Som en del säkert vet så har ekot något som kallas Bloggkrönikan. Dagens krönika handlade om Åke Green och HD’s dom. En del bloggar var citerade och även min blev det 😀
För er som vill kan ni HÄR komma direkt till SR’s sida och det finns också möjlighet där att lyssna på krönikan.

Efter att ha lyssnat på ett radioprogram med Maranata är det risk för hjärtattack…
Continue reading →

Då jag av tradition lärt mig vid denna tid att bloggare är människor som oftast och enbart vill diskutera just bloggar så har jag också lärt mig att det finns en massa undantag 🙂
Därför försöker vi ännu en gång att starta igång ett forum på sajten. Där kan man lite mer ingående diskutera.
Allt är OK att diskutera allt men självklart är inriktningen det som denna sajt försöker handla om.
Besök gärna forumet som just nu gapar tomt och ensamt. Jag blir också JÄTTEGLAD! om ni sprider detta forum till alla.
Hoppas ni ställer upp och deltar och skriv gärna om ni har synpunkter på forumet och något runt omkring där

– Spridning av homosexualitet är ett hot mot andra medborgares frihet. Om en person försöker smitta andra med sin homosexualitet borde staten ingripa mot ett sådant angrepp på friheten.
Kazimierz Marcinkiewicz
P.s Tur att Europakonventionen finns så den skyddar människan och hennes rättigheter. Det är också en jävla tur att homosexuella inte är människor. Hade dom varit det skulle man nästan ibland, men bara nästan, kunna hävda att deras rättigheter kränks hela tiden. D.s

Det är inte bara Svenska Kyrkan som tappar medlemmar
Continue reading →

får då slipper vi ju diskutera krisen om AIDS som pågår nu.
Vilken jävla dubbelnolla bestämde att den 1 dec skulle rapporten vara klar? Jag har full förståelse för anhöriga och andra men kunde de inte sagt 30 nov eller 2 dec.
Nej just denna dag fick det bli.
Så slapp vi tala om AIDS i år också.
*sucka*

Det är pingströrelsen och de andra som har kris, inte Svenska Kyrkan
Continue reading →

Dagbok 1 dec 2005 / 29 cheshvan 5766
Continue reading →

AIDS har kommit för att stanna, vi kommer inte hitta något totalt botemedel inom den närmaste tiden.
Här är lite fakta:
* 40 Miljoner människor är redan smittade
* En ny människa blir smittad var 5 sekund
* Bara i sydafrika dör över 1000 personer varje dag i AIDS
* Man befarar att vissa länder i Afrika kommer vara utan befolkning inom en kort framtid på grund av AIDS
* Vissa länder förnekar att AIDS finns i deras land, trots att bevis finns för att människor dör i sjukdomen
* 95% av AIDS fallen finner vi i U-länderna.
* 90% av alla resurser som satsats på t.ex bromsmediciner går till 6% av de sjuka. Resten får knappt ingen hjälp alls.
* I Sverige lever 3600 människor med HIV, det är fler än någonsin
* Man befarar nu att Asien kommer bli nästa område där AIDS kommer spridas i en katastrofal omfattning.
* Var fjärde person som blir HIV smittad är under 25 år.
Detta är lite fakta om den sjukdom som har kommit att bli den värsta epidemi i människans historia. AIDS är en fruktansvärd sjukdom, och den blir värre av att hjälpen mot den motarbetas av kyrkor och regeringar.
Idag är det den 1 dec, World AIDS Day. Årets tema är: Stop AIDS – keep the promise.
Titeln vill påminna våra regeringsmän att de ska hålla det löfte de gett om att sjukdomen på alla sätt ska hindras att spridas.
Information och förebyggande medel är det enda som kan hindra spridningen. Dessutom måste världens resurser blir mer rättvisa. Då kan vi förändra, och det går att förändra. Det finns det bevis på i t.ex Kenya och en del få andra länder.
Så ställ dig idag frågan vad du gör för kampen mot AIDS?
AIDS kanske är långt ifrån dig idag men i morgon kan den vara alldeles för nära, och då är det kanske försent.
Stop AIDS – Keep the promise!

