Zazza och Zuzzi, mina barn

By | | ,
1 Comment

zazzazuzzi
I hela mitt liv har jag varit omgiven av djur. Medan djuren finns där sviker människorna dig gång på gång.  Som liten hade jag allt från hamster, marsvin och undulater till katter och hundar. Ja under en tid hade jag till och med en egen kalv (ni vet en sån som blir en kossa senare)
De sista snart 10 åren har jag haft mina två katter Zazza och Zuzzi och jag tänker tillägna detta inlägg till dessa båda små kissar.
Från början skaffade jag och Henke en liten rödspräcklig katt som fick namnet Zacco Junior, efter katten som jag hade hemma i Borås i flera år. Denna katt, som det tyvärr, inte finns några bilder på var världens charmtroll. Bara 11 veckor gammal sov han på min kudde på nätterna och blev väldigt snabbt just min katt. Det tog inte så många dagar innan vi bestämde oss för att skaffa en till. Att Zacco Junior skulle bli kastrerad var redan bestämt så hans ena syster fick flytta hem till oss, Zazza

zazza1

Zazza alldeles nyvaken

Zazza var redan från början en mycket speciell katt och verkade inte alls trivas först. Den första veckan gick hon bara omkring och morrade och verkade inte alls gilla idén att bo med sin bror och oss. Efter ett tag gick det bättre och hon lugnande ner sig. Till saken hör att under denna tid jobbade jag oerhört mycket medan Henke pluggade. Detta gjorde att Zazza mycket snabbt blev Henkes katt, och så är det än idag. Hon sover bokstavligt talat på honom. Ser han på film lägger hon sig i hans knä och det är mycket sällan hon kommer till mig. Visst, går jag fram och kelar eller busar med henne är hon direkt med på noterna, men Henkes katt det är det. Det roligaste hon gör är när hon hoppar upp i sängen till mig och man nästan känner besvikelsen över att ”Fan de va ju fel husse ju”.
Nu blir inte saker som man vill alltid och detta hände tyvärr med våran lilla Zacco. Han blev sjuk och vi tog honom till ”doktorn”. Där fick vi beskedet att Zacco hade drabbats av ”Analt framfall”. Alltså höll ändtarmen på att krypa ut. Detta var självklart enormt smärtsamt och samtidigt ingen idé att operera på en sån liten katt. I takt med att han växte skulle allt gå upp igen och det skulle bli ett enormt plågsamt liv för katten. Så Zacco kom aldrig hem igen. Fortfarande idag kan jag känna av den där chocken lite för vi var ju inte beredda på detta! Vi åkte ner med vår katt för att ”fixa till det hela” och kom hem med en tom kattbur. Någon som också var ledsen var Zazza för hon hade ju vant sig vid sällskapet, så vad göra? Vi ringde till killen vi fått katterna av och han hade en kisse kvar. En hona som fått ganska mycket stryk av både sin mamma och sina syskon men vi tog henne, och vips så flyttade Zuzzi in till oss.

Picture_013

Zuzzi innan kastreringen, vaksam och försiktig i allt

Låt mig direkt säga, Zuzzi var ingen direkt picknick. Hon var världens goaste katt när hon ville, och hon blev direkt ”Min” katt, men ack så nervös hon var. Det var ett ständigt jamande och en oro som aldrig ville gå över. Ja, från början undrade man om detta verkligen skulle fungera men ni vet hur katter är. När de är som jobbigast, och man är som tröttast på dom, det är då de kommer spinnande och hjärtat smälter direkt.
Jag fick ”äran” att höra mest på jamande, mycket just för att Zuzzi blev min katt. Så när jag jobbade låg hon och sov, och när jag kom hem började det. Många, väldigt många, är de nätter jag inte fått sova en blund på grund av Zuzzi, och mer än en gång funderade jag på att göra mig av med henne, men…
Vi testade mycket och kom till slut fram till att det fanns en sak kvar att testa, kastrering (ja man gör det på honkattor också) Sagt och gjort vi åkte ner til doktorn och Zuzzi blev opererad. Den första tiden efteråt var helt sjuk. Zuzzi blev på ren svenska helknäpp. Bland annat försökte hon amma vår bärbara telefon och under första veckan fick vi inte röra den, för då anföll hon. Senare kom doktorn på att telefonens ljud antagligen väckte någon instinkt i henne, men den tiden var….intressant.
Efter det blev Zuzzi som en helt ny katt, och helt och hållet till det bättre. Hon blev lugnare och också tuffare gentemot Zazza som ibland kunde vara riktigt elak mot sin syster. Hon gick upp i vikt och förbyttes från den smala kissen ni ser ovan till denna stora sömntuta…

