Psssssssst! Vi har Ullevi

By | | ,
1 Comment

För några dagar sedan berättade pressen, mest då den som befinner sig i den kungliga huvudstaden, att den nya arenan som ska byggas i Solna har fått problem med ekonomin. Bankerna är motvilliga att låna ut pengar till nya projekt just nu eftersom bankerna blivit rädda. Med tanke på att namnet på arenan ska bli Swedbank Arena blir det faktiskt lite komiskt, och är väl ingen direkt kanon reklam för Swedbank just nu.

Nåväl, det jag alltid funderat på är varför det ska byggas en nationalarena. Vi har 9 miljoner människor i det här landet, inte 199 miljoner. Vi har redan en hel del arenor och vi har framförallt Ullevi, eller Nya Ullevi som hon heter, och som snart kommer bli nya Ullevi som ska stå bredvid Jättenya Ullevi (välkommen till Göteborg!)

Ullevi är en bra arena. Den är snygg, stor och skulle kunna byggas ut efter behov. Det diskuterar man redan i vår lilla stad. Med tanke på att Sverige de senaste åren missat en hel del världsartister så är självklart behovet av en stor arena stort. Madonna placerade sig ju uppenbarligen hellre i en åker i Danmark än att hon besökte Sverige.

Men jag förstår inte varför det ska konkurreras så mellan Stockholm och Göteborg. Herregud vi är 3 timmar ifrån varandra om vi tar tåget (och en dag kommer säkert hycklandet från regeringen angående fri konkurrens ta slut och då kanske till och med den linjen blir utsatt för lite konkurrens som kan sänka priserna. Just nu verkar Stockholm-Göteborg finansiera hela SJ)

Det finns inte plats för en massa gigantiska arenor i Sverige. Särskilt inte om alla ska ligger i landets mittersta och södra delar av landet. Ibland skulle vårt kära fosterland må bra av att inse att vi faktiskt är ganska små, och de pengar som det i slutändan kommer att kosta skattebetalarna kan vi göra roligare saker av. Satsa då hellre de pengarna på Ullevi. Bygg om den gamla damen så hon blir så modern som hon behöver vara och börja sedan istället samarbeta om evenemang och artister. Det verkar finnas en idé i Sverige om att allt ska finnas inom mycket små avstånd för så är det utomlands. Saken är bara den att så är det inte alls utomlands. I väldigt många av de allra största evenemangen så får idrottare och publik ibland åka långa för att komma till sina arenor. Det är inte så att friidrottsarenan, simhallen och vattnet för roddtävlingarna ligger vägg i vägg.

I slutändan kommer denna ständiga kamp mellan Stockholm och Göteborg kosta mer än det smakar och självklart kommer vi få stå för notan. Sedan lång tid tillbaka har Stockholm stått för en stor del av landets administration, och i Göteborg har vi skruvat i muttrarna och skruvarna som får landet att gå framåt. Båda behövs och så borde det vara med mer saker.

I längden tror jag alla skulle tjäna på det, och kanske skulle vi kunna ta de 2 miljarder som Swedbank Arena kommer kosta och bygga något som behövs, t.ex bostäder

Tänk vad ett inlägg kan göra….

By | | ,
2 Comments

Från och med nu får mina små berättelser från mitt jobb en egen kategori, någonting säger mig att det kan behövas…
Haltade upp till jobbet idag för vi skulle ha personalmöte. När jag precis gått på bussen ringde nallen och ett av de företag jag sökt jobb på frågade om jag kunde komma förbi med lite papper och samtidigt skulle jag få lite information som de gav till alla som sökte. Så iställer fick jag skynda mig till jobbet och hämta mina tjänstgöringsintyg och annat.
På väg till jobbet mötte jag en arbetskamrat som frågade om jag skrivit brev om jobbet. Jag förstod inte först vad det var innan jag insåg att det självklart handlade om mitt inlägg häromdagen om BOSA-projektet som vår avdelning deltagit i. Jag förklarade att det inte var någon kritik mot någon på avdelningen utan att det var hur jag upplevt det hela. Samtidigt dök tanken upp, ” nu har telefonerna gått varma”
För om man läser mitt inlägg och tar åt sig, då tar man åt sig för att man vill ta åt sig utan att bry sig om vad som egentligen står i texten. Dessutom ser jag ingen anledning att egentligen bry mig, för självklart har jag all rätt i världen att skriva här vad JAG känner. Vi har de där småsakerna som yttrandefrihet och tryckfrihet i det här landet. Framför allt det förstnämnda är något jag själv tror på.
Låt oss för ett litet ögonblick se hur BOSA förklaras, skrivet av den som mer eller mindre införde genombrottsmetoden i Göteborg.

