Det var prat i flera år innan SF, företaget som med svenska politikers goda minne numer har monopol på kommersiell bioverksamhet i Sverige, fick byggt sitt Bergakungen.
Planerna som blev en följetong i media under en lång tid slutade med en så kallad flerbiograf på Skånegatan. Genast blev det succé och det är kanske inte så konstigt om man ser till Göteborgs utbud av biografer. SF stängde till exempel den fantastiska Palladium 2008, vilket var väntat iofs med tanke på att de sade att de inte skulle göra det när Bergakungen öppnande.
Biosalongerna i sig är det inte mycket att orda om. De är som moderna biografers salonger oftast är. Man sitter ok, duken är OK och det finns också möjlighet att sitta lite extra bra, för en extra kostnad givetvis. Man har dessutom en VIP salong där man sitter ännu bättre, och får betala ännu mer etc. Dessutom finns det en restaurang i samma hus som kan konsten att servera mat väldigt långsamt.
Men hur är Bergakungen för övrigt då? Förjävlig, om du frågar mig. Jag anser och kommer alltid anse att Filmstaden Bergakungen är det närmaste ett helvete man kan komma i Göteborg.
Som alla vet vill ju SF att vi nu ska köpa våra biljetter på nätet, mycket för att dom då kan tjäna lite extra på oss. Man kan ju tycka att man då borde få slippa stå i köer, men inte på Bergakungen. För på denna biograf ska alla lida oavsett vad så det finns i alla fall en viss rättvisa i eländet.
En del, för att inte säga ganska många, vill gärna köpa något gott till filmen. Jag tänker t.ex då på popcorn och så vidare, och det enda råd jag kan ge är att inte handla på Bergakungen. Poppa hemma och ta med dig! Bygg in en Sodastream innanför jackan eller sno någon annans dricka. Följer du dessa råd så slipper du i alla fall sätta dig i biograffåtöljen på ett skitdåligt humör.

Det är nämligen så att mannen som planerade Bergakungen var skitfull dagen då de planerade lobbyn, så ordet kaos kommer väldigt lätt nära en när man besöker biografen en kväll. För kassorna är det milslång kö till, och kön går låååååååångsamt. Det är nämligen samma kassor till biljetter och till godiset, och det går fortare att köpa ett hus än att köpa en biobiljett. Det har jag fått lära mig när jag besökt Bergakungen.
Senast stod min sambo i kö i 25 min för att köpa en påse godis! Köerna kryper framåt och det faktum att SF inte har kassor för enbart godisköp är helt idiotiskt!
Men vänta nu skriker den SF anställde som läser detta och som blir lite ledsen i ögat för att jag är så elak. Innanför biljettkontrollen finns det ju också kassor, och där kan man enbart köpa godis och dricka ju!
Ja, säger jag då och ler lite trött mot den SF anställde. Problemet är bara det att hälften av dom som inte vill stå i idiotköerna utanför biljettkontrollen har fått samma idé så därför är köerna ännu längre där inne, och så vidare snabbt går det inte där heller. Det vilar en förbannelse över kassorna på SF helt enkelt.
Under tiden man nu stått i köhelvetet så känner man att det tränger på, och då kommer nästa chock….
TOALETTERNA!
Någonstans på SF’s huvudkontor sitter det någon som hatar toaletter. För på alla biografer jag varit på tillhörande detta företag så är toaletterna under all kritik. Det första problemet är att det finns åt helvete för få av dom, särskilt för den kvinnliga delen av befolkningen. Ibland är köerna löjligt långa och det är mer än en gång jag hört kvinnor konstatera att de får hålla sig för de kommer inte hinna innan filmen startar.
När det gäller herrarnas toaletter så kanske ni kvinnor tycker att ”ni ska väl inte klaga”, men då kommer vi in på det konstaterande att väldigt många killar som använder Bergakungens toaletter också uppenbart tycker att det är kul att göra helikoptern med dasen samtidigt som de pissar. Mer än en gång har jag känt skräcken dyka upp, den skräck man känner när bakterier från urinen som ligger på golvet från andra människor sakta griper tag i sulan om ens sko och sedan börjar krypa upp för benet.
Det hänger en fin skylt inne på toaletten som förklarar när toan senaste städades, men den tror jag inte ett ögonblick på. Toaletterna på Bergakungen är en sanitär olägenhet!
Men men, nu är allt sådant avklarat. Man har kommit in i salongen, bett 19 åriga Petter att flytta benen innan han får dom nerkörda i halsen vilket Petter inte vill för han måste ju sitta bredbent och coolt för han är ju där med 17 åriga Sara som just då snackar med Lisa i mobiltelefon…
Nu sitter man ju där och allt är frid och fröjd och filmen ska börja….
DÅ!
Då dyker det upp en film på en kul SMS-tävling som man kan vara med i. 50% av dom som redan stängt av sina mobiler sätter nu på dom igen och börjar SMS’a frenetiskt bara för att sedan inse att de inte har täckning. När alla testat en stund påminner filmen om att ”Du glömmer väl inte att stänga av din mobiltelefon och har du ingen täckning kan du vara med i tävlingen när du kommit ut från biografen”. 25% av dom 50% sen innan försöker nu anteckna ner telefonnumret till tävlingen, och precis när de kommit fram till ”anteckningar” i mobiltelefonen försvinner tävlingen och personerna glömmer att stänga av mobiltelefonen.
Sen börjar reklamen och SF passar på att visa 124 trailers för filmer som kommer inom de närmaste månaderna.
Nu i alla fall, nu kan vi luta oss tillbaka och njuta av den film vi betalat överpris för att se!
Nej nej nej, för nu tänds ljuset i salongen och in kommer en SF anställd…
Liksom en flygvärdinna börjar nu den anställde hälsa alla välkomna, förklara vad vi ska göra om det börjar brinna, hur man besöker toaletten (han glömmer här meddela att personer som ska besöka toaletten under filmen bör ha med sig ytterkläderna för filmen kommer vara slut innan de är klara) och allt detta döljs i någon form av ”Jag är egentligen inte bra på att prata inför publik så jag försöker låta cool så märker ingen det”
Problemet är bara att det blir ungefär lika bra som om Eric Saade skulle sjunga Nessum Dorma, och när personalen väl släcker ner känner man att man bara vill skrika ut sin ångest och förtvivlan över att SF än en gång förstört ett biobesök.
Nej, jag tycker inte om Bergakungen!
Läs även andra bloggares åsikter om Biografer, SF, Bonniers, Svensk Filmindustri, Bergakungen, Filmstaden, Göteborg, biobesök