Din jävla bög, ni ska fan dö

Tänk vad man lär sig nya saker hela tiden, både i det privata livet och i arbetslivet.
Det kommer väl inte som en chock att min arbetsgrupp jag arbetar i är något turbulent. Vi har svårt att samarbeta, och det finns en slags vilja att hela tiden sätta dit varandra, Så här har det varit ganska länge och ingen går säker. Det finns en rädsla i min personalgrupp, en rädsla som jag exakt vet vad den beror på, men som jag bestämt mig för att aldrig någonsin säga högt.
Varje personalmöte vi har och varje kurs vi är på och där vi diskuterar detta nämns ämnet men aldrig helt och hållet, ingen vågar och jag har slutat försöka få fram det. Att jag själv inte säger det är mycket enkelt, jag gjorde det en gång och fick så enormt med skit för det så efter det är jag tyst, i alla fall om just det ämnet.
Nåväl, en annan sak som jag kanske borde förklara är att jag på jobbet inte går omkring och viftar med några regnbågsflaggor. Mina kollegor vet om hur saker och ting är, men de boende har jag hållt utanför. Främsta anledningen är så klart att de boende inte ett skvatt har med att göra hur mitt privatliv är. Den andra anledningen är att jag anser att de har nog att fundera på ändå, och att då diskutera sånt lämnar jag därhän. För den generationen är ”homos” någonting konstigt etc och vad man än tycker om den attityden så är det som det är. Min uppgift som vårdare är inte att förändra 90 åringars syn på homosexualitet. Bättre att försöka ändra sin egen generation istället
Allt detta hade väl varit bra om det inte visat sig att någon i min personalgrupp haft vänligheten att tala om för en boende att ”Walle är bög”
Allt började för ungefär 1 ½ månad sedan då en boende kom och påtalade att jag var ”En jävla bög”. Denna boende har problem av diverse slag och jag brydde mig först inte. Sedan dök det upp igen och igen och till slut tog jag upp det på ett APT möte. Självklart tyckte alla att det var hemskt etc men ingen sade någonting direkt. Ytterligare några gånger dök samma visa upp men lugnade ner sig tills nu. Idag kom jag in till den boende och erbjöd honom hjälp att komma upp, till svar fick jag att Jag var en jävla bög och vi skulle dö.
Då fick jag nog, och gick ut igen. Att ta en diskussion med den boende i fråga är ingen ide, och det är inte honom jag stör mig på. Han bor hos oss av anledningar, och det har han all rätt i världen att göra. Om han inte haft problem hade han inte bott där. Jag har känt honom i väldigt många år men det är alltså inte förrän nu som detta dyker upp.
Jag kontaktade SSK och talade med en kollega och vi bestämde att jag från och med nu inte ska gå in till denna boende mer. Först är det faktiskt för min egen skull. Jag är väl medveten om mina rättigheter och jag tänker inte ta sån skit på mitt arbete. För det andra är det också för den boendes skull. Han har problem så det räcker i alla fall och jag tycker det är synd att man ska behöva spä på dom med sån här skit. Så från och med nu ska jag inte gå in dit mer, och det känns bra. Fast en fråga har jag: Vad är det för en liten råtta av mina kollegor som sagt något. Gud hjälpe honom eller henne om jag får veta det. Då kan den personen räkna med anmälan om diskriminering, mobbning och hela visan för nu är jag inte bara förbannad, jag är rosenrasande. Nu har man passerat gränsen för vad jag tillåter, för nu gjorde man det personligt. Vad jag ligger med utanför arbetet ska folk ge fan i, och jag är åt helvete för gammal för att behöva skydda vem jag är på mitt arbete.
Tänk va! Jag har jobbat med det här sedan 1700-talet och nu ska man få höra det här.
Pride på er alla

Kärleken vann!

I tidningen Världen Idag (det var ett tag sedan man pratade om dom :P) skriver idag 4 kristdemokrater om den nya äktenskapsbalken. Man menar att dagens beslut är en parentes i historien och inom kort kommer folket ta tillbaka det gamla goda äktenskapet mellan man och kvinna.
Jag fastnade särskilt för följande mening:

I alla kulturer har äktenskapet tjänat som norm och ideal för att just knyta barnet till både sin mamma och sin pappa.

