Jag har tänkt mycket på Michael Jackson sedan han dog. Faktum är att jag nog tänkt mer på honom nu än när han levde. Jag har inte läst så mycket om honom. Jag lärde mig ganska snabbt att pressen, och då självklart Aftonbladet och Expressen, sket fullständigt i att han var död. Så länge de kan tjäna pengar på någon så tar de sina chanser.
Det jag tänkt på är inte så mycket en tanke utan en form av dåligt samvete:Dödade jag Michael Jackson?
Vi vet idag att Jackson gick på droger, massor med droger. Mycket för att kanske döva den oroliga och olyckliga själ som Jackson hade och det är det som skrämmer mig och som får mig att vilja säga förlåt till en man jag bara sett på en scen på Eriksberg får många många år sedan. För jag var ju en del i att Jackson inte mådde bra. Jag var en av de som dömde Jackson utan att egentligen veta. Jag var en av dom som någon gång i mitt liv kallat Jackson för pedofil trots att han blivit friad och då enligt lag inte är skyldig. Jag är en av de som tyckte att ”bevisen” att Jackson umgicks med barn räckte. Jag dömde, utan att ha den minsta rätt att döma.
Sedan Jackson gick bort har jag sett de dokumentärer som gjordes om honom, och när jag ser dom kommer en annan man fram. En naiv man, en man med känslor och en man som aldrig fick vara barn. Kanske är det som han själv säger. Kanske är det så att han älskade barn och att han älskade att vara med barn just för att han aldrig fick vara något barn själv. I intervjun med Oprah talar han om sin far, och en annan artist eller känd person hade spätt på och hade berättat att fadern var ond. Jackson vågar inte, utan påminner oss hela tiden om att han älskar sin far. Hela tiden ville han verka god, och det såg ut som att han hade dåligt samvete när han inte sade allt med kärlek.
Vem är jag att döma Michael Jackson? Vilken rätt har jag att använda Aftonbladet som bevis om anklagelser om en man som jag inte känner? Ingen, absolut ingen. Men jag och så många andra med mig gjorde det i alla fall. Det var helt enkelt OK att snacka ner Michael Jackson, han var ju ändå så skum. Det som skrämmer mig mest är att människor som är annorlunda kan vi döma utan att veta vad vi pratar om. Vi får inte vara annorlunda i vårt samhälle. Vi får inte sticka ut, och vi får inte bete oss på ett sätt som inte är normalt.
Men vad är normalt? Är det normalt att tidningars journalister trycker utanför ett hotell hela dagen för att de kanske ska få en bild som de sedan kan hitta på en historia till? Är det sedan normalt att läsa skiten och trots att man vet att det man läser antagligen inte är sant, ändå se det som en sanning? Är det normalt att inte kunna visa en död människa respekt? Är det normalt att läsa en tidning som misskrediterar media om en nyhet som visade sig vara påhittad och som samma tidning skrev om dagen innan?
Är det normalt? Varför väljer jag och andra att ändå läsa det, och ändå döma?
Michael Jackson, en av vår tids största artister är död. Han var inte som alla andra. Michael Jackson var ett original av stora mått och levde ett liv många av oss har svårt att förstå. Han levde ett liv där folk ständigt drog och slet i honom och han levde ett liv många gånger skyddat från vårt. Han var en stor artist, men också en olycklig människa. En människa som försökte svälja sina sorger med droger och tabletter. Ett offer för sin egen förträfflighet kanske, men också ett offer för så många som dömde utan att veta. Sådana som jag.
Vila i frid Michael, tack för musiken, tack för underhållningen. Tack för det du gav
Förlåt oss
Intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om Jackson, Michael, Michael Jackson, döma, kvällspressen, aftonbladet, expressen, media, tidningar, artister, död
Category Archives: Media & Kultur
Göteborg på allas läppar, men…
Just nu är det mycket Göteborg på allas läppar. Tidningarna är fullproppade med ”nyheter” om giganterna U2 som spelar här denna helg, och nästa helg blir det mera cirkus. Då kommer Madonna hit för att spela 2 dagar på Nya Ullevi.
Självklart är detta jättekul, framförallt för att nordens absolut bästa utomhusarena för visa vad hon går för, och numer är det ju bara kvällspressen som brukar avsluta varenda artikel om Ullevi med orden ”undrar om hon pallar det eller kommer hon att spricka igen”
För er som kanske undrar vad de menar med detta så kommer det från en Bruce Springsteen konsert för många år sen där publiken bokstavligt talat fick Ullevi att börja gunga. Ja så mycket så hon fick byggas om efteråt.
Jo det har varit en bra sommar för Ullevi, tidigare i sommar rockade ju AC/DC röven av stan och allt detta detta betyder stora pengar för Göteborg. Bara denna och nästa helg väntas ge ungefär en halv miljard extra till stan och vi bugar och tar tacksamt emot. Framför allt är jag personligen glad för att Ullevi får visa vad hon går för, för hur länge kommer det vara så?
Enligt de som förstår sig på sådant är Göteborg en unik stad när det gäller konserter: En stor arena som Ullevi mitt i stan nära till centrum och allt annat. Många tycker om detta, och många uppskattar att man 15 min efter konserten kan stå på avenyn och sedan göra sig redo för mer festande. Inga trånga spårvagnar, inga trista tunnelbanor eller bussar, det är helt enkelt rakt på.
