SvenssonSvensson skickade i Bloggstafetten ett ämne till mig som jag inte alls kan förstå varför jag fick *hihi*
Här är min lilla kärleksförklaring till en man som jag älskar att avguda

Mitt Liv med George Michael

Jag ska erkänna det med en gång, jag är nog lite förälskad i George Michael och jag har nog alltid varit lite kär i honom. Redan när jag som väldigt ung tonåring sjöng såh honom sjunga sorgset i videon till ”Careless Whisper” ville jag skrika, ”Kom hit så ska jag trösta dig George!”. Han var så vacker när han var ung! Hans hår och hans enormt vackra ögon fick mig att se dubbelt av kärlek.
När han blev äldre blev han coolare men var lika snygg för det. Hans snaggade frisyr i Older och efter det hans tvådagarsstubb som sedan dess gjort rakning till något onödigt satte trenden för mig på hur snygga killar ska se ut.

George Michael är nog min enda idol, han är den ende person på detta jordklot som jag ser upp till tror jag. Jag är annars inte så mycket för idoldyrkan men allt det där rasar ihop när det kommer till just honom. Det finns andra artister jag lyssnar på men ingen är som George. Han har gjort musik både för min själ, min kropp och mitt sätt att leva. När jag hör på ”Outside” blir jag glad och jag blir stolt över vem jag är och när jag hör på ”You have been loved” blir jag sorgsen. När jag ser på videon till ”Fastlove” får jag en sådan skön känsla i kroppen och varenda gång jag hör texten till ”Shoot the doog” vill jag gå med i fredsrörelsen.

George musik har alltid funnits där i alla de stora händelserna i mitt liv. Jag kysste en tjej första gången till Careless Whisper, och jag kysste en kille första gången till samma låt.Jag har mött sorg och jag har mött glädje och alltid med hans musik i bakgrunden. Under hela mitt vuxna liv har jag gång på gång gått tillbaka till album som ”Faith” och under en stund har jag minnena kommit över mig. Det är minnen från en svunnen tid som ändå finns kvar där.

Genom åren har jag följt George och jag har kunnat identifiera mig med honom. När han 1998 på det värsta förödmjukade sätt slängdes ut ur garderoben så blev jag inte direkt förvånad. Misstankarna (förhoppningarna) hade alltid funnits där men i och med albumet ”Older” kände jag ingen tvekan längre. När man hörde texterna visste man men George valde att inte säga något om det öppet. När sedan Los Angeleshändelsen skedde och när kvällspressen jublade tyckte jag synd om honom. Därför blev jag glad när han valde att möta pressen på det sätt han gjorde. Han sket rent ut sagt i dom och han gjorde saker på sätt. Samtidigt blev han en hjälte för han fick betala ett högt pris för sin läggning, han blev förödmjukad och hånad av vissa och i USA är han mer eller mindre bannlyst sedan händelsen. Bögar har ingen rätt att yttra sig politiskt, det visade USA och mest visade Murdochs tidningar det. De hånade honom och de förtalade honom. De hånade honom till och med när han satt vid sin moders dödsbädd.
Trots detta visade han alla att han är i särklass en av världens främsta popsångare när han släppte albumet ”Patience” Där finns bland annat den helt otroliga ”Flawless” där det absolut sämsta humöret blir det bättre när man lyssnar och där finns ”My mother had a brother” där han vänder ut och in på sig själv i känslor och styrka.
För jag tror det är styrkan i George Michael som gör att jag avgudar honom. Styrkan i hans röst, denna röst som passar lika bra till pop och dansmusik som till jazz eller till ballader. Styrkan i hans person där han trots påhopp och utsatthet ändå klarar av att slå tillbaka med det främsta vapnet han har: Musiken.

Så visst är det en kärlekshistoria jag har med honom. En kärlekshistoria där han inte vet vem jag är, men där jag vet och tror mig (vill) känna honom. Genom hans musik har han släppt in mig i sitt liv, och för det är jag honom evigt tacksam.

Så det är väl så mitt liv med George Michael är: Kärleksfullt

I Love U George

/Walentine

———————

Jag lämnar nu över stafettpinnen till “översättarhelena” och jag gör det med ämnet “Den svåraste översättningen jag jobbat med”

Andra bloggar om: Bloggstafetten, George Michael

Intressant.se

När jag var lite var jag ganska rund.

