Det är en sak jag lärt mig under de ganska många år som jag bloggat nu, och det är att om du är bög verkar det finnas tre fack att bo i när det gäler bloggandet.
Det första facket är det rosiga facket. Det fack där man måste älska skitkassa såpor från 80-talet, tycka att Alcazar ska vinna melodifestivalen enbart på grund av att Andreas snaskar kotte, och det viktigaste: Att man är lite av en dramaqueen.
Fack två är kampfacket. Här ryms de som slåss för sina rättigheter, och som inte gör så mycket annat. Hela deras liv verkar gå ut på att tänka på att de är bögar och alla som inte håller med dom, hatar dom. Deras sexuella läggning har en sådan enorm stor bit av deras liv så man undrar ibland hur de överlever de 51 veckor Stockholm Pride inte håller på.
Fack tre är ”Den vanliga killen som är hur vanlig som helst men råkar ha den egenskapen att han vill kramas med en kille” Detta fack kan vara livsfarligt att finnas i för du bevakas som en hök och försöker du leva ett vanligt liv får du höra hela tiden om du har en åsikt att du minsann är jävligt provokativ och att du bara försöker göra folk förbannade. I detta fack finns också de som vågar kritisera HBT världen och det gör man inte alltid ostraffat. Då skriver arga bögar till dig och frågar dig om du verkligen är bög för du verkar minsann hata bögar mer än nazzar (jag har fått såna mail)
Själv tillhör jag lite av alla tre facken tror jag, kanske idag minst i fack två och jag gillar mest 80-tals serier för att Lance i Falcon Crest hade så tajta badbrallor med världens bula framtill men hur mycket jag än försöker kan jag inte med Stock/Aitken/Watermans så kallade musik och jag tycker att skivan Donna Summer gjorde med dom sög enormt.
För er som känner mig så känner ni säkert till min gamla blogg. Att jag nu startat ytterligare en beror på flera orsaker men främst är det att att min ordinarie blogg, Walentines Värld, spretar lite för mycket just nu. Det gör de flesta bloggar men Walentines Värld har alltid varit min personliga blogg skriver från hjärtat. Den har i grunden handlat om mitt liv, mina tankar och mina mål. Ibland i panik, ibland i sorg och ibland i glädje. Oftast passerar mina blogginlägg tyst utan speciellt mycket kommentarer, men desto fler läsare, och ibland blir det liv i luckan om jag är ”extra dum”.
Det som jag märkt är att Walentines Värld blivit allt mindre ”rolig” och allt mer allvarlig. Den utvecklingen tycker jag både si och så om men jag känner också att jag vill blogga om skitsaker, om det triviala och om det som gör mig glad/arg/kåt/nyfiken/intresserad med mera. En sak ska ni ha väldigt klart för er när det gäller WallyWorld, detta kommer inte bli en blogg som hycklar. Det finns det alldeles för många bloggare som gör idag. Jag är så dödstrött på en värld där allt går ut på sex men där man inte får säga vissa ord eller tala om vissa saker för då är man överkåt/dum/äcklig/pervers etc etc etc. Sedan när folk haft sina åsikter loggar de in på någon kvällstidning och läser om vem i Hollywood som har störst penis, hur man får sin egen penis att bli större och hur du kan få din partner att komma 9 gånger under samma Rapportsändning. Sånt kallar jag hyckleri och sådant äcklar mig. Vi lever i en sexfixerad värld men vi får inte säga att vi gör det. Det är sjukt, fel och bara allmänt dumt.
Så WallyWorld kommer bli min bitchiga sida. Det kommer bli en sida av mig som jag själv inte vet riktigt hur den ser ut. Här kommer du förhoppningsvis kunna läsa om sånt som du inte läser någon annanstans. Här kommer du också bli glad, och ibland förbannad. Här kommer du också kunna dräggla åt snygga killar och inom kort filmer, men INGEN porr eller naket. Sån skit får du leta efter någon annanstans.
Jag hoppas du kommer trivas.
Kram!