Även artisterna verkar gilla Göteborg och Ullevi, men borta vid horisontell finns mörka moln och det är väl framför allt två moln som oroar mig och många andra.
För det första är ju tyvärr saken den att det börjar råda brist på artister som kan fylla en arena av det här slaget. Nya artister får oftast inte den skara fans som t.ex U2 har och vem idag av de ”nya” artisterna skulle kunna fylla Ullevi och vem skulle dessutom vara kapabel till att göra en show som folk vill se? Det är ju också få artister som kommer upp idag som stannar kvar på toppen.
Sedan har vi Swedbank Arena, den nya arena som om några år kommer stå klar i Solna utanför Stockholm. Den som också ska bli den nya nationalarenan i fotboll. För man var ju tvungen att lägga en nationalarena runt Stockholm, som med allt annat. Det gick inte ha den i landets nästa största stad. Det gick inte satsa pengar på att förnya Ullevi. Nej, man skulle bygga nytt och än en gång fick man bevisat hur sjukt detta lands fixering vid huvudstaden och områdena runt omkring är.
Frågan är då, vad kommer hända med Göteborg när Swedbank Arena står klar? Kommer vi klara av att stå emot 15 miljardersbygget där uppe? Jag tror att det blir svårt om ingenting görs redan nu.
Göteborg har en sak som talar för oss och det är vårt läge. Vi ligger bra till för att locka folk från andra länder till evenemang, både inom musiken och sporten. Vi ligger nära till Norge, och nära till Danmark. Tyskarna behöver inte resa de extra 40 milen för att ta sig till Stockholm. Samtidigt, igen, är det närheten till stan, det nästan småstadsvänliga som kan tilltala många och framför allt är det Göteborgs erkänt avslappnade stil som vi säljer på. Vi är helt enkelt bra på att festa i Götet. Detta talar för oss, men frågan är om det räcker. För vi ska komma ihåg att Swedbank Arena är sponsrad, både ekonomiskt och själsligt av många politiker, företag och organisationer.
Samtidigt är det väldigt tyst från de styrande i Göteborg, istället verkar allt krut för tillfället ha lagts på ett pariserhjul vid Lilla Bommen. Det man borde göra är att redan nu hårdsatsa på och runt området kring Ullevi. Fixa fram pengar och sätt på det där flexibla taket man talat om i år nu. Se till att visa att oavsett hur modern arena du än spelar på, är det besökarna som gör konserten eller matchen till succé. Visa då att i Göteborg finns förutsättningarna till succé året om!
Visa folket att inom en radie av 15-20 min promenad har du Ullevi, Scandinavium, Liseberg, Mässan, Gothia, Valhalla, Universeum, Världskulturmuseet etc etc etc. Detta är någonting helt unikt och det är detta som vi måste bli ännu bättre på att visa upp. Vi har ju allt redan! Vi behöver inte bygga nytt och svindyrt. Vi behöver inte ens bygga en ny ful galleria för Nordstan är fortfarande landets största och den ligger heller inte långt bort från arenan.
Påminn också folk om att Stockholm en gång i tiden låg i mitten av riket. Sedan förlorade vi Finland och Stockholm hamnade lite vid sidan utanför. Visa då att när du är i Göteborg så är du verkligen i ”The heart of Scandinavia” Slåss helt enkelt med näbbar och klor för att se till att Nya Ullevi får stå där, mäktig som hon är, och även i fortsättningen får vara Sveriges bästa arena på alla plan.
Hotet från Stockholm kommer allt närmare, och det är dags att agera nu. Vänta inte, för då är det för sent. För vi kommer som alltid få slå från undersidan, som brukligt är i Sverige när Stockholm är på andra sidan.
Läs även andra bloggares åsikter om Göteborg, Swedbank Arena, Solna, Stockholm, konsert, Ullevi, Nya Ullevi, Turism
Intressant.se
Sommar med Public Service
Det är sommar i Sverige, och det märkt i vår Public Service. Förutom allsången på Skansen är det tomt i TV tablåerna med nya program, och på eftermiddagarna är det lätt att tro att Svensk TV blivit uppköpt av Danmark. Jag vågar påstå att det pratas mer danska i Svensk TV runt 16 tiden än vad det görs i vår södra grannland.
Public Service förvånar mig ibland, och jag har detta år insett att människor som arbetar inom Public Service måste vara väldigt svaga människor som behöver en enormt lång semester. Detta märks framförallt inom radion.
Jag har många favoritprogram på Sveriges Radio. Det är Lantz, Spanarna och På minuten. Om vi börjar med det sistnämnda har ju redan SR börjat göra vad de kan för att förstöra detta program helt och hållet. Det senaste året är det mer repriser än nya program och nu har programmet sommaruppehåll, som man kallar det, och det återkommer inte förrän i Oktober! Spanarna har semester till och med augusti och det samma gäller för Lantz. Jag frågar mig lite vad som sker i radiohuset under tiden, för licensen jag betalar är den samma. Den är lika svindyr som resten av året.