När jag sedan började växa slutade jag upp med att vara rund och jag blev istället…

en stilig ung man med vattenkammat hår som jag kammat alldeles ensam, starkt inspirerad av The Adolf Hitler Style

När jag kom upp i tonåren var jag först rent ut sagt tjock men när helvetet i högstadiet väl var över hände något. Detta gjorde att jag i slutet av tonåren och i början på mina 20-tal såg riktigt snygg ut. Om man nu kan kalla en smal bög i neonfärger med lila klet i håret, som då var färgat vitt, som snygg. Självförtroende hade jag i alla fall, och jag trivdes.

Sedan hände något…

Sjukdomar och ett allmänt jobbigt liv ledde till försämrad kropp och försämrat självförtroende. I kölvattnet av det fortsatte sedan det gå utför, och utförsbacken blev enormt lång. Hela tiden sedan dess har jag velat göra något åt min kropp och mitt självförtroende, men har alltid misslyckas. Enkelt kan man säga att det är svårt att få ett bra självförtroende när man är ihop med människor som kallar en för äcklig, men samtidigt är det att göra saken väldigt lätt för sig. För hela sanningen ligger inte där, utan den ligger också i hur man såg på sig själv innan och hur man ser på sig själv efteråt.

De senaste 3 åren har jag maniskt försökt banta, jag slutar med allt onyttigt och äter groddar och sallad och känner mig som Roger Rabbit. Ja, de två dagar det håller innan man ger upp och börjar med sina gamla vanor/ovanor igen. Detta har blivit en trend i mitt liv. Samtidigt har jag under de senaste 18 månaderna varit löjligt avis på Katarina som tappat en JÄVLA massa kilo. “Sån vill jag också bli” har jag ropat till både henne och mig och så har salladen åkt fram på bordet igen, i två dagar tills man tröttnar igen. Varför har det varit så, har jag ofta frågat mig och svaret har jag hela tiden vetat om. Jag har bantat på grund av fel anledning.
Man ska inte banta för att visa nåt eller någon att man kan, man ska banta för att man vill för sin egen skull. Dessutom slutar vi nu upp med att skriva banta, det är inte banta jag ska göra utan jag behöver lägga om min livsstil totalt. Det handlar om mat, om sömn, om relationer och framförallt om mig själv. Jag är den viktigaste personen på hela det här jävla jordklotet, fattar du det Walle! Ungefär så borde jag skrika till mig själv några gånger per dag. För det är jag som är viktigast. Ingen annan jävel är viktigare än vad jag är, och detta måste jag träna på. Jag har faktiskt redan börjat utan att egentligen vetat om att jag har börjat. I år har jag sagt och skrivit att jag är dödstrött på en del av mitt umgänge och jag har gång på gång försökt bryta kontakten men det har inte fungerat har jag trott. Nu märker jag faktiskt att det har det, och framförallt kan jag möta dessa personer idag utan att vilja trycka ner en flaska i halsen på dom. Jag klarar helt enkelt av att skaka av mig dom utan att det rör mig i ryggen. Vissa orkade jag inte ens tänka på och dom pratar jag inte med, och genom att den energi de tog ifrån mig finns kvar kan jag nu lägga den på annat.

Jag tror vändpunkten kom för mig i mars-april detta år, det kom över en natt dessutom. Av någon anledning drabbades jag av total mindervärdeskomplex i vintras. Den blev så sjuk rent ut sagt så att jag sade nej till folk jag träffat innan. Just när det gäller “den” så är det väl det enda på mig som jag aldrig tidigare brytt mig. Har den inte passat så dra åt helvete då har min åsikt om det hela varit, och ingen har klagat hittills *hihi* ja förutom Alex då men honom känns inte rätt att räkna in då vi enbart håller oss till de människor jag haft sex med i detta inlägg. Ska jag följa min egen kunskap så har jag inget att skämmas för heller (snacka om att försöka göra sig själv till man nu ;)) Men i vintras var det totalt annorlunda och det var rent ut sagt löjligt. Hur jag kom över det går vi inte in på här (med risk för att någon ringer Lillhagen) men i mars sade jag till mig själv “Men skärp dig nu för helvete Walle” och jag blev riktigt förbannad på mig själv.
Det var då jag insåg att mina komplex för mig själv, min kropp, min dase och min person inte satt där jag trodde de satt. De satt i skallen på mig. Som små, och ibland stora, röster berättade dom för mig hur värdelös jag var. Hur ful jag var. Hur äcklig jag var. Hur rent ut sagt bedrövlig som människa jag var. Ingenting jag gjorde, tyckte, kände eller ville var rätt. Allt var helt enkelt så jävla fel med Herr Walentine, och mitt i dessa röster fick jag för mig att gå ner i vikt, sluta röka och börja ett nytt liv. Behöver jag förklara att det inte gick. Snarare gick jag upp i vikt och det var ju inte riktigt det som är meningen.

