Aftonbladet vill nu i sin vanliga manipulerande stil, som de sedan kan skylla ifrån sig genom att kalla det för folkets vilja, ha Fuglesang som årets svensk.

Jag är hemskt ledsen men jag tycker inte att han ska bli det, han ska inte ens bli nominerad. Vad är det egentligen Fuglesang gjort? Visst han åker runt i rymden, det är stort! Han ska montera saker på rymdstationen, det är skitstort men jag kan nu som förste svensk avslöja en sak…

Fuglesang är INTE den första mannen i rymden! Man kan gärna tro det när man läser de hysteriska rubrikerna i pressen nu. Visst tusan är det kul att en svensk är där uppe men hysterin blir faktiskt barnslig emellanåt och man kan tro att detta är den första händelsen någonsin som har med rymdprogram och Sverige att göra. Har alla glömt av att Sverige sedan många år bidragit med teknik och kunskap som gjort att forskningen kommit så långt som den gjort? Dom människorna som bidrar till det är det inte en käft som tänker på.
Oavsett hur svårt det än må vara att bli astronaut, och oavsett hur vältränad man än är borde lite av hysterin gå till dom som faktiskt ser till att de där skeppen kan lämna jorden. Det är inte direkt någon lådbil man snickrat ihop.

För mig är denna Fuglesanghysteri inget annat än ytterligare ett bevis på det begär av idoldyrkan som råder

Andra bloggar om: Fuglesang, Hysteri

Intressant.se

Idag är det 1 1/2 år sedan jag fick reda på att jag fått inflammation i bägge fötterna. Sedan dess har inflammationen vandrat så sakteliga upp mot benen så nu sitter den ungefär från låren och neråt i bägge ben. Detta gör att när jag nu går upp på morgonen känns det som någon kört en ett par knivar rakt in i smalbenen och man vill gärna skrika rakt ut. Samtidigt är det alltid lika underbart när man gått i skor ett längre tag och man sedan tar av sig dom. Då finns det knappt något stöd i fötterna.

I morgon ska jag träffa ett gäng så får vi se vad som ska göras åt detta. Amputering är något jag erbjudit bara för att slippa värken men det var en dålig idé fick jag veta 😉
Skönt att det börjar röra på sig och framförallt är det skönt att den läkare jag gick till från början i morgon kommer få sig en knäpp på näsan. Det är alltid skönt när andra skäller åt en 😉

Klockan är alldeles för mycket. Det är söndag morgon och jag är fortfarande vaken. Jag kan inte sova. Vet egentligen inte varför, för jag mår bra, jag är trött och jag är sliten. Dessutom ska jag försöka komma upp tidigt i morgon och jag har tusen saker att göra. Får väl se hur det går med det, först ska jag som sagt försöka sova i alla fall…

Helgen har varit lugn och fridfull. Fredagen tillbringade jag och Henke framför 95% av Dödligt Vapen 2, sedan gick filmen sönder 😀 Efter filmen pratade jag och Mike i 2 timmar (börjar bli en tradition på helgerna :)) och sedan försökte jag sova tills ett SMS kom med orden “Hoppas du är smart och stänger av telefonen om du sover”, efter det kunde jag inte somna om så hela lördagen gick först åt till att sova bort hela eftermiddagen och kvällen på. Senare tittade jag på Dödligt vapen 3 och senare på kvällen kom min söta granne Cissi hit och vi såg på film ihop. JA! Du gissade rätt, det blev Dödligt Vapen 4.
När Cissi gått hem till sitt kom Henke hem snörfull så jag stoppade om honom och satte mig och tittade på Fuglesang som åkte till rymden.
Är det bara jag som tycker att Fuglesang låter som en sjukdom? I stil med, “Host Host, fan jag tror jag åkt på en omgång med Fuglesang eller nåt”

Efter Fuglesang såg jag på Dödligt Vapen 1 och sedan försökte jag krypa ner bland fulla människor, katter och gossedjur men jag kunde inte sova. Lite berodde det på att Zuzzi denna natt bestämt sig för att leka med mina fötter. Jag har nu rivmärken på bägge hälar efter hennes framfart. Efter en stund gav jag upp och satte mig och skrev lite, dessutom såg jag över min bokföring och lekte lite allmänt sådär företagare.