/Walentine
Yearly Archives: 2009
Söndagnatt
Dagbok 17 augusti 2009
Continue reading
Föraktet från Västtrafik verka sprida sig
Göteborgs Posten skriver idag om den massiva kritik som brukar dyka upp så fort tidningen nämner Västtrafik. För er som inte bor i Västra Delarna av Sverige så kan jag berätta att Västtrafik är ansvariga för kollektivtrafiken i denna del av landet, och vi som bor här ser det inte som något positivt. Snarare ett straff, för Västtrafik, eller ”Pästtrafik” som de kallas ibland är allt vad man behöver för att få ett totalt och fullständigt förakt för allt som rör ”saker som politiker hittar på”
I dagens artikel handlar det mest om det nya biljettsystem som ingen riktigt verkar förstå, men som Västtrafik vägrar inse är rena fiaskot, men så är det med dom. Allt de rör vid blir till fiasko och att de får fortsätta visar bara att politikerförakt går åt bägge hållen, föraktet mot de dödliga som är tvingade att åka med företaget är stort.
Ett väldigt bra exempel på det förakt som Västtrafik har för sina kunder, om vi bortser från spårvagnar som byggdes på Gustav Vasas tid och som inte ens har elektriska dörrar, eller nya spårvagnar som de flesta avskyr inklusive de som kör dom, så kan jag ta ett exempel på något som skedde i somras.
Som traditionen bjuder bröt man upp lite spårvagnspår under sommaren, ett av de ställen som drabbades var banan efter Eketrägatan på Hisingen. Åker man förbi Eketrägatan kommer man till områden som Biskopsgården så det är en hel del folk som bor där.
Normalt sett går 5, 6 och 10 till dessa områden, men nu bestämde Västtrafik att femman och sexan skulle vända vid Eketrägatan och de som skulle åka vidare fick ta något som Västtrafik kallade för ”ersättningsbussar” istället. Spårvagn nummer 10 skulle vända vid Wieselgrensplatsen, antagligen för att alla vagnar inte fick plats på Eketrägatanans vändzon. Låter detta som ett bra upplägg? Det var det inte. Det var TJOCKT med folk på varenda vagn för de flesta skulle ju vidare mot Biskopsgården och så vidare.
Vidare hade det ju då inte gjort något om någon av de som planerar på Västtrafik begåvats med en hjärna, men den turen har vi inte i Göteborg
Låt oss titta på två bilder….
För er som inte ser vad det är så är det en spårvagn.
Detta är en buss för er som undrar!
Nu är då frågan, varför lägger jag in dessa bilder? Jo, mycket enkelt. Som ni ser på första bilden är en spårvagn en ganska stor sak som rymmer många människor. Bussen på bilden under är inte på långa vägar så stor men Västtrafik, detta företag som får amöbor att verka vara riktigt smarta, tycker att en liten enkelbuss kan rymma ALLA som åker i en spårvagn. Behöver jag säga att det var fullständigt kaos på Eketrägatan varenda dag? Behöver jag säga att folk var så vansinnigt förbannade så de kunde döda någon. Behöver jag säga att många var de chafförer som fick onödigt med skit för det var ju inte deras fel.
Sådana här saker tillhör inte ovanligheterna i Göteborg, och de kommer inte sluta förrän den dagen ALLA de ansvariga på Västtrafik lämnar sina uppdrag. För de förtjänar ingenting annat. En stad som Göteborg med sin smutsiga luft och sitt totala trafikkaos måste ha en kollektivtrafik som folk uppskattar och det är inte många som uppskattar dagens system.
Gång på gång slår sig Västtrafik för bröstet i ständiga reklamorgier över hela stan där de förklarar hur många som åker med dom, men vilket alternativ finns det? Kollektivtrafiken är det ju fortfarande monopol på, och detta utnyttjar Västtrafik till max. Därför kan man köpa in spårvagnar som är undermåliga, därför kan man satsa på ett biljettsystem som är löjligt krångligt och därför kan man sätta in betalmaskiner i spårvagnarna och utgå ifrån att alla numer springer omkring med minst 25 spänn i mynt, för kortbetalning finns på en spårvagn av 20. Därför kan man helt enkelt göra som man vill.
Så mitt tips till Västrafiks ledning är att packa ihop, lämna era uppdrag och gå och skäms med er. Kom inte med skitsnacket om att fler och fler åker med er, fråga er istället varför så många väljer att sitta fast i en kö i Tingstadstunneln istället för att ta bussen.
I regionen hoppas jag att kollektivtrafiken blir en valfråga nästa år, den som lovar sparka Västtrafiks ledning, den kommer i alla fall jag att rösta på.