nana

Zuzzi tar sig en eftermiddagslur

Att katter går upp i vikt när de kastreras är inte ovanligt och Zuzzi är inte fet, hela hon är liksom bara stor, men framförallt mår hon bra nu och har blivit en katt som ibland mer påminner om en hund. Hon är med överallt. Byter jag vatten i akvariet sitter hon och tittar på. Ser jag på TV kommer hon och lägger sig bredvid mig i soffan (det blir trångt kan jag säga och ibland vinner hon och jag flyttar på mig) När jag lagt mig på kvällarna kommer hon och ska sova jämte mig, och när jag somnat byter hon plats och lägger sig i stolen bredvid sängen. Där ligger hon tills jag vaknar. Den enda gång hon jamar är när hon vill ha mat och då L Å T E R det, och hon ger sig inte förrän maten är framme. Skulle husse, alltså jag, sova eller något annat oviktigt så skriker hon tills husse vaknar och irriterad konstaterar att det är fan så mycket mindre jobb med marsvin 🙂
Att jag älskar mina katter kommer kanske inte som en överraskning. Kanske skulle någon med psykologisk kunskap säga att jag gjort dom till mina barn, med tanke på att jag inte kan få några ena och kanske är det så men om det bryr jag mig inte. Mina bebisar är det och jag tror ärligt inte att det finns någon levande varelse som jag älskar mer än dessa två små damer. De är mitt liv och mitt allt.
I ett liv som mitt, som bestått av så mycket sjukdom och besvikelse de senaste 10 åren så har de alltid funnits där. De dagar jag haft för ont eller så för att orka gå upp så har Zuzzi vaktat mig och till och med Zazza har kollat in mig. De dagar man känt sig övergiven har alltid Zuzzis spinnande lugnat en.
Redan nu kan jag tänka på dagen då de inte finns kvar mer, och redan nu kan tårarna komma då. För mitt liv är allt med dom, och ingenting utan dom. Det är inte bara två katter. Det är Zuzzi och Zazza, mina barn, mina djur och mina älskade vänner.

Bild_014

Zazza gillar inte kyla, och vad är då bättre än att värma sig under en lampa?

HPIM0658

Zuzzi kan ibland ha ett speciellt sätt att sova på

Dagens Måltid

By | |
1 Comment

Aftonbladet hade idag en ”spännande” artikel om hur smarta djuren vi äter är. Läsarna kunde också tycka till och de tycker att det är ok att äta ”smarta” djur.
Så Aftonbladets journalister och framför allt tidningens chefredaktör kan vara lugn. Vi äter som sagt bara djur med intelligens, så dom kommer klara sig

Det rör på sig, snart kanske vi faktiskt kan se på film!

By | | , ,
Kommentarer inaktiverade för Det rör på sig, snart kanske vi faktiskt kan se på film!