På natten fick jag något att tänka på av den mer högre klassen då det gick upp för mig, av en speciell anledning, att Gud verkligen straffar fast ibland väntar han ett tag och gör det inte direkt. Det kändes först som WHOHO, sedan kände jag bara mer “så synd”. Ibland tror jag faktiskt att den hatiske och hämndlystne Walle är på väg att dö ut. Vet inte om jag kan säga att jag saknar honom heller.

På måndag publicerar GP min insändare/debattartikel. Jag vet inte om den kommer som debatt eller insändare (debatt är ju lite finare ;)) men vi får se. Jag fick i alla fall “order” om att korta ner den rejält vilket inte var direkt lätt men den sätts i alla fall ut, och det är ju kul. Fast om det blir som jag tror kommer det stå mitt namn och sedan att jag arbetar inom äldrevården, vilket kommer se förbannat dumt ut i så fall då insändaren handlar om något som inte direkt är så besläktat med äldrevården men men alla ska ha en titel. Uppenbart är inte bloggar tillräckligt för att ha som underskift. Ja, om man inte heter *namn på riksdagsman* och skriver blogg men tillåter inga kommentarer så att bloggen egentligen bara är en form av reklam för en. Då är det ok. Fast envägsdiskussioner är ju något vi är vana vid i mediasverige idag och värre lär det bli med den saken…

Jaja, dags att försöka sova innan det blir dag på riktigt igen.

Tänker på det jag fick veta. Hoppas det går bra, även om jag inte har någon anledning att ens bry mig så hoppas jag det går bra. Jag vet hur det känns, och jag vet hur den förbannade väntan kan vara. Den är förjävlig och ingen ska behöva gå igenom det, ingen.

Nu hoppade Zuzzi upp på skrivbordet och välte lampan. Det är dags att jag och hon tar oss ett snack om hennes vikt. Sedan hon kastrerades (än en gång JA! det heter så på honkatter också) har hon haft svårt att acceptera det faktum att hon blivit större. En allvarlig form av självförnekelse 😉

Natti!

/Walle

Är det bara jag som denna helg haft enorma spamattacker?

Helt sjukt som det hållt på de senaste dygnet.

Denna lilla katt som “roade” oss i Sky Channel på 80-talet

Jag har aldrig tidigare tänkt på hur extremt gay DJ Kat var. Ser ju ut som om han kom direkt från inspelningen av en video med Village People

P.s Visste du att den blonda bruden som DJ Kat alltid hade med sig på riktigt är syster till han som senare startade Endemol. Ni vet det där företaget som låtit oss genomlida skit som Big Brother och annan smörja. Egentligen helt oviktig information men i alla fall D.s

P.s.s Jag hade faktiskt en singel med DJ Kat. Vet inte var den är nu tyvärr, men jag kommer ihåg att DJ Kat rappade och inledningen gick, “I´m DJ Kat thats who I am” D.s.s

P.s.s.s Nu går jag och lägger mig D.s.s.s

Göteborg har många bra fotbollslag (även om det var lite svårt att tro på det i årets allsvenska) men den bästa klubben av alla kommer antagligen aldrig komma med i Allsvenskan men det gör inte så mycket, för i mångas hjärtan är dom verkligen laget över alla andra. Självklart pratar jag om Grunden Bois.

2001 gjorde SVT en mycket uppskattad dokumentär om Grunden Bois och ikväll fredag den 8/12 sänds den i repris i tvåan klockan 23:15. För er som inte sett denna helt underbara lilla film så har ni nu chansen och jag lovar er att ni inte kommer bli besvikna.
Själv har jag många gånger sett Grunden Bois matcher och här talar vi om spelglädje från början till slut. Framförallt klappar mitt hjärta lite extra för E-laget där ju bland annat Hans “Ravelli” Lundström är målvakt, han som aldrig släpper in några mål någonsin.