Folk ser mindre på TV under sommaren säger man, och man lyssnar uppenbart mindre på radio också då. Därför gör man paus i satsningar och program och man sänder mest sånt som inte får plats under resten av året, men vem, förutom Public Servicemänniskor, har semester i nästan 3 månader? Eller finns det en utredning som visar att när man kommer tillbaka från semestern så tar det ett tag innan man börjar lyssna på radio igen? Så därför behöver man en inkörsport på ungefär 1 ½ månad innan man lyssnar på radio eller ser på TV. Jag tror inte att en sådan utredning gjorts faktiskt.
Jag betalar gärna licens. Jag tycker att licenskanalerna är det bästa vi har i media i det här landet. Ändå kan jag inte låta bli att tycka att licensen kanske skulle styras av det utbud som erbjuds, och jag vill inte se hysteriska danska b-program om några nötter som förklarar för korkade danskar att kol är miljöfarligt. Jag är heller inte så intresserad hur man bygger en karusell på tivoli i Köpenhamn. Däremot är jag intresserad av att få samma kvalité året om även om månaden just nu heter juli. Det går att ”varva ner” utan att för den skull bli dötrist.
För när SVT’s största nyhet för dagen är att företagets VD ska leda sommarmorgon två gånger, ja då är det väl bevisat att man inte går på sparlåga, man är ju för fan stendöd.
Nu unnar jag gärna folket på Public Serice lite semester, klart dom ska ha det. De gör ju faktiskt upp till 5 timmar program i veckan, plus redaktionsarbete men inte kan de väl vara så utslitna så att de behöver 3 månaders ledighet. Det jag också funderar på är om alla de som nu har semesteruppehåll har betalt, och är det då jag som betalar den lönen? Nu har säkert SVT och SR verksamhetsanpassad arbetstid, men då måste ju det betyda att stackarna måste jobba dygnet runt resten av året, och det är ju inte bättre det eller?
Låt oss få Public Service året om. Köp gärna in lite dansk TV, men köp inte in ALLA danska tv-program ni hittar. Låt spanarna, Lantz och de andra få en välförtjänt semester men låt den semestern bli mer rimlig.
För medan Lantz Twittar om sin ledighet, så betalar jag licensen som är allt annat än billig idag. För de pengarna vill jag ha valuta, för vet ni vad? Annars skiter jag i att betala den.
Så de så!
Intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om SVT, SR, Radio, TV, sommar, Public Service
Jag vill ha mina tv-program SVT!
Det talas ju en hel del om pirater just nu. Mediavärldens svar på inspector Clouseau, Henrik Pontén, har firat gigantiska triumfer gentemot de förskräckliga ungdomarna som ruinerar film och musikbolagen. Är man emot honom är man terrorist, och är man emot IPRED är man antagligen medlem i Al Quida. Det finns däremot en debatt som aldrig riktigt verkar komma igång och det är debatten om TV-program som redan visats i TV.
Det handlar om den rent idiotiska attityd som finns bland mediabolag när det gäller TV-program, och då menar jag inte inköpta TV-program utan svensktillverkade och då tillverkade av SVT, Sveriges Television. Ni vet dom som kallar sig för hela svenska folkets TV.
För några år sedan basunerade SVT ut att man skulle starta ”Öppet arkiv. Där skulle allt det underbara som SVT producerat under åren hamna och Svenska Folket skulle äntligen få tillgång till sina egna tv-program som de redan betalt för.
Så här i efterhand kan vi tyvärr bara konstatera att Öppna Arkivet inte är något annat än en rent fiasko. Arkivet växer extremt långsamt och mest är det nyheter och program där alla deltagare är dödaoch inte kan få någon ersättning som visas upp. För fortfarande får man slåss om rättigheter och annat elände. Titta bara på programmen ”Gäst hos Hagge” där signaturmelodin inte ens verkar få spelas. Det är så dumt så man storknar. Samma idiotiska sak inträffar gång på gång på gång. Min absoluta favorit är inslagen i öppet arkiv där man talar om den i Sverige världsberömda sketchen ”Skattkammarrön”. Problemet är bara att man inte visar någonting av sketchen i sig. När jag såg det var jag ganska osäker på om jag skulle skratta eller gråta.
SVT är svenska folkets tv. Det hör vi hela tiden. Det är också den fria televisionen som vi själva betalar för, men vi har uppenbart ingen rätt till det vi lägger licenspengarna på. Vi kan få se det en gång, eller två men sedan är det bra. Ja, visst! Vi kan ju köpa det på DVD och då bara hoppas på att programmet inte använder musik med Metallica eller något, för då är det kört igen. Titta bara på Hipp Hipp men jag vill inte betala för något jag redan betalt för en gång. Och med tanke på hur Panvision som sköter SVT’s släpp på DVD brukar sköta sig är ju DVD-skivorna i sig ett rent hån.
Till skillnad från en hel del andra förstår jag att upphovsrättsmakare vill ha betalt. Jag förstår om skådespelare, regissörer, manusarbetare, artister med mera vill kunna leva på det som de skapar. Det jag däremot inte förstår är den totalt envisa kamp de för som verkar gå ut på att ingen ska kunna få se eller höra deras skapelser. Vilket ju i långa loppet betyder att de inte får betalt alls.
