Shit va jag är dum!

Liten special Dagbok 24 januari 2005

Jag är ju som många redan insett ganska bra på att vara självdestruktiv. Dessutom är jag ännu bättre på att känna mig ensam och övergiven.
Jag satt igår och tänkte på de jag har runt omkring mig, och ensam är nog det mest felaktiga ord som finns när det gäller mig.
Om jag går tillbaka till bara nyårsafton tills idag och tänker på vänner som jag haft kontakt med så poppar följande namn upp (i icke någon speciell ordning):
Henke, Robban, Markus, Emma, Hanna, Liselott, Camilla, Catarina, Tompa, Erika, Katarina, Joel, Seth, Daniel, ”Charlie”, Sandra, Therese, Mike, ”Scart”, Therese, ”Poppe”, Jocke, Mikael, Sanna, Mats, Mikael (mycke Micke är det), Toba, Cissi, E-B…
Sen finns det fler som jag inte kommer på namnet på rak arm på. Det beror mer på att jag är trött och sliten och inte för att dom inte betyder nåt!
Efter det lägger man till massor med arbetskamrater, och människor som man ”bara” umgås eller ”bara” pratar med och jag börjar fundera på hur fan jag hinner med att sova.
Va fan gnäller jag för?????