Så missa inte detta program idag. Jag lovar att livet känns en aning bättre efter 45 min tillsammans med Göteborgs riktiga Änglar 🙂

Andra bloggar om: Grunden Bois, Fotboll, SVT

Intressant.se

Aftonbladet skrev idag om Susann och om hennes minnessida för sin son Jonny. Artikeln handlade om att på ett ”nytt” sätt få bearbeta sorgen och samtidigt kanske också få kontakt med andra i liknande situationer.
Johnny tog sitt liv i april förra året. Han hoppade från Angeredsbron och lämnade efter sig sin familj, vänner och bekanta som alla fortfarande ställer sig frågan: Varför

Jag arbetade en gång i tiden med Susann på en gruppbostad och vi hade skitskoj ihop. Jag träffade också Jonny några gånger och därför blev det en chock när jag för ett tag sedan fick veta vad som hänt. Sedan dess har jag läst Susanns blogg och många gånger kommer tårarna när jag läser den. Jag känner mig så maktlös och allt känns bara så fel. Jag vill så gärna göra något men det kan jag inte. Jonny kommer inte tillbaka mer, han är en ängel nu.

Det finns ingen mening med att en ung kille tar sitt liv. Det finns ingen rättvisa i det och det enda som finns är sorg och en form av raseri över att det som sker verkligen sker.
Varför? Varför tar unga människor sitt liv på detta sätt? Man behöver inte leta så länge för att se att det finns alldeles åt helsike för många bloggar skrivna av föräldrar och anhöriga till människor som inte orkat med sitt liv mer. Vad är det för ett samhälle vi lever i där några känner att livet är så meningslöst så man lika gärna kan dö? Vad är det för ett samhälle som kräver så många offer på detta sätt? Vad gick så vansinnigt fel?

En del säger att det är fegt att ta sitt liv. Sånt resonemang är rent skitsnack och det är att håna både den som tagit sitt liv och dom som får bära sorgen efteråt. För det krävs mod att våga, och det krävs mod att lämna men framförallt måste det ju finns en tomhet som gör att ingenting längre betyder något och vad gör vi åt denna tomhet som kräver så många offer?
Har vårt samhälle blivit så kallt och egotrippat så de som inte orkar med samhällets allt starkare krav måste gå under för att slippa lidandet? Har vår människokärlek så totalt bytts ut mot kyla och ignorans? Är verkligen ett människoliv värt så lite?

Jonny hade haft ett par tuffa år men han hade tagit sig igenom det. Som Susann berättar i tidningen idag hade han fått nytt jobb, ny lägenhet och hade också tagit körkort för lastbil. Dessutom var han nykär och alla trodde givetvis att hans liv hade ordnat upp sig, men någonstans inom honom fanns det sår kvar. Sår som ledde honom att i april 2005 hoppa rakt ut i mörkret för att slippa. Samhället visste om Jonny, men samhället tog det inte på allvar. I Sverige måste man skrika väldigt högt idag om själen är trasig, annars lyssnar ingen på dig. Det spelar ingen roll om du innan haft problem av något slag, samhället är trött och bryr sig inte. Det trötta Sverige i 2000-talets kalla värld tar sina offer, en efter en. De enda som finns är maktlösa familjer och vänner som skriker så gott de kan, men ofta till ingen nytta. Samhället är duktigt på att stänga av hörslen när det blir för jobbigt.

En ung man eller kvinna i 20 års åldern ska leva. Han eller hon ska inte dö, och absolut inte genom självmord. När sådant sker har vi alla misslyckats för det är vi som lever i det samhälle vissa inte orkar med. Därför blir jag så ledsen när jag läser och tänker på killar som Jonny. Kraven vi ställer på oss själva idag blir för stora och för starka, några klarar det men alla gör det inte. Man ska vara si och man ska se ut så. Man ska tjäna massor med pengar och man ska ha villa, Volvo och hus på landet. Samtidigt ska man se glad ut för att man finns och man ska bara spela med.
Kanske är det dags att vi försöker få tillbaka hjärta och omtanke i vår värld. Kanske är det på tiden att vi alla tillsammans sätter oss ner på en stol och funderar lite på vad vi sysslar med. Kanske kan vi då rädda andra från samma öde som Jonny. Kanske kan vi då alla få lite ro i vår själ och kanske kan dom som inte orkar få det stöd de behöver och förtjänar.
Jag vet inte, jag vet ingenting men det jag vet är att Jonnys mamma och familj förlorade sin son och bror för 1 ½ år sedan. Det jag vet är att Jonny aldrig mer kommer tillbaka. Det jag vet är att han tillsammans med andra valde döden framför livet och jag vet av hela mitt hjärta att jag sörjer honom även om jag inte kände honom.

