Uppropet dag 4

Lite tankar om dag 4

Kärlek, det ordet är det första som slår mig när jag tittar igenom kommentarer och mail som dykt in på denna sajt under de 4 dagar som Uppropet pågått. För 48 timmar sedan frågade jag om vi skulle nå 500, nu är vi vid det dubbla. Denna dag har inga tidningar skrivit om oss ändå dyker folk in. Jag är nöjd, jag är väldigt mycket jättenöjd.
1000 personer av 9000 000 är väl ingenting sade en person till mig idag. Nej, det är det inte när det kommer till om man vill rösta på vem som ska åka ur Big Brother, men alla som arbetat med Internet vet att det är mycket svårt att få folk engagerade.
Hade detta upprop haft en knapp där det räckte att klicka i och sen va det klart så hade antagligen siffran som röstat för uppropet varit det dubbla och mer. Så visst tusan ska man vara nöjd när nära 1000 personer engagerat sig.
Jag är så väldigt lycklig just nu och så ni anar inte. Jag känner tacksamhet mot många idag, och jag skulle här vilja rikta lite extra tacksamhet mot de människor som arbetar inom Svenska Kyrkan som skrivit under och hört av sig. Det värmer ska ni veta. Det bevisar att budskapet verkligen gått ut, att detta inte är ytterligare ett krig mot Kyrkan utan mer en strävan efter samförstånd. Kanske skulle jag döpt Uppropet till Samförståndsuppropet istället, vad tycker ni?
Det finns självklart mörka moln och det är de individer som använder hat i samma ord som Jesus. Jag är ingen expert på bibeln men jag kan inte på något sätt få orden Jesus och hat att stämma överens. Ändå så finns det där hatet där ute, detta ursinniga har som inte bara vill ta bort rättigheterna för homosexuella utan de vill krossa dessa människor totalt. De vill se dom döda.
Det gör ont att se, men det ger också en kämparkraft inom en, för inte tusan ska dom få vinna.
Sverige har en demokratisk kyrka, och det är något fantastiskt! Vi har en kyrka som till skillnad från många andra kyrkor inte gömmer sig bakom höga murar och livvakter. Vår folkliga kyrka är en kyrka som alla är välkomna in i. Yngve Kalin har nog rätt, välsignelsen för homosexuella var bara början. En dag kommer vi kunna viga oss, den dagen kan vi göra valet med den vi älskar. Exakt på samma sätt som andra. Det är den dagen så många av oss i detta land längtar efter. Den dagen då homosexualitet inte är viktigt längre, utan då den rena sanna underbara kärleken är det som är viktigast.
Svenska Kyrkan står också nu inför en lång period av diskussioner som jag misstänker kommer gå ”våldsamt” till emellanåt. Det pågår ju också andra Upprop där präster som är för välsignelsen skrivit under. Det är bra, det är väldigt bra. Det behövs också visas för det är viktigt att kyrkan visar att Prästupproret inte är något som Svenska Kyrkan ligger bakom. Diskussioner kommer vi alla delta i, i alla fall de av oss som vill det.
Idag var det ju också dagen då Yngve Kalin stoppade sin lista, i alla fall på elektronisk väg. Jag tycker det är väldigt synd att människor inte kan visa respekt, och att dra in Kalins familj i det hela är bara bedrövligt.
Samtidigt har det idag varit spännande att se medias granskning av det hela, för ingen som skriver där verkar ens ha tänkt tanken på att detta är vardagen för ganska många homosexuella. Kanske borde jag visa pressen en del av de mail jag själv fått?
Nu är det fredag, och jag misstänker starkt att den största anstormningen av underskrifter är över. Det kommer säkert droppa in lite fler, och jag vädjar igen om att sprida uppropet till ALLA. Ikväll ska jag ta det lugnt, efter denna vecka anser jag att jag är värd det.
Ikväll ska jag fira en väns födelsedag, och känner ni för det så dyk upp på Gretas! Ser ni en tjock, haltande, långhårig snubbe med ett walentine.se märke på sig så vet ni vem det är!
*kram* på er alla
/Walentine Andersson