Vet ni! Jag är faktiskt inte så speciellt ful. Om ja får låta lite ego, vilket jag ju får, så var jag ju riktigt söt som barn. Titta här bara!…

och jag tror faktiskt att lite av de där dragen finns kvar än. Jag kanske är något slitnare och kanske har jag lite mer hår i ansiktet men va fan! Jag är bög! Det finns ingen som inte en bra studio inte kan plocka bort eller ändra på 🙂

Det jag försöker komma fram till att jag måste förändra mitt utgångsläge. Jag ska kanske inte försöka få mig att se ut som 5 år igen, men jag måste ändra ingångsläge när jag vill förändra mitt liv och min livssituation. Jag måste sluta upp med att vara som en jävla svamp som suger upp folks dåliga energi och jag måste sluta upp med att tolk allt skitsnack folk sagt till mig utefter hur orden ska kunna slå mot mig hårdast.
Jag ska inte gå ner i vikt därför att Alex tyckte att jag var äcklig utan jag ska gå ner i vikt därför att jag inte ska riskera hamna där igen och nästa gång någon säger vad någon sade utanför och inne på Gretas 2005 ska jag ge dom en käftsmäll så de får använda sugrör i 2 månader efteråt. För fan! Jag är en helt lovely människa. Jag är charmig, rolig och snäll! Jag har ett jävla temperament men det skuggas över hur gossig jag kan vara! Sån e ja! Trallalalalala!

Så se detta inlägg som ytterligare en förklaring på den fas jag går igenom just nu. Den känns skön ska ni veta för jag ser faktiskt ett ljus där borta. Det börjar bli över nu! Det är nog äntligen på väg att ta slut. Jag är absolut inte på några villkor framme vid något mål men jag börjar tro på att jag faktiskt kan nå dit en gång. Ensam är jag heller inte, jag har människor som tar mig i armarna och hjälper mig. Det känns tryggt och det känns skönt.

Idag när jag ser tillbaka skäms jag nästan för jag har varit patetisk, det finns inget annat ord än just ordet patetisk som stämmer in. Kanske behövde jag vara patetisk för att komma vidare, kanske behövde jag de här nästan tre åren där jag trodde jag sprang omkring i mörkret men där jag kanske faktiskt letare efter en lampa att hålla i. Kanske behövde jag de här fem åren för att inse att jag var värd mer än nöjet att få vara någons gödselhög? Om det vet bara framtiden. Det jag vet är att jag antagligen kommer vara lite patetisk mer i mitt liv. Jag kommer antagligen också vara lite konstig, lurig och hysterisk ibland. För det är sån jag är. Kan man inte acceptera det så får man dra åt helvete då. Det viktiga är att jag själv inte drar dit (i alla fall inte än om man frågar Carola 😀 )

Nu ska jag sova. I morgon klockan 11 sms’ar Teresia mig. Hon ska påminna mig om att äta frukost. Det är nämligen mitt största problem, jag glömmer helt enkelt av att äta och sedan på kvällen trycker jag i mig dygnets alla kalorier på en gång. Då går det som det går.

Jag försökte se på första avsnittet av nya serien Cuppen men det gick inte. Jag kan inte koncentrera mig när Skarsgård visar sig. Jag börjar helt enkelt tänka på väldigt mycket annat.
Mums! Killen e ju så snygg! Finns ju inga fel på honom alls ju. Jag ger mig f-n på att han har stora fötter också

Hon ger sig inte våran Idol på tidningen Världen Idag. I senaste ledaren skriver Carin Stenström om hur viktigt det är att lägga ner äktenskapsutredningen. Hon jämför Sverige med USA där ju mer än hälften av landets stater nu sagt nej till homoäktenskap. Hon skriver bland annat:

Det finns anledning att tro att uppfattningen skulle bli densamma om en folkomröstning genomfördes i Sverige. Visserligen finns opinionsmätningar som kan ge intryck av att den massiva opinionsbildningen förändrat svenskarnas uppfattning, men det är skillnad mellan enkäter som ofta görs per telefon och en röst avgiven i val. Mycket talar för att också medborgarna i Sverige har insikten att samhället vilar på gemenskapen mellan man och kvinna och att detta måste speglas i lagstiftningen.