Äntligen börjar det röra på sig med bra alternativ när det gäller att lyssna på musik och se på film. Spotify känner vi ju alla till och nu kommer Voddler. GP skriver idag om det hela och allt verkar onekligen mycket intressant.
voddler-invite-large
Jag själv har tillhört dom som nästan fått allergiska utslag när det gäller ”hyra film på nätet”. Tjänster som SF Anytime har varit svindyra, värdelösa och utbudet har varit näst intill helkasst.
Med Voddler ska det bli, om det blir som de säger, bättre. Man kan slippa betala och utbudet ska bli blandat med allt från de senaste filmerna till klassiker. Detta ÄR det enda sättet för att motverka piraterna, och jag hoppas att fler och fler bolag börjar inse det nu.
Själv har jag inte testat Voddler, de som är kunder hos bredbandsbolaget har fått chansen att bli betatestare, men jag har gjort en intresseanmälan. Med min tur kommer jag inte bli utlottad så det jag skriver bygger jag på andras uppfattningar, men alla verkar vara överens om att detta är vad som behövs.
xbox-live
Voddler är inte det enda som sker i höst på filmfronten. Microsoft har meddelat att man kommer börja med uthyrning av film på X-boxen och detta tror jag på direkt. Främst för att här har du boxen redan kopplat till TV’n. Inga jobbiga sladdar eller annat som behövs kopplas in, det stora orosmomentet där är priset. Jag har läst om att det kan kosta upp till 60-70 kronor för en film och detta är ju självklart alldeles för mycket, men det är ju inte första gången Microsoft satt ett pris som sedan fått sänkas. Kolla bara på X-boxen själv.  Låt oss också hoppas att Microsoft slutar upp med sina barnsliga Microsoft points och istället låter oss betala direkt för det vi vill ha, men den drömmen lär inte slå in.
Oavsett hur dessa tjänster kommer bli är det klart att det äntligen börjar röra på sig och att det snart kanske faktiskt finns ett bra alternativ till att köpa svindyra skivor eller kopiera det som finns. Att det skulle ta så här lång tid för filmbolagen att lära sig visar ju bara hur tröga dom är, men som sagt, äntligen rör det på sig.
Slutligen är det ju också vi som konsumenter som måste visa intresse. Jag har följt piratdebatten med stort intresse och förvånas ibland hur korkade kommentarer det kommer från ”piraterna”. Det känns ibland som att allt som de säger inte är annat än skitsnack och en ursäkt för att få kopiera. Nu kommer snart möjligheten för dom att visa att de faktiskt stödjer ny teknik och nya möjligheter till att se på film eller lyssna på musik. För ursäkten ”Jag tycker det är för dyrt” håller inte i längden. Det skulle de tänkt på innan de köpte de där senaste märkesjeansen för 1500:-
Musik och film ska inte vara gratis, men det ska heller inte vara svindyrt. Det som sker nu kanske ger oss en möjlighet så att alla blir nöjda, konsumenter och bolagen.
Intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Hångel

By | |
1 Comment

Kan någon förklara för mig på vilket sätt hångelmanifestationen under Pride hjälper mig som HBT person i det här landet. Jag har funderat på det nu i snart en vecka men jag kommer inte på det.

Recension: The Mist, film

By | | , ,
Kommentarer inaktiverade för Recension: The Mist, film

the_mist_poster Oftast har det varit en regel att filmer byggda på böcker av Stephen King blivit rena smörjan. Det har varit sanslösa b-filmer där filmbolagen egentligen borde betala dig för att se skiten. Frank Darabont är mannen vars filmer byggda på Kings böcker är extremt bra undantag. Både Nyckeln till frihet och Den gröna milen tillhör två av mina favoritfilmer så det var med stor lycka jag emottog beskedet att Darabont nu skulle göra film av novellen ”Dimman” som är bland det bästa som Stephen King skrivit om du frågar mig.
I filmer med övernaturliga inslag, eller rättare sagt de flesta filmer som kommer från Hollywood, finns alltid risken att det blir för hjältemodigt eller rent ut sagt för amerikanskt. Men Darabont lyckas alltid perfekt skildra den vanliga människan och gör också den vanliga människan just väldigt vanlig. Sedan spelar det ingen roll om denna vanliga människa hamnar i fängelse, Nyckeln till frihet, eller om han möter en stor svart man med goda krafter som i Den gröna milen. The mist är mer renodlad skräckfilm än de tidigare filmerna byggda på Kings böcker och det är en skräckfilm som på alla sätt passar mig perfekt. För detta är en skräckfilm som det finns lite hjärna bakom.
Efter att ha haft en för mig oroande diskussion om denna film med några vänner kände jag mig nästan tvingad att skriva om den, och jag ska försöka låta bli att inte avslöja något om hur filmen slutar för dig som inte sett den.
David Drayton lever ett stilla liv med sin fru och son i en småstad någonstans i staten Maine. En kraftig storm ödelägger en stor del av deras tomt och David och sonen åker in till stan för att införskaffa redskap för att kunna röja upp tillsammans med grannen. När de befinner sig inne i stans varuhus kommer en dimma in över staden, och det är inte vilken dimma som helst. I dimman vilar något fasansfullt. Tillsammans med andra från staden blir David och hans son nu fast på varuhuset, och det är nu kampen emot det som finns där ute börjar men det blir också en kamp emot människans egna psyke.
The mist är en djup film, mycket djupare än vad man tror vid första anblicken. Stephen King är en mästare på att beskriva hur fel det kan gå för människor när de ställs inför fasansfulla situationer och detta är något som denna film tar fasta på. För det är inte bara dimmans odjur som blir livsfarliga. Ganska snart inser man att människorna i byggnaden är en fara för sig själva och andra, för när hotet utanför blir överväldigande grundas galenskap kommen från paniken, och galenskapen får för många förödande konskevenser.