Ja, låt oss ta tillbaka den synen på äktenskapet som fanns förr. Vilken ålder ska vi säga att flickorna ska vara i när vi gifter bort dom? Är 12 år för gammalt? Varför inte sen låta samma fina hederliga tradition som många andra länder har när det gäller kvinnans roll i äktenskapet bli standard. Det stenas alldeles för lite kvinnor i Sverige idag på grund av äktenskapsbrott och jag är övertygad om att om vi i vårt land kan få samma fina värderingar om äktenskapet som andra länder har. Sedan låter vi våra barn växa upp till att bli härligt kvinnofientliga och det är viktigt att vi tidigt lär dom deras plats, särskilt om de är flickor. Inför hushållskola igen och när vi ändå håller på: Ta bort möjligheten för kvinnor att kunna gifta om sig. Så som det var på den gamla goda tiden!
Vad menar jag med detta?
Jo, allt är mycket enkelt för av alla rent patetiska försök Kristdemokrater och frireligiösa använt sig av när det gäller deras kamp emot könsneutralt äktenskap så är snackat om att det är historiskt felaktigt i att ändra äktenskapet det värsta. Historien om äktenskapet är ju inget någon vill direkt prata om högt, och de få som gör det brukar ju knappast göra det med glädje i orden.
Äktenskapet må i böckernas värld ha varit en fantastisk kärleksfull ”saga” men alla som läst annat än Vakttornet vet att äktenskapet historiskt sett lika mycket var en ekonomisk uppgörelse. Oavsett om man var kung och ville ha delar av Danmark eller om man var bonde och ville ha lite av granngården. Man gifte bort sig hur som helst och de enda som inte hade något att säga till om saken var kvinnorna. Barnen var ett bevis på överlevnad och med tanke på hur få som levde till vuxen ålder var det ju viktigt att kvinnorna gjorde sin enda plikt: Att de födde så många som möjligt. Dog kvinnan kunde ju alltid mannen gifta om sig och en kvinna som inte kunde få barn, hon betraktades som värdelös.
För kvinnorna har inte äktenskapet historiskt sett varit något värdefullt, det har mer varit en början på en för tidig död, men detta pratar inte Kristdemokraterna om i sin historieberättelse. Visst finns det ibland i historien kärlek i dåtidens äktenskap, och visst finns det undantag från den typiska kvinnorollen som kvinnorna hade förr, men fortfarande kvarstår faktum: Att använda äktenskapet som en historisk sak är fel. Äktenskapet var, för att använda en modernt ord, en ren kvinnofälla.
Idag klarar man sig utan att vara gift. Man behöver inte leva ihop, detta gör också att äktenskapet kanske mer idag än någonsin tidigare verkligen kan bli en kärlekens högsta punkt. Väljer man att gå till kyrkan för att inför Gud, eller någon annan, och inför sina närmaste få proklamera sin kärlek för varann blir ju verkligen äktenskapet för första gången just det som Kristdemokraterna säger att det var innan: Kärlekens högsta och starkaste budskap.
Annars har jag ett tips till KD som jag bjuder på. Samla ihop ett gäng och flytta ner till någon öken, se till att det bara finns en brunn med vatten och den ska helst sina någon gång per år. Där kan ni starta er ett nytt liv, och där kan ni sedan införliva ert historiska äktenskap som som Bibeln beskriver det. Lycka till och glöm inte skicka vykort, men för all del, se till att inte kvinnorna kan läsa. Sånt ska de små liven inte syssla med…
Vi andra vi firar äktenskapet med kärlek, oavsett man-kvinna, man-man eller kvinna-kvinna.
Kärleken vann idag! Kärleken kan äntligen bli en del av äktenskapet, och äktenskapet är nu äntligen för alla. Det är en stor dag för Sverige och det är en stor dag för vårt lands människor som kan konsten att älska människor istället för kön.
Jag är förbannat stolt över att vara svensk idag, och det tänker jag vara några dagar till. Sen tar vi nya tag, vi har mycket kvar att göra.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,
Intressant.se

Årets bästa 1 april skämt

Årets bästa står organisationen Humanisterna för. Deras pressrealse är sanslöst kul!….

PM 2009-04-01: Ny inriktning för Humanisterna PDF Skriv ut Skicka sidan

Pressmeddelande 2009-04-01

Kongress 2009: Humanisterna väljer ny väg

Humanisterna omprövar nu sitt idéprogram och förändrar sin inriktning. I en tid av alltför stor osäkerhet om vad sanning och objektivitet är, väljer Humanisterna att positionera sig annorlunda än tidigare i den svenska samhällsdebatten. Detta beslutades på Humanisternas kongress den 28 mars 2009.

– I politiken brukar man tala om att göra en hel pudel. Detta kan väl möjligen kallas en halv sådan, säger Christer Sturmark, ordförande i Humanisterna. Vår linje har tidigare varit en tydlig gudsförnekelse. Men som förnufts­människor är vi skyldiga att vara lyhörda för modern filosofisk forskning. Även om mycket fortfarande talar för att Gud inte existerar, så finns det ändå förnuftiga skäl som talar för Guds existens. Nu när det har det presenterats ett logiskt/logaritmiskt gudsbevis på den internatio­nella matematikerkongressen i Washington, då får vi böja oss för det.

Humanisterna i Sverige vill inte längre räknas till den nyateistiska rörelsen. Snarare ligger en postmodern deistisk livssyn närmare den ständigt undflyende och subjektiva sanningen.

– Kritiken mot religiösa friskolor försvinner från Humanisternas agenda, säger förbundssekreterare Staffan Gunnarson. Darwins evolutionslära är ju trots allt bara en teori, vid det här laget 150 år gammal. Istället bör vi låta tusen blommor blomma i skolan, alla teorier är lika mycket värda, understryker Gunnarson.

Humanisterna har också fått audiens hos påven i Vatikanen. Besöket kommer ske i november 2009.