Kära Carin, du ska inte kasta så hårda stenar i det glashus du befinner dig i för det gör du. Du inte bara kastar dom, du skjuter iväg dom utan att ha det minsta kolla på vart dom träffar. Du om någon borde tala väldigt tyst om både undersökningar och folks inställning. Jag återkommer strax till det för Carin avslutar sin ledare med:

Men alliansregering vilar på en överenskommelse att alla ska vinna och att inget parti ska köras över. För kristdemokraterna har värnet av äktenskapet alltid varit en hjärtefråga. Att partiet i regeringsställning skulle kunna ställa sig bakom ett förslag som avskaffar äktenskapet i dess nuvarande, självklara form är otänkbart. Det beskedet bör, om så inte skett, ges till statsminister Reinfeldt. När regeringen städar i utredningar borde det vara självklart att äktenskapsutredningen läggs ner. Den äktenskapssyn som präglat civilisation i tusen år har visat sig vara god. Det finns ingen anledning till förändring.

Nu fungerar ju vår riksdag på detta sätt Carin att om regeringen inte tar upp frågan lär någon annan göra det, och det finns idag majoritet. Både representanter för FP och Centern som jag talat med säger sig också kunna tänka sig samarbeta över blocken för att få till stånd ett godkännande av äktenskap för samkönade. Jag tror inte heller att M skulle agera annorlunda.
Men nu tillbaka till Carin och hennes glashus…

Du talar om undersökningar Carin. Ska vi låta svenska folket få avgöra om frikyrkorna ska få fortsätta eller ej? Ska vi be det svenska folket få säga sin mening efter att de fått se hur det verkligen ser ut på en så kallad gudstjänst hos Livets Ord? Ska vi låta dom se bakom de riktiga kulisserna i Knutby. Ska vi låta det svenska folket få veta exakt hur mycket pengar frikyrkorna (inte alla ska tilläggas) drar in samtidigt som deras besökare (lammen) står och skriker och gråter och håller händerne mot skyn?
Tycker du det Carin? Du som är så vansinnigt intresserad av vad folkets egentliga vilja är. Annars får du väl flytta till Iran Carin, där tillåter dom inte homosexuella. Nej just ja, din tidning gillar ju inte muslimer heller

Andra bloggar om: Värlen Idag, homosexualitet, Livets Ord, Carin Stenström

Intressant.se

Detta är inlägg nummer 2000 på walentine.se sedan starten. En del inlägg har försvunnit, andra har raderats men i vilket fall som helst är detta nummer 2000! Med tanke på de oftast, och ibland kritiserade, megalånga inlägg jag skriver så är jag riktigt stolt över mig själv.
Jag vill också i och med detta inlägg passa på att tacka er som hängt med sedan starten. Jag har genom min blogg fått många nya vänner, kamrater och ovänner 🙂 Jag hoppas ni fortsätter läsa i framtiden.

Tidningen Plaza har tagit fram Sveriges snyggaste män. Danny från Idol hamnade på plats nummer 7

Grattis Danny, nu vann du detta pris detta år och nästa år kan du bli Mr Gay Sweden 🙂

Ok att det kommer en film om Josef och Maria, men….

One Couple.One Journey.One Child…who would change the world

Varför måste alla filmer låta likadant?

Hur skulle det bli om man gjorde en film om Uppenbarelseboken…

The King is back, and this time he’s pissed

Sydafrika blev det första landet i Afrika att säga Ja till samkönade äktenskap. Man gjorde det med siffrorna 230 för och 41 emot.
Redan för ett år sedan beslutade Sydafrikas Högsta Domstol att landet skulle få en könsneutral äktenskapsbalk och man gav landets styrande ett år på sig. Nu är alltså saken klar och Sydafrika ställs nu bland den lilla skara länder som insett att kärleken är starkare än allt annat.

Sverige har fortfarande inte beslutat i frågan men enligt regeringen kommer beslutet ske inom en inte alltför avlägsen framtid, och det finns det väl ingen anledning att tvivla om.

Grattis i alla fall Sydafrika!

Andra bloggar om: Sydafrika, homosexualitet, samkönade äktenskap

Intressant.se

På QX hittade jag nyheten om 11 årige Terrence som på en välgörenhetskonsert vid namn Kinderen voor Kinderen sjöng om sina två pappor.
Lyssna, njut och älska!

Låten är sanslöst söt 🙂

Andra bloggar om: Homosexualitet

Intressant.se

Börje Andersson nedkom idag med 46 stycken bebisar. Han och hans sambo Börje är glada och lyckliga över att allt gått så bra.
Alla barnen är redan döpta och de heter i ordningsföljd:

Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje, Börje och August

Vi lyckönskar alla de nyfödda och oroar oss redan för hur alla ska få plats

Någon som vill köpa Mollys om ungefär 2 månader?