Varför inte öppna SVT’s arkiv? Varför inte låta en ny generation få se vad den statliga televisionen producerat genom åren? Tänk alla dramaserier, eller varför inte alla inspelade teaterföreställningar? Tänk alla deckare etc etc. Arkivet är ju enormt!
Pratar man om detta är det lätt att kasta ögonen över sundet till Danmark, där deras motsvarighet till SVT, Danmarks Radio, startade upp Bonanza som första land i världen. Man släppte helt enkelt arkivet mer eller mindre fritt och där hittar man nu hela serier som Riket, Matador, Bryggaren och många många andra.
Att just serien Matador är släppt på detta sätt visar att DR menar allvar med att det ska vara just fritt. Matadors storhet i Danmark är ju känt och här pratar vi inte om sönderklippta inslag där musiken är borttagen. Nej här pratar vi om kvalité!
När ska SVT göra samma sak? När ska Internets enorma möjligheter komma till nytta med hela svenska folkets TV-program? Det talas så mycket om ersättningar hit och dit, men det får vara slut med det nu. Erbjud en summa och sedan får det vara bra. Det måste bli ett slut med gråtande skivbolagsdirektötrer och filmbolagsdirektörer i TV. Det är dags att just dom också tar sitt ansvar. Världen kommer inte bli som innan, det måste även dessa herrar inse. Det måste väl för sjutton vara bättre att få något betalt än ingenting alls? För så länge denna rena idioti pågår, lika länge kommer folk ladda hem det dom vill se
Nu ska jag se på Fröken Fleggmans Mustach med Hasse & Tage. Jag har den på en gammal VHS kasett. Den fanns inte med i Hasse & Tage boxen som släpptes trots att den är en av de mest älskade uppsättningarna av dessa bägge herrar. Anledningen, säger SVT, är en del rättighetsproblem. Så vi får vänta, vänta och så får vi vänta lite till. Det var SVT som spelade in den, för mina pengar, men andra bestämmer över den. Sjukt, enormt sjukt.
Läs även andra bloggares åsikter om SVT, TV, program, Öppet Arkiv, DVD, ipred, nedladdning, piratebay, upphovsrätt
Intressant.se
Recension: Antichrist, film
Jag har alltid varit en stor beundrare av Lars Von Trier. Ända sedan jag hörde inledningen ”You will be in Europa”, till filmen Europa och sedan självklart den fantastiska serien Riket har ansett att Trier är en av tidernas bästa regissörer. Hans egna sätt att göra film på, han ständiga vägran att passa in i något fack passar mig perfekt. Det spelar ingen roll om han gör film om människor som beter sig som ”idioter” eller om han får för sig att strunta i scenografi och istället skriva med krita på golvet och på det sättet förklara om man befinner sig i ett hus eller i en trädgård, så funkar det. Därför var jag mycket spänd på hans senaste film, Antichrist
Om jag förstått saken rätt drabbades Trier av en svår depression innan film inspelningen och Antichrist ska visst vara ett sätt att få ur sig lite av den ångest han ska ha känt, och det märks kan jag säga. Samtidigt ryms de vanliga funderingarna Trier har i sina filmer även i denna film om än på ett sätt som inte passar mig i alla fall för Antichrist ger dig ingenting mer än en hel del äckelkänsla emellanåt.
Antichrist handlar om sorg, om bearbetning av just denna sorg och om tro emot fakta och den ska antagligen också handla om kvinnors styrka. Handlingen är förlagd till att handla om det äkta paret som förlorar sitt barn, där mannen är terapeut och vill rädda sin fru undan det ständigt återkommande dåliga samvetet och sitt ständiga hat gentemot sig själv. Han tar med sig sin fru till deras avlägsna stuga (som självklart heter Eden) för att hon där ska kunna möta de demoner som hemsöker hennes inre, och reda ut sin egen själs kaos. Man kan väl konstatera att allt går fel, extremt mycket fel. Det hela blir en orgie i våld, i självplågeri (bokstavligt talat) och tortyr och det blir helt enkelt för mycket av precis allting.
Med Trier är det ofta så att man mer än en gång får fundera på vad han menade med vissa scener. Han lämnar kvar intryck och funderingar som lever kvar en lång tid inom dig. Här finns inget av detta för allt känns faktiskt totalt ointressant och detta är filmen absolut största problem, det griper inte tag i dig på det sätt en film av denna sort bör göra det. Filmens bägge skådespelare är helt fantastiska, det ska man inte förglömma. Charlotte Gainsbourg och Willem Dafoe gör fantastiska rollprestationer men en film kan inte enbart bäras upp av det, manuset måste ju vilja någonting och av det finns det inte så mycket av i Antichrist. Filmen är totalt proppfull av symboler och symbolik vilket gör allt till en enda stor gegga och det blir totalt stumt där samtidigt den lilla handling som finns, men som till och med regissören verkar glömma av under resans gång, bytts ut i våldsporr och tortyr.
