Frågor inför i morgon…

I morgon kommer det bli en helrörig dag för mig, det känner jag i hela kroppen.
Så här ligger det till…
Försäkringskassan tycker inte längre att en sjukdom där man kryper omkring på golvet av smärta är en tillräcklig anledning att vara borta från arbetet. Dessutom anser dom att mina läkare skrev otydligt på läkarintygen om vad felet med mig var. Att de faktiskt skrivit att jag jobbar inom äldrevården, inte kan gå utan krycka, inte får lyfta och att jag saknar reflexer i benen räckte inte. Jag erbjöd mig att till Försäkringskassan berätta hur stor penis jag har, men det verkade dom inte så speciellt intresserad av.
Detta är problem nummer 1.
Nummer 2 är det faktum att jag nu känner att något är galet i min rygg. Jag har inte ont just nu, men så fort jag gör något känns det som om ryggen drar ihop sig och det är då man vet att vid minsta lilla felställning nu så säger det pang igen. Vad som är fel vet jag inte, men ryggskott är det inte. Jag måste därför ha tag i en läkare som kan hjälpa mig med en remiss till röntgen så att det kan utredas en gång för alla vad som felas med hela skiten. Dessutom måste dom kolla mina fötter som värker allt mer för varje vecka som går. Problemet är bara att det inte finns något att göra under tiden som utredningen pågår. Ingen verkar vilja vara direkt intresserad av att ha mig sjukskriven under tiden och jag vet att går jag tillbaka till jobbet igen kommer ryggen brista på en gång. Då kommer vi också in på de boendes säkerhet. För det är inte säkert när jag ska lyfta dom med lyftbälte och risk finns att jag faller omkull och jag tror inte min chef vill ringa till någon anhörig och säga ”Hejsan din mamma har brutit lårbenshalsen, hon fick Walle över sig”
Detta leder oss in på problem nummer 3…
Vad gör jag om alla säger nej? Det kan sluta med att jag inte får någon ersättning alls för veckorna jag varit hemma plus att jag skickat tillbaka till ett arbete som jag inte klarar. Att skrika Omplacering är faktiskt inte så lätt för min arbetsgivare kan ju inte omplacera mig förrän det finns en diagnos om vad som är fel på mig. Där håller jag faktiskt med arbetsgivaren för annars skulle ju vem som helst kunna komma skrikande och ropa omplacering. Så jag sitter i en jävligt sliten eka just nu och vågorna går höga omkring mig. Jag ser hur vattnet har börjat sippra in i ekan men jag har ett litet triumfkort.
Jag får näring av att jävlas med myndigheter när dom jävlas med mig. De försöker visa sin makt och jag påminner då dom om att dom är där för MIN skull. Dom är anställda för att göra jobbet åt mig, inte tvärtom.
Ändå måste jag säga så hade det varit skönt om man slapp de här just nu. Lite lugn och ro hade inte skadat. Särskilt inte med tanke på att alla säger att mycket av ryggproblemen kommer av just stress, oro och sånt.
Vi får väl se hur det går med allt