the-mist-2-800Något finns där ute…

The mist är en enorm befriande skräckfilm kommen från ett land som numer drunknar i gore som Saw och nyinspelningar av gamla rysare som man nu gjort till ett ABC i hur man slaktar en människa. I denna film är man istället mycket sparsam med blodet och det som finns används till att göra det som en skräckfilm ska göra: Skrämmas och det lyckas The Mist med.

Det finns vissa små snedsteg i denna film och framförallt är det de datoranimationer som använts i filmen. Dessa hade mått bra av någon extra dag i datorn innan släpp men å andra sidan är monstren i dimman inte det viktigaste i filmen. Det är istället människan som sätts i fokus och hur vi kan bli när vi tappar sunt förnuft. Dimman i sig är däremot en enormt bra kuliss för ett helvete som ingen kan undfly.

The mist sitter kvar i dig länge efter att du sett den, och framförallt slutet är så enormt bra. Jag berättar inte hur det går, men har du inte sett den kan jag avslöja att den slutar inte som du tror, oavsett om du tror att alla dör eller alla överlever. The mist har ett slut som slår dig i magen med en knytnävslag utan dess like, och har du läst novellen kan jag avslöja att slutet är det som skiljer filmen från novellen. Slutet verkade också vara det som vissa av mina vänner störde sig på, men det är klart. Här finns det inga dvärgar (hober) som i 30 min förbereder sig på att filmen äntligen ska ta slut (Konungens Återkomst) och varje gång vi tror att filmen ska sluta så fortsätter den ett tag till. Det är heller ingen som sjunger ”I´ve had the time of my life” och till slut får sin danslärare trots att mamma och pappa är emot det. Nej, slutet i The mist är så långt från ett traditionellt slut man kan komma i en amerikansk kommersiell film, och jag vågar gissa att filmbolaget mer än en gång ställde sig frågande till detta.

The mist är en sån där film som delar folk i två läger. Antagligen gillar du den eller så avskyr du den. I mitt umgänge är jag den ende som verkar tycka om den, men det säger ju bara hur bra filmsmak jag har 😛

För vill du se en annorlunda men samtidigt klassisk skräckfilm med ett slut du inte är beredd på, då ska du se The Mist och nästa gång dimman kommer över dig, var beredd: Du vet aldrig vad som finns där inne…

Intressant.se




Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Dödade jag Michael Jackson?