Så slutligen några ord till Jonny

Din mamma skriver att du är en ängel idag Jonny och det är du ju. Du är en vacker ängel som ser ner på oss från din himmel och idag har du fri och ro i din själ. Även om vi inte kände varandra så önskar jag så att jag ändå hade kunnat göra något. Jag önskar så att någon kunde hjälpt dig så du aldrig gjorde det val du gjorde.
Hoppas du har det bra nu Jonny. Änglar ska ha det bra, och du är den vackraste av alla änglar

/Walle

Bilderna på Jonny kommer från Susanns sida

Andra bloggar om: Självmord, samhällsfrågor

Jag har ett eget webhotell nu 🙂

hihi

I senaste numret av Världen Idags ledare står det om “Språket som dimridå”

Bland annat skriver Mats Tunehag:

Mänskliga rättigheter och diskriminering: Dessa termer används av de som propagerar för ”rätten” till homosexuella äktenskap. Men mänskliga rättigheter innebär inte att alla har rätt till allt alltid. Detta behöver inte innebära diskriminering i betydelsen att någon är mindre värd eller blir trakasserad. Allas rätt till alla slags äktenskap är ingen mänsklig rättighet. Om det vore så finns det ingen gräns för äktenskapsdefinitionen. Då kan en muslim hävda att det är hans mänskliga rättighet att ha fyra fruar, annars blir han diskriminerad. Tycker någon att syskon har rätt att få gifta sig? Eller en 57-åring med en 13-åring, annars är det en form av åldersdiskriminering. Se upp med användandet av termerna mänsklig rättighet och diskriminering – ifrågasätt!

Än en gång kör Världen Idag med sitt skitsnack och än en gång nämns polygami och mer eller mindre pedofili i samma meningar som homosexuella äktenskap. Det är nästan fantastiskt att tidningen fortfarande kör med samma stil som de gjort sedan dagen Ulf Ekman slog upp portarna.
Fast å andra sidan får man ju tänka på att grunden i Världen Idag är ju det allra mest mörka delen som finns inom kristendomen så då är det väl inte så konstigt att det blir så här. De mest intressanta med Tunehags ledare är att han avslutar med att tala om tolerans. Undra vilket uppslagsverk han använde när han slog upp det ordet.

Andra bloggar om: Världen Idag, Homosexualitet, Mänskliga rättigheter

Intressant.se

Den 6 december antog Kyrkostyrelsen med samtycke av Biskopsmötet välsignelseordningen för ingångna partnerskap.
Ärkebiskop Anders Wejryd säger till Kyrkans tidning

– Människor som vill leva i en trofast kärleksrelation kan nu erbjudas välsignelse över sin relation i en offentlig gudstjänst. Det är ett viktigt beslut!

Enligt samma tidning säger Wejryd att han också ställer sig positiv till att Svenska kyrkan i framtiden även håller i den juridiska delen av ingånget partnerskap men poängterar att det är kyrkomötet som tar beslut i frågan. Positivt är i alla fall att Svenska Kyrkan verkar ha fått en bra och liberal ärkebiskop, vilket är tacksamt. Det stora kolossen börjar så sakteliga förändra sin syn och det är något vi ska glädja oss åt.

Så nu är det äntligen klart då. Det känns både roligt och spännande och det visar också att Svenska Kyrkan vill gå framåt. Låt oss nu hoppas att präster och personal inom kyrkan som inte stödjer beslutet ändå inser att det i grunden handlar om människors sätt att älska varandra.

Andra bloggar om: Homosexualitet, Svenska Kyrkan

Intressant.se