Läs även andra bloggares åsikter om Västtrafik, Valet 2010, bussar, spårvagnar, spårvagn, buss, kollektivtrafik, GP, Göteborgs Spårvägar
Den pojken är jag
Dagbok 13 augusti 2009
Continue reading
Dagens Uggla
Jag blir hellre våldtagen av Pirate Bay än rövknullad av Hasse Breitholtz och Sony Music och kommer därför att lyfta alla mina låtar från Spotify i väntan på en hederlig nättjänst.
Maguns Uggla gillar inte Spotify
Dålig stil Madonna
Jag skrev för ett tag sedan om Michael Jackson, och med anledning av det inlägget kanske detta inlägg verkar lite märkligt. Så låt mig först säga detta:
Jag förstår om Madonna måste förbereda sig enormt både kroppsligt och mentalt innan hon klarar av att gå ut på scen och köra sin show.
Jag förstår om Madonna, som har familjen med sig, också ska vara mamma mellan showerna.
Jag förstår om det är sanslöst jobbigt med folk runt omkring sig hela tiden men…
Var det för mycket begärt av Madonna att sticka ut huvudet utanför hotellet och säga hej till sina fans. För det var inte några tusentals som stod där. Som mest kanske 50, och oftast mycket mindre än så, men de som stod där älskar Madonna och för de flesta av dom var detta första gången de fick se sin stjärna live.
När jag skrev om Michael Jackson frågade jag mig om det var media, och även vi som läser skiten, som dödade honom för han fick inte vara Michael och vi vet alla att ALLT som han gjorde följdes överallt, och gjorde han inget hittade media på. I fallet med Madonna just nu är det skillnad för Madonna är här på turné. En turné med svindyra biljetter, en turné som dessutom faktiskt inte är speciellt bra enligt de flesta. Hon är här för att jobba, det är ett eget val och då kanske en viss form av human inställning till de som betalar hennes privatplan och andra ting vore på sin plats.
Enligt media är detta Madonnas helg i Göteborg:
Landar 16:57 på fredagen och åker direkt till hotellet. Där sitter hon och trycker tills hon på lördagen åker direkt till Ullevi för soundcheck och stannar sedan där tills konserten är över. Sedan åker hon tillbaka till hotellet och vägrar visa sig tills söndagens konsert ska börja. När hon lämnat hotellet plockas hennes bagage ut (löjligt mycket) och uppenbarligen kommer Madonna lämna Göteborg direkt efter konserten på söndagen.
Inte någon gång visade sig Madonna utanför hotell SAS Radisson. Inte en enda gång kunde hon ens vinka till de personer som dyrkar marken hon går på, inte är det vidare ”Kabbala?” Jag själv har inte stått utanför hotellet alls, men har följt GP som gjort det och har förvånats över den likgiltighet som Madonna visar sina fans. Jämför det med Bono veckan innan som går på pub, och full och go bjuder hem alla till Dublin (något som han sedan tar upp dagen efter på konserten). Madonna behöver kanske inte gå ut och supa på Avenyn men nog fan kan man tycka att en vinkning, en autograf, ja något som visar att hon faktiskt uppskattar att folk älskar henne är på sin plats.
Sånt agerande som Madonna visat denna helg gör att jag själv ser ner på henne. Hon vann definitivt inte mitt hjärta denna helg och jag kommer inte gråta om hon inte kommer tillbaka mer. För Madonna borde lära sig vad respekt är, och hon borde lära sig att hon är inte ett skit utan sina fans. Det är dom som gör Madonna till Madonna.
Åk hem med dig Madonna, och kommer du tillbaka så se till att ha hjärtat med dig. Iskalla divor klarar vi oss utan.
Uppdatering: Japp, Madonna lämnade Ullevi direkt efter konserten och åkte direkt till Landvetter. Kanske kommer hon på planet att läsa lite om judendomens syn på medmänniskor? Det kapitlet har hon missat.
Läs även andra bloggares åsikter om Madonna, musik, show, Göteborg, Ullevi, Nya Ullevi, turné
Intressant.se
Mörkret kommer
Sedan jag var 23 har det haft mig i sitt grepp. Emellanåt har jag fått springa iväg lite men inte längre än att det lätt ska kunna sätta klorna på mig igen. Gång på gång har jag lurats att tro att jag nu är fri, men fri blir jag aldrig.