By | | , , ,
4 Comments


Jag har tänkt mycket på Michael Jackson sedan han dog. Faktum är att jag nog tänkt mer på honom nu än när han levde. Jag har inte läst så mycket om honom. Jag lärde mig ganska snabbt att pressen, och då självklart Aftonbladet och Expressen, sket fullständigt i att han var död. Så länge de kan tjäna pengar på någon så tar de sina chanser.
Det jag tänkt på är inte så mycket en tanke utan en form av dåligt samvete:Dödade jag Michael Jackson?
Vi vet idag att Jackson gick på droger, massor med droger. Mycket för att kanske döva den oroliga och olyckliga själ som Jackson hade och det är det som skrämmer mig och som får mig att vilja säga förlåt till en man jag bara sett på en scen på Eriksberg får många många år sedan. För jag var ju en del i att Jackson inte mådde bra. Jag var en av de som dömde Jackson utan att egentligen veta. Jag var en av dom som någon gång i mitt liv kallat Jackson för pedofil trots att han blivit friad och då enligt lag inte är skyldig. Jag är en av de som tyckte att ”bevisen” att Jackson umgicks med barn räckte. Jag dömde, utan att ha den minsta rätt att döma.
Sedan Jackson gick bort har jag sett de dokumentärer som gjordes om honom, och när jag ser dom kommer en annan man fram. En naiv man, en man med känslor och en man som aldrig fick vara barn. Kanske är det som han själv säger. Kanske är det så att han älskade barn och att han älskade att vara med barn just för att han aldrig fick vara något barn själv. I intervjun med Oprah talar han om sin far, och en annan artist eller känd person hade spätt på och hade berättat att fadern var ond. Jackson vågar inte, utan påminner oss hela tiden om att han älskar sin far. Hela tiden ville han verka god, och det såg ut som att han hade dåligt samvete när han inte sade allt med kärlek.
Vem är jag att döma Michael Jackson? Vilken rätt har jag att använda Aftonbladet som bevis om anklagelser om en man som jag inte känner? Ingen, absolut ingen. Men jag och så många andra med mig gjorde det i alla fall. Det var helt enkelt OK att snacka ner Michael Jackson, han var ju ändå så skum. Det som skrämmer mig mest är att människor som är annorlunda kan vi döma utan att veta vad vi pratar om. Vi får inte vara annorlunda i vårt samhälle. Vi får inte sticka ut, och vi får inte bete oss på ett sätt som inte är normalt.
Men vad är normalt? Är det normalt att tidningars journalister trycker utanför ett hotell hela dagen för att de kanske ska få en bild som de sedan kan hitta på en historia till? Är det sedan normalt att läsa skiten och trots att man vet att det man läser antagligen inte är sant, ändå se det som en sanning? Är det normalt att inte kunna visa en död människa respekt? Är det normalt att läsa en tidning som misskrediterar media om en nyhet som visade sig vara påhittad och som samma tidning skrev om dagen innan?
Är det normalt? Varför väljer jag och andra att ändå läsa det, och ändå döma?
Michael Jackson, en av vår tids största artister är död. Han var inte som alla andra. Michael Jackson var ett original av stora mått och levde ett liv många av oss har svårt att förstå. Han levde ett liv där folk ständigt drog och slet i honom och han levde ett liv många gånger skyddat från vårt. Han var en stor artist, men också en olycklig människa. En människa som försökte svälja sina sorger med droger och tabletter. Ett offer för sin egen förträfflighet kanske, men också ett offer för så många som dömde utan att veta. Sådana som jag.
Vila i frid Michael, tack för musiken, tack för underhållningen. Tack för det du gav
Förlåt oss
ljus01
Intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Påven släpper skiva

By | | ,
2 Comments

Enligt DN ska påven släppa en skiva. Han ska där sjung, be och göra allt det där som en påve gör.
DN skriver:
Colin Barlow, skivbolagsdirektör i Storbritannien, blev tagen av påvens musik när han kom till Rom.

– Vi reste till Rom, hörde några av musikstyckena och insåg att det var vackert. Vi förstod att det skulle kunna bli en otrolig skiva för oss att arbeta med. Vi måste vara säkra på att behandla musiken med den respekt den förtjänar

Enligt samma artikel ska pengarna som Påven drar in gå till barns musikutbildning. Låt oss hoppas bara att ingen av barnen blivit våldtagna av sin styvfar och tvingats till abbort. Då blir de bannade av kyrkan och då kommer de säkert inte få några pengar.

Göteborg på allas läppar, men…

By | | , ,
Kommentarer inaktiverade för Göteborg på allas läppar, men…

Just nu är det mycket Göteborg på allas läppar. Tidningarna är fullproppade med ”nyheter” om giganterna U2 som spelar här denna helg, och nästa helg blir det mera cirkus. Då kommer Madonna hit för att spela 2 dagar på Nya Ullevi.
Självklart är detta jättekul, framförallt för att nordens absolut bästa utomhusarena för visa vad hon går för, och numer är det ju bara kvällspressen som brukar avsluta varenda artikel om Ullevi med orden ”undrar om hon pallar det eller kommer hon att spricka igen”
För er som kanske undrar vad de menar med detta så kommer det från en Bruce Springsteen konsert för många år sen där publiken bokstavligt talat fick Ullevi att börja gunga. Ja så mycket så hon fick byggas om efteråt.

