1 fråga, 2 svar

Dagbok 29 januari 2005

Fredagens Gretasbesök blev väl ingen jättesuccé direkt, fast det berodde på mig än på någon annan.
Fast innan Gretas träffade jag Robin och jössenamn så kul det var! Att få springa omkring i lite butiker och känna sig då där underbart gay bara. Jag köpte en skrikig orange tröja i alla fall för bara 99:-!
Sen färgade jag håret igen så nu är det kolsvart (Robin du har rätt! De är snyggast med svart!)
Sen var det alltså Gretas och då hade Robin åkt hem. Kände när jag tog farväl hur mycket jag saknat honom och hur mycket jag allt tyckte om honom. Han är en fin kille Robin, på alla sätt och mest inne i själen. Därför kände jag mig lite depp redan innan besöket på Gretas och det blev inte direkt bättre där inne. Faktum är att det höll på att sluta i katastrof, men det löste sig väl tror jag i alla fall. Mest synd med allt det där är väl att det var en speciell person där som jag inte lär träffa mer och jag hade önskat att vi setts på bättre sätt än så här.
Sen gjorde jag Markus illa igår och det gör ont att veta. Det jag skrev om honom inatt stämmer så väl och min alkohol tillsammans med andra känslor gjorde att det blev fel. Förlåt Markus!
Nu är det 6 dagar kvar tills jag åker. Idag har jag förklarat läget för Henke med ganska hårda ord, och sen har jag planerat och packat. Snart far jag, från Göteborg, från Sverige och från Walle.
Dumt? Ja, det är det. Skitdumt? Ja det är det. Måste jag? Ja, det måste jag verkligen.
Är trött idag, både på grund av bakfylla men också på grund av att jag känner mig tom. De sista två dagarna har bara gjort mig mer säker på att jag måste bort. Kanske inte att jag måste flytta, men det gjorde mig mer säker på att jag inte vill stanna kvar här i Gamla Goa Gôteborg
”Min Walle” måste dö. Han är en varböld på mig själv, och sådana måste skäras bort. Ibland känner jag att får jag bort ”min Walle” får jag bort cancern, självplågandet och allt. Ibland känns det som om ”Min Walle” ligger bakom allt ont.