Ska erkänna att jag först skrev något snuskigt som titel men fick ångest och ändra det till detta korkade istället
Mysteriet med den döda fisken går vidare. Jag fattar verkligen ingenting, absolut ingenting och nu vilar fisken på havets botten (renova) Kan ju inte ha en död fisk här omkring hur länge som helst. Fast spännande är det och samtidigt lite sorgligt för jag blir alltid depp av döda djur och fiskar är djur också. Oavsett vad fiskare i Kattegatt än försöker inbilla sig så att de klarar av att slänga upp tusentals djur som lider till döds på däcket.
Det där “roar” mig ibland, just hur olika vi ser på olika djur. Vi skriker “Nääää va söööööt” när en liten kossa ska bli köttfärs, men en lidande fisk som skriker efter vatten så den kan andas och istället får en lång och plågsam död skiter vi i. För fisken förstår vi oss inte på för den har ingen intelligens säger vi. Det har däremot den lilla kossan och därför ska kossan inte lida. Det är skillnad på Guds skapelser.
På tal om djur…
En kompis som bor i huset mitt emot har haft besök av en råtta i sin lägenhet. Det är andra gången hon får besök av råttor nu, min kompis trivs skitbra i sin lägenhet.
Denna gång fick dom den nästan med en gång, värre var det förra gången. Då lurade den allt och alla vilket var ganska påfrestande. Heja Backa! Heja Miljonprogrammets hus som är på väg att rasa ihop och framför allt så Heja Heja Heja Bostad AB Poseidon som äger kåkarna.
Nej, jag anser inte att råttor är något som ska ingå i ett hus i ett av Sveriges största bostadsområden. Lägger man dessutom till hur ofta det sker här så kanske Poseidon borde göra något. Plussar vi sedan på att det i området dräller av katter så funderar man ju på hur mycket råttor det egentligen finns. Fast jag har inte så ont av dom, tycker de är ganska söta faktiskt 🙂
Jag har också idag bestämt mig för att sluta kalla mig för HBT person. Varför ska jag egentligen göra det? Chansen att jag skulle träffa någon som skulle falla för mig är ungefär en på 8 miljarder och det tåget har redan gått. Sedan har jag allt mer insett att killar är idioter, och vem fan vill vara ihop med en idiot? Så jag kommer nog flytta ifrån regnbågens land och bosätta mig någon annanstans. Gärna där det finns snälla människor och massor med hundar och katter.
George Michael sidan går framåt. De e så skönt att få hålla på med något som inte handlar om bögar, religion eller politik. Haha säger jag om en homosexuell artist vars ballad “Jesus to a child” är en av de bästa han gjort och som blev bannad i USA på grund av hans kritik mot Bush och Blair 😀
Nej ärligt så är de skönt att slippa engagera sig. Jag orkar inte med det för tillfället. Jag orkar egentligen ingenting och då är det skönt att bara få syssla med något som inte kräver ett dugg av en. Att bara få vara och pyssla med något som e lite småkul. Antagligen kommer de bli fiasko av sidan men då har jag i alla fall haft tur under tiden.
Lika väl som att skriva meningslösheter om Världen Idag och Ulf Ekman så kan jag lika gärna skriva om George Michel.
Jo jag är nog ganska apatisk och “jag skiter i vilket” just nu men de får man väl lov att vara. Det känns som att jag genomgått en form av föräning inom mig. Att något e på väg att hända. Jag hoppas det, men om det vet bara framtiden.
Jag pratade med min läkare idag, en av dom. Jag ville veta hur skit det egentligen var med mig för några månader sen. Jag fick veta att det var väldigt skitigt rent ut sagt. Faktum är att de verkligen va s k i t med Walle då. Snacka om total blockering att jag inte fattade va sjutton de där kuratorn ville men men, de va då de. Nu e de ju bättre så varför klaga.
Jag gillar annars den där extrema falska bilden folk målar upp av sig själva när dom får veta att någon e sjuk och att deras agerande lämnar lite över att önska. “Jag har haft så mycket att göra så du vet…”, hör man många gånger som sjuk. Något jag vet att folk som suttit eller sitter i samma situation känner igen. Tidigare var jag en snäll svensk som svarade gulligt, “Ja men de e ok vännen min, jag förstår”. Numera svarar jag, “ja men de e ok, själv tog jag de lugnt och försökte bara leva ett tag till”.
Om någon som sitter i en liknande situation läser detta så lär er en sak…
Det är ER det är synd om. Kan inte era vänner acceptera att ni är sjuka så be dom dra åt helvete. Det är INTE eran sak att trösta dom, det är dom som ska trösta er. Det är ju för sjutton gubbar DU som är sjuk och som har det jobbigt. Det är DU som väntar och väntar och på nätterna när lampan är släckt är rädd och ensam. Inte fan ska du då behöva lyssna på andra som försöker släta över hela saken med att de är dåliga vänner genom att skylla på skola eller jobb eller annat. Tänk efter en gång: Hade dina vänner mindre att göra när du var frisk? Nej antagligen hade dom inte det.
Kom nu inte och tjafsa om förståelse eller barmhärtighet. Jag kräver inte att någon ska tycka synd om mig, det brukar sådana som är sjuka vara bra på att göra själva. Däremot kräver jag respekt av dom i min närhet och tycker du jag har fel så skaffa en egen sjukdom, sätt dig och vänta på döden och se sedan efter hur det känns. Ibland måste de jobbiga sägas, och ibland måste de elaka sägas. Just nu trivs jag med att vara “elak”
Nej, nu ska jag i alla fall skita i båda sjukdomar och elakheter. Mike har sagt till mig att se på en speciell serie och Mikes vilja är min lag (Tänk om de kunde vara tvärtom 😉 ) så nu ska jag krypa ner i min säng och försöka få zuzzi att begripa att akvariet inte är någon leksak, att hon inte kan ligga PÅ den bärbara datorn för då ser jag ingenting, att hon inte kan ligga på min rygg för då går den av (kastrerade katter är tunga) och att hon inte kan börja jama mig i örat. När hon fattat allt det där kommer hon lägga sig ner och krypa upp mellan min arm och bröstkorg och sedan ligger hon och jag så medan jag ser på TV. En stund senarre kommer Zazza komma in och titta på oss och fråga, “Mjau” vilket betyder “Va gör ni?” Zuzzi kommer då blänga på henne surt och säga “Stick han är min!” och Zazza kommer att gå och krypa ner hos Henke igen. Jag älskar mina katter.
Nu knackas det vilt här vill jag säga. De e mina praktbotior som antagligen är lyckliga för att de upptäckt en sten eller något de inte känner igen sedan tidigare. Då knackar en av botiorna och snabbt som attan kommer de andra fram och sedan börjar världens konversation mellan dom. Lite irriterande när det sker på nätterna men ack så gulligt samidigt.
Älskar mina fiskar också faktiskt.
Lustigt egentligen, det ja trivs bäst med är 2 katter och ett 30 tal fiskar. Kanske för att dom aldrig sviker en, kanske för att Zuzzi kommer fram även när jag är sjuk och ledsen. Hon har alltid tid för en kram, oavsett hur mycket hon har att göra (äta, tvätta sig, sova, tvätta sig, äta, sova, tvätta sig….)
Djur är bättre än människor
Natti