Idag på mitt arbete hamnade jag i ett sådant där speciellt samtal med en gammal kvinna. Det var ett av de där samtalen som så berör och som man också får så svårt att sluta tänka på efteråt.
Jag skulle hjälpa kvinnan att lägga sig. Vi hade avklarat de mesta av bestyren och nu satt hon i sin rullstol och jag skulle hjälpa henne över till sängen. Under hela denna procedur som vi tillsammans gjort så många gånger talade vi om nyheterna, och så talade vi om Alf.
Alf är kyrkoherde i Lundby och var tredje torsdag kommer han till de gamla på gudstjänst, och de älskar Alf. De tycker om alla präster som kommer men just Alf är något speciellt. Han är känd för många över hela Göteborg och han är på alla sätt en fantastisk präst. Hans sätt och hans engagemang gör dom gamla glada, och han kommer ihåg dom. ”Alf tog mig i hand idag, och han kom ihåg mitt namn”, är en mening man hört från mer än en stolt pensionär.
Dessutom kan han mycket om gamla Göteborg och sådant älskar man när man är runt 90 och bara har sina minnen kvar att leva på.
Så vi pratade om Alf och om kyrkan. Hon berättade för mig att hon trodde på Gud men tyckte världen var konstig och var höll Gud egentligen hus. När hon såg på TV om alla krig och allt elände kunde svårigheten att finna en god Gud vara ganska stor.
”Fast jag får väl snart träffa honom kanske”, sade hon och sedan fick hon tårar i ögonen.
Själv är jag väldigt blödig för sånt. Mina gamla får inte vara ledsna, får då blir jag ledsen så jag fick självklart tårar i ögonen jag också.
Jag satte mig ner på knä bredvid kvinnan och frågade varför hon var ledsen, och först sade hon ingenting. Hon bara satt där och höll min hand och tårarna rann.
Till slut tittade hon på mig och sade,
”Tror du jag kommer till himmeln Walle”
Jag blev lite paff över frågan och visste inte vad jag skulle svara först, men sade sedan,
”Varför skulle du inte göra det?”
Hon såg ut som hon rodnade och viskade sedan nästan,
”Jag gick inte så mycket i kyrkan och jag vet inte ens om jag har kvar min bibel”
Jag log åt henne och strök henne på kinden. Där satt hon, denna kvinna på snart 90 år. Hon som fött 2 barn till världen. Hon som blev tvingad att ha 2 jobb för att klara ekonomin. Hon som under kriget arbetade i en skoaffär på dagarna, och en godisfabrik på kvällarna och som sedan på nätterna satt och sydde kläder till behövande krigsoffer. Hon av alla var orolig för om hon skulle få komma in till himmeln. När jag såg på henne där sittandes i sin rullstol med sitt vita nattlinne såg hon ut som en ängel.
Jag log emot henne och sade sen,
”Jag tror nog inte du behöver vara orolig. Gud struntar nog i att du inte var i hans kyrka. Han ser nog till resten du gjort och då har du förtjänat en hedersplats där”
”Tror du det”, frågade hon och såg med ens lättad ut.
”Jag tror inte, jag vet” svarade jag och tog ett tag om henne och lyfte upp henne i sängen.
När sedan nästa procedur var avklarad och vi hade ordnat så att hon låg bra så var det bara en sak kvar att göra, smörjningen av hennes fötter. Hon har svår kramp i fötterna, mycket på grund av att dom är helt utslitna så denna smörjning är väldigt viktig för henne.
När jag står där och masserar fötterna säger hon plötsligt,
”Ja, en sak är klar i alla fall. När jag träffar honom ska jag fråga varför jag fick så fula fötter”
Då skrattade jag och tänkte inom mig att vi ännu en gång klarat av att hålla döden på avstånd. Döden finns hela tiden omkring oss på ett ålderdomshem och det är mycket frågor och mycket ångest. Ikväll klarade vi av att hålla den ifrån oss. Det är inte alla kvällar det går, men idag gick det.
Jag gav henne en traditionell puss på pannan och sade som jag brukar,
”Godnatt mormor”
Jag låste dörren och gick mot balkongen för att få lite luft. När jag stod där kunde jag inte låta bli att titta upp mot den klara mörka himmeln. Jag var på väg att tända en cigarett när det larmar och jag ser på displayen att det är damen jag nyss lämnade som larmar.
Jag undrar vad jag missat nu och svarar på larmet och frågar var det är.
”Tack Walle”, får jag till svar och jag blir varm
”Godnatt min ängel”, svarar jag och kopplar ner.