Antichrist innehåller många extremt smärtsamma scener, men då smärtsamma i den form av att man klappar om sitt eget könsorgan och viskar ”Det är bara på låtsas lille vän”. Dessa scener kommer självklart hjälpa till att denna film ändå komma säljas i stora upplagor till samma personer som har filmer som Hostel i samlingen. Emellanåt känns det som att Antichrist är Triers ursäkt att hoppa på goresvängen. Därför blir också det lilla budskap som filmen försöker ge dig rent ut sagt barnsligt. Ja, det blir lika barnsligt som när regissören av Cabin Fever försöker få dig att tro på att han gjorde den filmen för att han tänkte på de som led av psoriasis…
När jag ser på Antichrist kommer jag på mig själv i filmens slutscener att tänka på slutet i Markis de Sade’s Sodoms 120 dagar. I den sista delen av denna våldspornografiska ”klassiker” saknas all form av handling. Istället är det bara Markis de Sade’s idéer om hur alla ska dö och torteras på värsta tänkbara sätt som finns med, De Sade han ju aldrig slutföra sitt verk. På samma sätt känns 100 min med Antichrist. Våldet, tortyren och sexet slängs över dig så till slut orkar man inte ta emot mer. Inte för att det är tungt utan för att det helt enkelt blir uttjatat och som sagt barnsligt. Trier tar i från fotknölarna när han gör allt han kan för att biopubliken ska hålla händerna över skrevet och tänka ”Fy fan om nån gjort så mot min…”, men det håller inte.
Att ha våldsinslag i en film behöver inte vara fel. Att ha utstuderat våld behöver heller inte vara något dumt, men när man lägger in scener runt om för att få en ursäkt för våldet, ja då blir det enbart tråkigt och här slutar det tyvärr med att en film vars upplägg som går ut på att bearbeta den värsta sorgen istället inte blir något annat än en enda stor besvikelse.
Läs även andra bloggares åsikter om Antichrist. Film, Lars Von Trier, Cannes, recension, recensioner, filmrecensioner
intressant.se
Pride i göteborg
Jag står på torget utanför ”Börsen”, Göteborgs Kommunfullmäktige. Torget heter Gustav Adolfs Torg och är som alla andra torg i Sverige, ganska fult och tråkigt och mitt i står en kung och pekar.
Det kunde vara som vilken dag som helst, men det är det inte. För på torget finns det regnsbågsflaggor. I staden som är känd för att homosexuella riskerar att misshandlar mer där än någon annanstans har man hissat Prideflaggan!
Det är HBT-festival i Götet denna helg. Den festivalen har funnits några år och nu börjar det märkas allt mer. Förra året klagade jag här på att staden inte vågade visa upp festivalen men nu börjar det ske något. Sakta börjar Götet vakna till liv och sakta börjar staden inse att det finns HBT människor även här. Det har tagit tid, och det finns mycket att göra men det sker i alla fall något.
I personaltidningen ”Luppen” som Stadsdelen Lundby ger ut till sin personal hade man till och med ett nummer som nästan enbart handlade om HBT inom yrkeslivet för ett halvår sen. Tidningens redaktion verkade ha kommit på detta faktum att vi finns just nu, men i alla fall: Det händer något.
Göteborg har en lång väg kvar innan staden kan skryta med att vara HBT vänlig. Även om det finns ställen att gå till, och numer också en härligt ickegayig gaykrog mitt i stan, är mycket att göra. Vi har fortfarande svartprästerna som är emot allt, vi har fortfarande misshandel mot homosexuella och vi har fortfarande ett parti i toppen som inte riktigt vet hur de ska agera, men det händer något och det är skönt. Kampen lönar sig, kampen betalar sig och snart kanske alla slipper flytta till Stockholm.
Så jag blir nästan lite rörd där utanför Börsen när jag ser på regnbågsflaggorna som färgar upp den asfaltstråkiga vardagen. En del tittar upp, och visst tycker dom att regnbågsflaggan är fin. Visst tycker dom att den är vacker, och visst tycker om att alla människor oavsett läggning ska ha en chans att visa att de finns, att de älskar och att de vill bli älskade.
Pride på dig, gamla goa Göteborg
Intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om Hbt, Pride, HBT festivalen, HBT-festivalen, Göteborg, Sverige, Queer, regnbågsflaggan
Nya nedskärningar inom SVT
DN, och flera andra medier skriver idag om att SVT nu ser sig tvingad till fler nedskärningar, redan innan de gamla är slutförda. Anledningen är den vanliga, de saknar pengar. Sveriges Televisions chef Eva Hamilton har skrivit ett brev till kulturdepartementet där hon förklarar att läget är mycket allvarligt samtidigt som det finns pengar att ta men dessa får inte SVT och SR röra.
Jag tycker det är synd att Public Service idag mest handlar om att det saknas pengar till allt. Visst märker vi redan av nedskärningarna och värre kommer det alltså att bli. Det som är tråkigt är att fokus kommer ifrån allt det som faktiskt är positivt med Public Service och vilken styrka det är att inte ha TV i en amerikansk stil.
Varför vi i Sverige inte kan ta hand om vår Public Service samtidigt som vi blänger avundsjukt på BBC? Riktigt var regeringen står i frågan vet jag inte. Hon som gjorde gästspel som kulturminister i ungefär 10 min när regeringen tog över verkade ju avsky Public Service och den fiaskotanten försvann ju, men hur ligger läget idag?
