Ett steg mot nya mål

Idag har jag varit ledig, skönt det. Har haft mycket att tänka på, och har väl fortfarande. Vi kan ju börja med sjukdomarna, eller om det nu är just sjukdomar. Jag har senate tiden gått ner i vikt väldigt fort och har samtidigt känt en trötthet som jag känner igen sedan tidigare. Detta brukar tyda på något som jag haft förr, men jag vägrar deppa ihop för det innan jag får svar och dom har inte kommit än. Har inte tid med sånt nu känner jag, samtidigt är jag inte dummare än att jag inser att de kommer att komma tillbaka. Naiv på sånt är jag inte, snarare tvärtom då kanske.
Så den som lever får se, får man väl säga.
Jobbet då? Jo, jag var hos min chef i går. Har inte haft tid eller chans att prata med henne innan. Jag sade väl till henne ungfär som jag skrivit här innan, att jobbet just nu suger all must ur mig och att det inte är de boende som är jobbiga. Allt runt om får mig att tappa all ork för allt annat, och så orkade jag inte ha det förklarade jag.
Jag sa att jag hellre slutar än att jobbet äter upp mig totalt, vilket snart är på väg att ske.
Jag är en person som måste brinna för saker, oavsett om det gäller sura gubbar i från Öland eller om det gäller Melodifestivalen så måste jag brinna. Jag måste tro på det jag gör och helst av allt vill jag stå mitt i skottlinjen. Då trivs jag, men när jobbet tar all energi så det inte finns mer som kan brinna mår inte jag bra. Då blir jag mer eller mindre apatisk och då rasar min värld.
Sån e jag, och kanske är det en nackdel men jag är likförbannat sån.
Den senaste tiden har jag blivit helt översvämmad av patetiska straighta människor som ena dagen snackar om sin bibel och fördömer och nästa dag bryter de mot ungefär 200 lagar i Gamla testamentet. Sånt skulle förr göra mig vansinnig, men nu orkar jag inte bry mig. Fast det är en avsaknad av ork som är skadlig för jag vill bry mig, hur mycket som helst!
Ungefär sådant drog jag för min chef, och hon förstod. En av anledningarna till att hon är chef är ju just för att hon nog ser fan så mycket mer än vad vi ”på golvet” förstår.
Jag har tidigare talat med henne om att gå ner i tjänst och hon föreslog att jag ju kunde göra det redan nu, så slapp jag säga upp mig. Hon va orolig både för hur jag skulle klara mig, och jag misstänker väl att hon också vill ha mig kvar där.
Något bestämt blev det inte, jag sade att jag skulle fundera på allt några dagar. Vilket man kan säga att jag gör också, vad jag kommer komma fram till vet jag inte. Har någon några råd att ge så skriv gärna ner dom här. Tas tacksamt emot!
Annars har dagen gått åt vila och lite pyssel här hemma. Jag har startat en sak som jag inte kommer tala om än, och dessutom är jag snart klar med del 1 om Arvid så det går så sakta framåt.
Ändå känner jag att något måste hända snart. Jag börjar så sakteliga känna att det är dags att se lite folk igen. Nytt folk, och nytt blod. Långt ifrån de gamla.
Livet rör på sig, kanske mer än jag förstår