Mörkret kommer över mig ännu en gång. Den djävulska leken Gud spelar med mig rullar igång igen. Denna gång var jag trött redan innan. Denna gång vet jag inte om jag orkar.
Jag hatar dig Gud, jag hatar dig för att det finns människor som säger att du är god. Jag hatar dig för det du utsätter mig för, men tro inte att jag ger mig utan kamp. I mig ser du någon som vågar stå upp mot dina mörka moln och dina perversa lekar.
Jag ger mig inte utan kamp. Kom ihåg det Gud, och skulle jag förlora har du mitt ord på att djävulen själv fått konkurrens.
Du är en elak Gud, en mörk Gud. En Gud som vill de du skapat illa. Tro aldrig att jag kommer be för dig eller till dig. Tro aldrig att jag kommer vända mig till dig. Med ryggen står jag emot dig, och med min kropp ska jag ge dig en kamp du aldrig glömmer.
Det verkar vara dags för en ny runda, en ny lek, ett nytt helvete.
Kommer min kropp att orka?
Ellen och Josh sjunger duett
Världens coolaste kvinna, Ellen sjunger här duett med världens absolut i alla sammanhang sötaste kille: Josh Groban:
Josh får gärna komma hit och sjunga för mig när han vill. Jag ska hjälpa honom gå igenom alla olika lägen som finns, röstlägen alltså 😛
Dagens Återkomst
Tidningen Världen Idag, eller som den kallas av Gud ”En ding ding värld”, har en rolig debattartikel eller insändare om solförmörkelse. Enligt detta inlägg ska vi nu göra oss reda för Jesu återkomst, det står i Bibeln.
Om Jesus kommer tillbaka tror jag inte det är Världen Idag eller Livets Ord han besöker först. För världen Idag och Livets Ord är för kristendomen vad vissa katolska prästers brott i USA är för Katolska Kyrkan.
Zazza och Zuzzi, mina barn
I hela mitt liv har jag varit omgiven av djur. Medan djuren finns där sviker människorna dig gång på gång. Som liten hade jag allt från hamster, marsvin och undulater till katter och hundar. Ja under en tid hade jag till och med en egen kalv (ni vet en sån som blir en kossa senare)
De sista snart 10 åren har jag haft mina två katter Zazza och Zuzzi och jag tänker tillägna detta inlägg till dessa båda små kissar.
Från början skaffade jag och Henke en liten rödspräcklig katt som fick namnet Zacco Junior, efter katten som jag hade hemma i Borås i flera år. Denna katt, som det tyvärr, inte finns några bilder på var världens charmtroll. Bara 11 veckor gammal sov han på min kudde på nätterna och blev väldigt snabbt just min katt. Det tog inte så många dagar innan vi bestämde oss för att skaffa en till. Att Zacco Junior skulle bli kastrerad var redan bestämt så hans ena syster fick flytta hem till oss, Zazza
Zazza alldeles nyvaken
Zazza var redan från början en mycket speciell katt och verkade inte alls trivas först. Den första veckan gick hon bara omkring och morrade och verkade inte alls gilla idén att bo med sin bror och oss. Efter ett tag gick det bättre och hon lugnande ner sig. Till saken hör att under denna tid jobbade jag oerhört mycket medan Henke pluggade. Detta gjorde att Zazza mycket snabbt blev Henkes katt, och så är det än idag. Hon sover bokstavligt talat på honom. Ser han på film lägger hon sig i hans knä och det är mycket sällan hon kommer till mig. Visst, går jag fram och kelar eller busar med henne är hon direkt med på noterna, men Henkes katt det är det. Det roligaste hon gör är när hon hoppar upp i sängen till mig och man nästan känner besvikelsen över att ”Fan de va ju fel husse ju”.
Nu blir inte saker som man vill alltid och detta hände tyvärr med våran lilla Zacco. Han blev sjuk och vi tog honom till ”doktorn”. Där fick vi beskedet att Zacco hade drabbats av ”Analt framfall”. Alltså höll ändtarmen på att krypa ut. Detta var självklart enormt smärtsamt och samtidigt ingen idé att operera på en sån liten katt. I takt med att han växte skulle allt gå upp igen och det skulle bli ett enormt plågsamt liv för katten. Så Zacco kom aldrig hem igen. Fortfarande idag kan jag känna av den där chocken lite för vi var ju inte beredda på detta! Vi åkte ner med vår katt för att ”fixa till det hela” och kom hem med en tom kattbur. Någon som också var ledsen var Zazza för hon hade ju vant sig vid sällskapet, så vad göra? Vi ringde till killen vi fått katterna av och han hade en kisse kvar. En hona som fått ganska mycket stryk av både sin mamma och sina syskon men vi tog henne, och vips så flyttade Zuzzi in till oss.
