Yearly Archives: 2014

…när han hämtar mig.
Då kommer jag vara älskad!
Då kommer jag vara saknad!
Då kommer alla veta allt om mig,
och någon kommer säga orden:
”Jo men jag visste ju att han mådde dåligt…”
Ja, när Han hämtat mig, ja då kommer folk att minnas.
Då kommer folk sörja mig.
Då kommer folk berätta hur underbar jag var.
Då kommer folk berätta hur fantastisk jag var,
och då kommer alla säga ”Hur ska vi klara oss nu?”
Ja, när Han hämtat mig så kommer hyckleriet att starta.
Då kommer folk vara mina vänner.
Då kommer folk vara de som fanns där för mig.
Då kommer folk vara de som ville mig väl.
Då kommer folk vara de som älskade mig.
Men när Han hämtat mig, ja då kommer jag komma tillbaka,
och då kommer jag säga:
Varför visade ni mig inte att jag var älskad?
Varför visade ni mig inte att ni brydde er?
Varför visade ni mig inte att jag skulle bli saknad?
När Han hämtat mig kommer jag komma tillbaka och med hög röst ropa:
Vart i helvete var ni när jag levde?
_______________________________________________
Tack för idag kära vänner.
Eran support, värme och tröst är lika skön som isbitar.
Fast en isbit alstrar mer värme.
Så tack!

Kommer hem till min lägenhet. Det är tyst och stilla.
Går in i datarummet och ser på tavlan på Daniel.
Jag slänger en blick mot den så som jag alltid gör.
Just nu gör det ont att se den.
Det svänger med det där.
Ibland ler jag bara.
Går in in sovrummet.
Där finns kort på Mia, och Patrick.
Mina tre änglar, vad jag saknar dom nu.
Mina tre vänner, mina tre själsfränder.
Ja de tre som inte längre finns,
och kanske de enda personer som älskat mig.
Kanske de enda jag själv älskat.
Jag har haft ondskan i mitt liv,
och jag känner hat.
Men där när jag ser på mina änglar känner jag kärlek.
Kanske är det så mitt liv ska vara,
kanske ska jag ha dom döda omkring mig.
För dom döda gör mig inte illa.
Dom döda finns där, och sviker mig aldrig.
Jo, mina änglar är mitt liv.
Mina änglar finns där hela tiden.
Mina änglar finns i mitt hjärta.
Vi ses snart mina änglar.
Vi ses snart igen.
Ni mina bästa vänner

Första kortet jag någonsin tog på Daniel. Taget en regnig dag på Backaplan. Han ringde till Umeå där och skulle fixa en sak, och jag tog bara fram min mobil och klicka av.
Ett kort som egentligen inte skulle betytt något direkt men som nu betyder så mycket.
Där, exakt på den platsen klockan 16:10 den 12 september 2012 stod jag och rökte och försöka undvika regnet. Där på den platsen kom SMSet från Savannah ”Är Danne på väg till dig?”…
Daniel hade redan somnat in då, och strax efter kraschade mitt liv

Jag besökte ju Storforsen två gånger förra året, och detta kort tog jag den 15 september.
Tycker om detta kort faktiskt. Hösten runt om hade börjar färga allt i underbara färger och det var bara så jävla vackert!
Som Göteborgare insåg jag att jag inte var riktigt van vid riktig höst, kanske beror det på att vi saknar träd här nere. Skogarna ”där uppe” tar ju liksom aldrig slut.

Ser mig i spegeln,
jo jag ser mig själv.
Varför gör ingen annan det?
Är jag en vålnad?
Är jag ett spöke?
En orolig själ som finns i människors liv,
men som lätt går att driva ut.
En vålnad som man så lätt kan förkasta.
Jag ser mig tydligt där i spegeln,
men varför gör andra inte det?
När blev jag en vålnad?
När blev jag någon som man så lätt kunde fördriva bort?
När blev jag den som man kastade undan när annat som var roligare kom till?
När blev jag den som man kunde göra precis vad man ville med?
När blev jag den som man saknade all respekt för?
När blev jag den man saknar all form av mänsklig känsla för?
Ser mig i spegeln,
och tycker inte om det jag ser.
Människor pratar skit om mig.
Människor som inte känner mig.
Andra leker med mig,
och ignorerar mig när jag vädjar om respekt.
Så snabbt jag blir bortglömd.
Så snabbt livet går vidare.
Inte en känsla kan jag få,
och istället blir folk lyckliga när jag är borta ur deras liv.
Så som man blir lycklig när vålnaden försvunnit.
När blev jag den som fick bli allas bollplank?
När blev jag den som man gör vad man vill med?
När blev jag den som när man agerar som om man menar det,
ändå är falsk emot?
Han jag ser i spegeln har förlorat.
Dagen när jag blir en vålnad på riktigt,
ja då kommer jag vara älskad.
Exakt så som det alltid blir.
Vad jag önskar att någon älskat mig när jag levde.
Vad jag önskar att någon respekterade mig när jag fanns.
Vad jag önskar att någon hade funnits för mig.
Lämnar spegeln, och bilden av mig själv.
Spegeln är tom, liksom mitt liv är tomt.
Sätter mig vid datorn och skriver.
Skriver mina rader, och väntar.
Väntar på att få bli en vålnad