Jo det har varit en bra sommar för Ullevi, tidigare i sommar rockade ju AC/DC röven av stan och allt detta detta betyder stora pengar för Göteborg. Bara denna och nästa helg väntas ge ungefär en halv miljard extra till stan och vi bugar och tar tacksamt emot. Framför allt är jag personligen glad för att Ullevi får visa vad hon går för, för hur länge kommer det vara så?
Enligt de som förstår sig på sådant är Göteborg en unik stad när det gäller konserter: En stor arena som Ullevi mitt i stan nära till centrum och allt annat. Många tycker om detta, och många uppskattar att man 15 min efter konserten kan stå på avenyn och sedan göra sig redo för mer festande. Inga trånga spårvagnar, inga trista tunnelbanor eller bussar, det är helt enkelt rakt på.
Även artisterna verkar gilla Göteborg och Ullevi, men borta vid horisontell finns mörka moln och det är väl framför allt två moln som oroar mig och många andra.
För det första är ju tyvärr saken den att det börjar råda brist på artister som kan fylla en arena av det här slaget. Nya artister får oftast inte den skara fans som t.ex U2 har och vem idag av de ”nya” artisterna skulle kunna fylla Ullevi och vem skulle dessutom vara kapabel till att göra en show som folk vill se? Det är ju också få artister som kommer upp idag som stannar kvar på toppen.
Sedan har vi Swedbank Arena, den nya arena som om några år kommer stå klar i Solna utanför Stockholm. Den som också ska bli den nya nationalarenan i fotboll. För man var ju tvungen att lägga en nationalarena runt Stockholm, som med allt annat. Det gick inte ha den i landets nästa största stad. Det gick inte satsa pengar på att förnya Ullevi. Nej, man skulle bygga nytt och än en gång fick man bevisat hur sjukt detta lands fixering vid huvudstaden och områdena runt omkring är.
Frågan är då, vad kommer hända med Göteborg när Swedbank Arena står klar? Kommer vi klara av att stå emot 15 miljardersbygget där uppe? Jag tror att det blir svårt om ingenting görs redan nu.
Göteborg har en sak som talar för oss och det är vårt läge. Vi ligger bra till för att locka folk från andra länder till evenemang, både inom musiken och sporten. Vi ligger nära till Norge, och nära till Danmark. Tyskarna behöver inte resa de extra 40 milen för att ta sig till Stockholm. Samtidigt, igen, är det närheten till stan, det nästan småstadsvänliga som kan tilltala många och framför allt är det Göteborgs erkänt avslappnade stil som vi säljer på. Vi är helt enkelt bra på att festa i Götet. Detta talar för oss, men frågan är om det räcker. För vi ska komma ihåg att Swedbank Arena är sponsrad, både ekonomiskt och själsligt av många politiker, företag och organisationer.
Samtidigt är det väldigt tyst från de styrande i Göteborg, istället verkar allt krut för tillfället ha lagts på ett pariserhjul vid Lilla Bommen. Det man borde göra är att redan nu hårdsatsa på och runt området kring Ullevi. Fixa fram pengar och sätt på det där flexibla taket man talat om i år nu. Se till att visa att oavsett hur modern arena du än spelar på, är det besökarna som gör konserten eller matchen till succé. Visa då att i Göteborg finns förutsättningarna till succé året om!
Visa folket att inom en radie av 15-20 min promenad har du Ullevi, Scandinavium, Liseberg, Mässan, Gothia, Valhalla, Universeum, Världskulturmuseet etc etc etc. Detta är någonting helt unikt och det är detta som vi måste bli ännu bättre på att visa upp. Vi har ju allt redan! Vi behöver inte bygga nytt och svindyrt. Vi behöver inte ens bygga en ny ful galleria för Nordstan är fortfarande landets största och den ligger heller inte långt bort från arenan.
Påminn också folk om att Stockholm en gång i tiden låg i mitten av riket. Sedan förlorade vi Finland och Stockholm hamnade lite vid sidan utanför. Visa då att när du är i Göteborg så är du verkligen i ”The heart of Scandinavia” Slåss helt enkelt med näbbar och klor för att se till att Nya Ullevi får stå där, mäktig som hon är, och även i fortsättningen får vara Sveriges bästa arena på alla plan.
Hotet från Stockholm kommer allt närmare, och det är dags att agera nu. Vänta inte, för då är det för sent. För vi kommer som alltid få slå från undersidan, som brukligt är i Sverige när Stockholm är på andra sidan.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,
Intressant.se