Zuzzi innan kastreringen, vaksam och försiktig i allt
Låt mig direkt säga, Zuzzi var ingen direkt picknick. Hon var världens goaste katt när hon ville, och hon blev direkt ”Min” katt, men ack så nervös hon var. Det var ett ständigt jamande och en oro som aldrig ville gå över. Ja, från början undrade man om detta verkligen skulle fungera men ni vet hur katter är. När de är som jobbigast, och man är som tröttast på dom, det är då de kommer spinnande och hjärtat smälter direkt.
Jag fick ”äran” att höra mest på jamande, mycket just för att Zuzzi blev min katt. Så när jag jobbade låg hon och sov, och när jag kom hem började det. Många, väldigt många, är de nätter jag inte fått sova en blund på grund av Zuzzi, och mer än en gång funderade jag på att göra mig av med henne, men…
Vi testade mycket och kom till slut fram till att det fanns en sak kvar att testa, kastrering (ja man gör det på honkattor också) Sagt och gjort vi åkte ner til doktorn och Zuzzi blev opererad. Den första tiden efteråt var helt sjuk. Zuzzi blev på ren svenska helknäpp. Bland annat försökte hon amma vår bärbara telefon och under första veckan fick vi inte röra den, för då anföll hon. Senare kom doktorn på att telefonens ljud antagligen väckte någon instinkt i henne, men den tiden var….intressant.
Efter det blev Zuzzi som en helt ny katt, och helt och hållet till det bättre. Hon blev lugnare och också tuffare gentemot Zazza som ibland kunde vara riktigt elak mot sin syster. Hon gick upp i vikt och förbyttes från den smala kissen ni ser ovan till denna stora sömntuta…
Zuzzi tar sig en eftermiddagslur
Att katter går upp i vikt när de kastreras är inte ovanligt och Zuzzi är inte fet, hela hon är liksom bara stor, men framförallt mår hon bra nu och har blivit en katt som ibland mer påminner om en hund. Hon är med överallt. Byter jag vatten i akvariet sitter hon och tittar på. Ser jag på TV kommer hon och lägger sig bredvid mig i soffan (det blir trångt kan jag säga och ibland vinner hon och jag flyttar på mig) När jag lagt mig på kvällarna kommer hon och ska sova jämte mig, och när jag somnat byter hon plats och lägger sig i stolen bredvid sängen. Där ligger hon tills jag vaknar. Den enda gång hon jamar är när hon vill ha mat och då L Å T E R det, och hon ger sig inte förrän maten är framme. Skulle husse, alltså jag, sova eller något annat oviktigt så skriker hon tills husse vaknar och irriterad konstaterar att det är fan så mycket mindre jobb med marsvin 🙂
Att jag älskar mina katter kommer kanske inte som en överraskning. Kanske skulle någon med psykologisk kunskap säga att jag gjort dom till mina barn, med tanke på att jag inte kan få några ena och kanske är det så men om det bryr jag mig inte. Mina bebisar är det och jag tror ärligt inte att det finns någon levande varelse som jag älskar mer än dessa två små damer. De är mitt liv och mitt allt.
I ett liv som mitt, som bestått av så mycket sjukdom och besvikelse de senaste 10 åren så har de alltid funnits där. De dagar jag haft för ont eller så för att orka gå upp så har Zuzzi vaktat mig och till och med Zazza har kollat in mig. De dagar man känt sig övergiven har alltid Zuzzis spinnande lugnat en.
Redan nu kan jag tänka på dagen då de inte finns kvar mer, och redan nu kan tårarna komma då. För mitt liv är allt med dom, och ingenting utan dom. Det är inte bara två katter. Det är Zuzzi och Zazza, mina barn, mina djur och mina älskade vänner.
Zazza gillar inte kyla, och vad är då bättre än att värma sig under en lampa?
Zuzzi kan ibland ha ett speciellt sätt att sova på