– Vi tycker ändå att påven ändå bör mjuka upp sin linje en aning, trots matematiker­kongressens resultat, säger Sturmark.

Förbundet har ännu inte tagit ställning till om man ska bryta kopplingen till den internationella Humanistorganisationen International Humanist and Ethical Union (www.iheu.org)

– Man ska inte överdramatisera denna förändring av Humanisternas inriktning, säger Sturmark. Men vi kommer definitivt att börja fira påsk igen, liksom jul med Jesusbarnet i krubban och så.
——–
Jag säger bara haha
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Dagens Kärlek

Taget från riksdagen.se..

På onsdagen röstade riksdagen ja till förslaget om könsneutrala äktenskap. Beslutet innebär att kön inte längre ska ha någon betydelse för möjligheten att gifta sig och att lagen om registrerat partnerskap upphävs.

Jesus ger mig trygghet

Det kommer väl inte som en hemlighet att jag är intresserad av religion. Lika mycket som jag kan fascineras av den onda kraft som verkar driva en del som kallar sig kristna, så kan jag bli rörd av den godhet andra finner i Jesus och i kyrkan.
Häromdagen såg jag tack vare Karin ett inslag i TV4 där två kvinnliga präster diskuterade Jonas Gardells om ”Om Jesus” och det var en fröjd att höra dom.
Där satt två personer som för mig utstrålade allt det som jag ser med det goda i kristendomen. De talade med kärlek om Jesus och om vad Han betytt for dom, och var den kristna tron betytt och de talade om kyrkans roll. Efter inslaget funderade jag en hel del och kom fram till att jag kände min avundsjuk. Jag kände mig avundsjuk att jag inte hade samma tro som dom. Jag kände mig avundsjuk på att inte få känna den trygghet och det stöd de känner.
En del av mina vänner har förklarat mer än en gång att om man är kristen är man svag och vågar inte tro på sig själv. Den synen säger mer om mina vänner än om kristendomen anser jag, för det handlar ju inte om att slänga sig efter Jesus. Det handlar inte om att bli en ny bernflicka i Knutby eller att bli en ny Ulf Ekman anhängare. Det handlar ju om att leva det liv man väljer på sina egna villkor men att känna att det finns någon där som kan trösta, som kan ge en stöd när man behöver det, och framförallt att det finns något längre fram i den ovissa framtiden. Åh vad jag skulle vilja känna den tryggheten.
De senaste åren har jag plöjt igenom otaliga böcker och annan litteratur om religion, kristendom och Jesus. Jag har försökt läsa om honom ur religiöst perspektiv och utifrån perspektivet ”vanlig” människa. Vem Han var och hur Han var. Det saknar ju inte direkt böcker i ämnet och jag har antagligen bara läst en halv promille av vad som finns.
Den man som framträder är en man som stod för sin sak, som slogs för sin sak och vars grundidé bygger på förståelse. Hade han levt idag hade han antagligen varit mannen som fått FN att fungera och hans budskap om fred hade så väl behövts i tider som denna. För att inte tala om hans syn på girighet, något som t.ex. AMF kunde lära sig något av eller alla människor som slänger ut halva gratängformen med mat i som de tillagade strax innan och som sedan bokar en trevlig biljett till ett fattigt land där de får leva lyxliv medan befolkningen i landet springer efter dom som slavar.
Jag ser mig inte som kristen eller som religiös. Jag tror inte Gud skapade jorden och jag tror inte han genom Moses kunde dela ett hav. Jag tror inte att Jesus återuppstod, jag tror inte att han är Guds son för jag tror inte på Gud, och jag tror inte han kunde återuppliva folk från de döda, men ändå tror jag på Honom. Jag tror på hans ord, på vem han var och vart han ville. För även om jag inte tror på Jesus ord om att Guds rike snart kommer, tror jag att jag kan använda det i det samhälle jag lever i. Att vi måste förändra vårt leverne för att kunna överleva.
Kanske är det just det som räcker, att få ha tron på en människa som ville gott. En människa som skulle fördöma de som efter honom använde Hans namn till att döma andra när det viktigaste han sade var att visa varandra respekt. Kanske är det just det jag ska nöja mig med och kanske kan jag tack vare det också känna samvaro med de två kvinnliga prästerna hos TV4 eller hos alla de andra människor som varje dag gör goda gärningar i kristendomens namn.
Kanske är det också därför jag känner en allt större längtan att igen få ta upp kampen emot de som missbrukar Bibelns texter när de fördömer och förkastar människor de inte förstår. Kan man vara kristen men inte religiös? Kan man tro på Jesus och inte se honom som Guds son?
Jag vet inte, men jag gör det i vilket fall som helst och med det känner jag lite av det jag söker: Trygghet
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Danmark i Eurovision Song Contest

Danmark skickar en RIKTIGT bra låt i år! Jag säger bara wow!
Niels Brinck – Believe again blir låten som Danmark vill vinna i Moskva med, och nu tror jag låten är för bra för att kunna vinna där, men här hemma spelas den i alla fall hela tiden.