Det som i alla fall viktigt är att vi har kvar SVT, och att SVT gör vad de gör idag, bäst TV i Sverige. För jag vill inte ha ett TV-landskap där trean, fyran och femman får bestämma. Jag vill inte se fler ”dokumentärer” om feta barn på läger och jag vill inte se fler idiotiska Linda Rosing program. Jag vill inte se fyrans så kallade Nyheter och jag kräks av morgonsoffans lottskrapning.
Fast samtidigt är det kanske också dags att SVT och även SR sätter sig ner och funderar lite över varför det är så dyrt hos just dom att producera media. Jag är säker på att det är dyrt överallt men jag sätter en femma på att något som kostar 6 kronor på en TV eller radiokanal kostar 10 kronor inom public service.
Kanske kan man där spara in kostnader, kanske behövs inte dyra Hasselblads hus och annat som stolt skriker ut SVERIGES TELEVISION och SVERIGES RADIO, och kanske kan de besparningarna samtidigt ge mer pengar till produktion utan att för den skull påverka utbudet negativt.
I vilket fall som helst är detta en fråga som borde få mer utrymme bland befolkningen för fri television och radio är viktigt. Utbudet och blandningen som SVT och SR är unik i Sverige, och detta ska självklart bevaras.
Därför hoppas jag att regeringen tar sitt ansvar samtidigt som kanske SVT och SR också ser över hur man skär ner. Ihop kan säkert lösningen bli kanonbra för alla parter, och största vinnarna är vi som ser och lyssnar på Public Serice dagligen.
Läs även andra bloggares åsikter om SVT, SR, Public Service, Eva Hamilton, TV, Radio, BBC
Intressant.se
En kärleksförklaring till Sveriges Radio P1
Ni ska veta en sak om mig, innan hade jag nästan världsrekord i att inte lyssna på radio. Jag lyssnade verkligen ALDRIG på radio. Mycket kan vi tacka den kommersiella radion för det här, alla dessa skitkanaler som sänder samma sorts program där samma sorts människor deltar och samma sorts reklam hörs hela tiden.
Sedan finns ju också Lugna Favoriter, det kanske värsta som mediasverige någonsin hittat på. Denna kanal, ja denna fruktansvärda kanal, fylld med enformiga smöriga låtar och meningslösa ”Lisa hälsar till Pelle att hon älskar honom för nu har de varit ihop i 2 dagar” gjorde att jag bojkottade allt vad radio hette. Jag hade till och med skrivit ett långt hatinlägg om dom, men då hörde Gud mig och han bestämde att Lugna Favoriter skulle läggas ner i Göteborg. Tack Tack Tack!
Sedan hände något, och detta tack vare programmet På minuten. Jag hade inget att göra en dag och surfade därför in på SR’s hemsida och hittade till programmet och laddade ner några avsnitt. Sedan blev det alla avsnitt som fanns och när På Minuten var slut fick jag ju börja leta vidare, och jösses vilket gigantiskt smörgåsbord av program man hittade, och efter ett kort tag var jag fast, jag var kär och mest kär var jag i P1. Ingenting slår P1 i nyheter, snabbhet och framför allt när det gäller utvecklande program och det är en fröjd att lyssna.
För det är ju så med SR, de har ju alltid funnits. Medan tv-kanaler kommer och går, och medan SVT byter stil på sina kanaler oftare än Italien bytte regeringar på 80 och 90 talen så består SR. P1 har alltid varit ”pratkanalen”. P2 spelar klassisk/”smal” musik och P3 är lite lite mer ungdomligare och i P4 trängs pensionärer med radiosport och annat. Sedan har det ju tillkommit en himla massa andra kanaler men i detta inlägg kommer jag rikta in mig enbart på P1. Anledningen till att jag älskar P1 är att kanalen kräver lite av dig som lyssnare. Det är inte skvalmusik med Carola, och det är inte Svea 87 som vill höra på Gnestaflickornas inspelning från 1934. Nej i P1 kräver man att du i alla fall har några hjärnceller kvar (vilket säkert Svea 87 har ska tilläggas), och kanalens enormt breda utbud gör att man egentligen inte behöver någon annan form av media. Herregud, till och med sjörapporten blir ju intressant i P1!
Jag kommer här lista mina 10 favoritprogram i Sveriges Radio P1. Alla med länkar till programmen så alla miljoner som läser detta sedan kan springa dit och lyssna. SR har nämligen satsat stenhårt på webben, och de flesta av programmen kan du lyssna på direkt på hemsidan eller ladda hem som mp3. Då självklart med eventuell musik bortklippt för Sverige lever ju forfarande i den där idéen att om man klipper bort musik kommer folk köpa musiken istället. Tyvärr blir då de så kallade Podversionerna av programmen ungefär som om någon skulle läst Hemsöborna på följande sätt…
”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade…..”
”…Hon var dum bara! Dum!”
Nåväl, förhoppningsvis kommer vi till en tid då skivbolag och copyrightmänniskor inser att det kanske inte är så farligt att låta musiken stanna kvar i programmen. Då kanske det till och med går att lyssna på Lantz i P4 utan att blir alldeles rörigt i skallen när de sitter och pratar om ett liveframträdande man nyss hade men som du som lyssnare inte fick höra på grund av att det är bortklippt.
Fast här kommer nu Walentines Värld Top 10 Lista över bästa programmen på Sveriges Radio P1
10. Människor och tro
Ett program som tar upp tro, filosofi och och allt däromkring kan inte vara dåligt. Människor och tro blandar reportage från Sverige med reportage från hela världen. Det är brett och det är enormt intressant. Objektivt och grävande. Ja, detta är programmet för alla som känner det allra minsta intresse för religionen i vår värld. Man måste inte springa i kyrkan för att uppskatta detta, det gäller bara som sagt att ha några hjärnceller kvar så kommer man älska detta faktaprogram
P1 fredagar kl 14.03, repris lör. 17.00
9. Kino
Äntligen ett bra filmprogram, och att ens lyckas med att göra ett program om film i radio är bara det beundransvärt. Kino speglar film från alla möjlig håll. Från det breda till det smala och man gör det med ett intresse som smittar av sig. Man får tips om filmer man antagligen aldrig skulle ha sett annars och man lär sig både ett och annat om filmens värld. Kino är det enda filmprogram som behövs.
P1 fredagar kl 18.15, repris söndag kl 16.03
8. Vetenskapsradion Historia
Som det gammla historiefreak som man är fyller ”Historia” ens liv med kunskaper och färdigheter. Programmet är helt underbart att lyssna på och man lär sig enormt mycket. Här speglas allt från Sveriges alla krig till historiska händelser världen över. Varje program är en njutning för själen och man lotsas in i en försvunnen tid men som tack vare programmets redaktion dyker upp igen bara man sluter ögonen och lyssnar. Detta är som Arn, fast på riktigt och bra.
P1 torsdagar kl 13.20, repris lördagar 19.30
7. Ring P1
Här kommer det svenskaste av det svenskaste, Ring P1! Det är absolut underbart att lyssna på folks åsikter och mer ofta än sällan är de som ringer in människor som ibland kanske skulle mått bra av lite extra hemtjänst. Fast man ska inte bara göra narr av de som ringer. Ring P1 fyller en viktig funktion i och med att man låter ”vanliga” svenskar komma til tals. Människor som ingen annan kanske lyssnar på men som är en del av vårt land och samhälle. Därför är det självklart att Ring P1 finns med på denna lista. Detta är demokrati när det är som bäst!
P1 vardagar kl 09.20, kortversion kl 20.35, 5.35
6. Kulturnytt
På samma sätt som kulturnyheterna i SVT berättar om kultursverige och världen i TV, på samma sätt gör Kulturnytt det för radion. Skillnaden är att jag anser att radion gör det bättre. Nyheter, telegram och information om allt som rör kulturen till. Detta är det perfekta sättet om man vill följa med i vad som händer i kultursverige på alla plan. En stor ros också till redaktionen som kommit på att det finns fler städer i Sverige än Stockholm.
P1 vardagar kl 14.50, kl 21.35 och 01.03. P2 vardagar kl 18.03
5. Radioteatern
Radioteatern är en av de saker som kan förgylla ens liv. Sveriges bästa skådespelare i uppsättningar av världsklass. Här ryms allt från modern dramatik till de riktigt stora klassikerna. Alla de stora har eller kommer någon gång att arbeta med Radioteatern och detta är en av de inslag i vår radio som gör att licensen känns så kul att betala. Radioteatern ger…….hela tiden!
P1 Fredagar 19:03, lördagar 13:30
4. Studio ett
I ett mediasverige då varje inslag helst inte ska vara mer än 1 min behövs Studio Ett. Dagsaktuella ämnen tas upp grundligt, sakligt och objektivt. Det handlar om allt från inrikespolitik till katastrofer och händelser som formar vår värld. Man förklarar, man ställer frågor och man undersöker. Redaktionens fantastiska arbete gör Studio Ett till det kanske bästa aktualitetsprogrammen i Sverige oavsett medieform.
Vardagar kl 16.00-16.45 och kl 17.00-17.45, repris kl 22.12
3. På minuten
En av de äldsta programmen i SR och fortfarande lika kul! Ingvar Storm leder en panel med 4 personer. De ska på en minut tala om ett givet ämne och de får inte staka sig, upprepa sig, stjäla någon annans idé/ämne eller lämna lokalen. Allt är sanslöst kul och detta är radiounderhållning när det är som bäst. Tyvärr ser det ut som om programmet fått skära ner för det verkar ske färre inspelningar nu än tidigare, och repriserna har vi redan hört. Trots det platsar verkligen På minuten in på top 3 listan. Mycket roligare än så här blir det inte och må programmet leva för alltid!
lördag 15.03, repris söndag 08.30 och måndag 23.30
2. Spanarna
Nyss fyllda 20 år är Spanarna lika populärt fortfarande. Ingar Storm, denna fantastiska radioman, leder en panel som ska sia om framtiden genom att iakttaga nutiden. Personer som Jonas Halleberg, Per Naroskin, Johan Hakelius, Jessika Gedin, Göran Everdahl, Sissela Kyle och många andra iakttar, berättar och roar. Allt är underbart skoj och emellanåt mycket tänkvärt. Spanarna är inte bara ett radioprogram, det är ett sätt att leva och det är självklart att Spanarna kommer in på denna listas andra plats.
P1 fredagar kl 15.03 och lördagar kl 10.03
1. Lantz i P1
Låt mig avslöja det direkt, jag älskar Annika Lantz. Jag älskar hennes sätt, hennes stil, hennes skratt och hennes sätt att göra radio på. Alla är inte överens, faktum är att en del till och med avskyr henne. Till och med på SR’s egna hemsida kan man läsa att man antagligen älskar eller hatar Annika Lantz. Jag tillhör den glada första skaran.
Lantz i P1 går igenom dagsaktuella ämnen på sitt alldeles speciella sätt. Väldigt oft
a är det skildrat runt, om och i Annikas eget liv, och hennes bisittare gör vad de kan för att supporta henne och ganska ofta kritisera/ifrågasätte henne. Det är kul, vansinnigt kul emellanåt, och också intressant. Här kan en skrapning Annika gått igenom bli ett aktuellt ämne och inom 10 min har man fått lyssna på allt från filosofer och majorer till gynekologer. Lantz sätt att ställa de där frågorna som ingen annan ställer gör också att man ibland antagligen lärt sig mer efter 45 min av Lantz i P1 än 100 Rapport ihopslagna tillsammans. Så därför vinner Lantz i P1. Det vinner för att det är radio när det är som allra bäst med Sveriges bästa programledare och som också har Sveriges bästa redaktion bakom sig.
Det ska också tilläggas att Lantz i P1 också går på fredagar som Lantz i P4. Då med mer musik och liveframträdanden och annat.
Tack världen för Annika Lantz och du Annika… Jag såg rapport igår!
[tags]Radio, Sveriges Radio, Annika Lantz, P1, topplista[/tags]
Länkad till Intressant.se
Recension: Park Aveny, Göteborgs Stadsteater
Det är Bokmässa i ett regntungt Göteborg och förlagsbranschens kändisar flockas i baren på Park. Ell är framgångsrik förläggare, gift med Martin, producent av lättsam teveunderhållning. Efter tre år har framgång bytts mot nederlag, Dry Martini mot billigt rödvin och förtroliga konversationer mot allmänt skvaller.
Jag har sett något magiskt! Jag har sett en av de bästa pjäser som satts upp på Göteborgs Stadsteater, och jag har sett skådespeleri i världsklass!
Ja det kommer kanske inte som en chock nu att jag föll pladask för Park Aveny. Redan när jag lämnade salongen var jag fylld med känslor och intryck som väldigt få pjäser lämnat efter sig hos mig innan och nu, en vecka efteråt sitter den där hos mig, som en känsla av att få ha tagit del av något mycket speciellt och mycket omskakande.
Park Aveny är en pjäs om människor, utspelad i vår egen tid och i vår egen stad. Det är också en pjäs om möten, och om hemligheter och, det är också en mycket rolig pjäs, främst tack vare en helt underbar Allan Svensson. Han är helt fenomenal som den ganska odrägliga producenten. Varenda replik, varenda rad sitter perfekt och han får dig att le, skratta men han får dig också att gråta. För bakom den kaxiga producenten finns en trasslig människa.
Man ska inte förringa övriga skådespelares insatser. Eric Ericsson som författaren är mycket bra, och han gör sin roll perfekt men alla får stå tillbaka för Svenssons och Carina M Johanssons insatser. För om akt 1 är Svenssons akt är akt 2 Carinas. Som förläggaren som förlorar allt och som dessutom inser att alla i hennes närhet svikit henne sätter Carina ny gräns för hur en skådespelare ska framställa sin roll. Jag tror aldrig att jag varit på stadsteatern och så totalt blivit hänryckt av en skådespelare som jag blir av Carina i Park Aveny. Hennes sätt att visa sin ångest, sin sorg, sin besvikelse och sitt raseri får mig att mer än en gång fälla mer än en tår. Det är så fantastiskt stark och så oerhört påfrestande. Ja det är världsklass av stora mått
Något annat som ska nämnas om Park Aveny är den fantastiska scenografin. Här har man till fullo utnyttjat vridscenen och hela föreställningen utspelas på på och runt en jättelik cylinder som snurrar runt och för handlingen framåt. Genom denna kan också olika scener utspelas samtidigt och allt är mycket skickligt ihopsatt. Allt är också gjort i trä vilket leder till att handlingen i sig själv får 100% uppmärksamhet vilket jag tacksamt tar emot.
Ja Park Aveny är en fantastisk pjäs som jag hoppas kommer få leva vidare i någon form. Det är en pjäs som berör, som får dig att både skratta och gråta i samma mening och det är en pjäs som kommer påverka dig länge efter att du lämnat teatern. De olika människornas öde sätter djupa spår i dig och du kommer vara tacksam för att du fick ta del av det. Jag vet att jag är det. Redan när pjäsen var över insåg jag att jag sett en nyskriven dramatisk pjäs som förändrat mig. Så jag tog upp min mobil, satte på den och tog ett snabbt kort ner mot scenen för att få ta just ett litet kort som avsked…
Så om det inte framkommit redan. Mitt omdöme om Park Aveny är helt enkelt, SE DEN!
[tags] Teater, drama, Göteborgs Stadsteater, kultur [/tags]