Den grundläggande idén med genombrottsmetoden är att det i en arbetsgrupp finns många erfarenheter och stor kunskap som inte tas till vara eller tillåts komma fram

Jag känner inte att min kunskap eller mina erfarenheter tas till vara det allra minsta. Tro inte att detta handlar om att försöka komma ifrån mitt grundläggande krav på mig i mitt yrke, att vård och ta hand om gamla, men alla behöver utveckling, och alla behöver känna att de utvecklas.  Själv får jag inte utvecklas, för hos oss är det bara en liten del av gruppen som verkar ha rätt till det.
Ändå, just nu, slår det det mig hur fantastiskt fel det kan bli med det skrivna ordet och hur folk uppenbart avskyr när man skriver sin mening. Gud nåde dig, din djävel, om du har en åsikt som du framför så att andra kan få ta del av den. Oavsett om du sagt den åsikten tidigare. Man ska hålla käft, och man ska le och vara glad. Att andra ständigt omkring dig säger saker som ”Ja, jag ska fan inte va kvar här”, eller ”När jag fått ditten eller datten drar jag fan härifrån” spelar ingen roll. Kritisera inte, för om du gör det är du…

NEGATIV!

och det får man inte vara! Jag hör det hela tiden, hur negativ jag är.
Så vad jag har lärt mig är följande…

  • Det är negativt att föreslå sig själv i ett projekt där man känner att ens kunskaper och kvalitéer kan komma till nytta.
  • Det är negativt att tycka att det är konstigt att man är schemaansvarig men att man aldrig får veta något som ska hända förutom när den som är ansvarig ihop med en rapporterar för chefen har inte talat med dig personligen.
  • Det är negativt att till skillnad från resten av personalgruppen våga ifrågasätta och att säga att man känner sig ”utanför”
  • Det är negativt när man vågar ändra sig och sedan kan säga ”jo jag hade fel i det här”
  • Framförallt är det negativt när man har en blogg där man skriver om sitt liv och där man inte strör rosblad omkring sig om man känner att något är fel.

Vet ni vad? Jag vet med mig att jag kan vara negativ ibland, men till skillnad från väldigt många andra människor på vår jord vågar jag också stå för om jag gjort fel, och jag kan till och mer erkänna om jag tycker något blivit bättre än jag trodde. På mitt jobb var kontaktpersonskapet en sådan sak som jag tyckte verkade heldum från början, men som jag nu tycker är bra, och det har jag sagt också.
Jag är däremot jävligt trött på att bli utmålad som den som vill förstöra. Jag är trött på att vara den som hela tiden måste le för att folk annars börjar bete sig som, fan vet…
Så idag ringde jag till personalkontoret, jag krävde att jag vill bli omplacerad. Sedan ringde jag till jobbet och bad om möte med chef och verksamhetsplanerare. Min chef behöver inte ha det minsta förtroende för mig, men då vill jag höra det också. Jag är för fan 36 år, jag har jobbat med det här sedan Jesus gick i kortbyxor. Jag är ingen jävla tonåring som plockar jordgubbar under ett sommarjobb.
Och om någon mer från mitt jobb läser detta…
Välkommen till www.walentine.se, Walentines Värld. Detta är MIN blogg min MINA tankar, åsikter och uppfattningar. Har du ont av det så bjuder jag på det. Har du uppfattar mitt bosa inlägg som kränkande mot dig, borde du i så fall fråga dig själv varför. Jag skriver om allt som rör mig och engagerar mig. Här kan du läsa om allt från Colin Farrels penis (ett ämne som jag i och för sig bara ägnade ett inlägg åt) till Åkr Green och, ja just det, mitt liv. Det kallas för bloggning och det kallas för yttrandefrihet. Jag har inte tänkt sluta skriva, snarare tvärtom, men än en gång…
Om du som kollega tar åt dig av vad jag skrev, då beror det mer på dig än på mig. Kanske skulle du till och med försöka tänka något som ”Walle verkar inte må bra på jobbet”. Ja, kanske skulle du till och med skulle försöka tänka ”Vad tråkigt för honom, men det behöver ju inte betyda att han avskyr mig, och hela världen”

Lite hjälp behövs….

By | |
6 Comments

Om någon fortfarande läser denna blogg, så skulle jag vilja be om en tjänst….
Jag hittade det här temat som jag gillade väldigt mycket, men där färgerna ser ut som skit. Just nu ser sidan ut att vara en reklamblogg för KPMLr och jag gillar inte dom 😛
Men vad tycker ni, är designen på temat ok? Funkar det som blogg? Lämna väldigt gärna en eller två synpunkter som kommentar så blir jag VÄLDIGT glad
Tack förhand!
/Walle

En kärleksförklaring till Sveriges Radio P1

By | |
Kommentarer inaktiverade för En kärleksförklaring till Sveriges Radio P1

Ni ska veta en sak om mig, innan hade jag nästan världsrekord i att inte lyssna på radio. Jag lyssnade verkligen ALDRIG på radio. Mycket kan vi tacka den kommersiella radion för det här, alla dessa skitkanaler som sänder samma sorts program där samma sorts människor deltar och samma sorts reklam hörs hela tiden.

Sedan finns ju också Lugna Favoriter, det kanske värsta som mediasverige någonsin hittat på. Denna kanal, ja denna fruktansvärda kanal, fylld med enformiga smöriga låtar och meningslösa ”Lisa hälsar till Pelle att hon älskar honom för nu har de varit ihop i 2 dagar” gjorde att jag bojkottade allt vad radio hette. Jag hade till och med skrivit ett långt hatinlägg om dom, men då hörde Gud mig och han bestämde att Lugna Favoriter skulle läggas ner i Göteborg. Tack Tack Tack!

Sedan hände något, och detta tack vare programmet På minuten. Jag hade  inget att göra en dag och surfade därför in på SR’s hemsida och hittade till programmet och laddade ner några avsnitt. Sedan blev det alla avsnitt som fanns och när På Minuten var slut fick jag ju börja leta vidare, och jösses vilket gigantiskt smörgåsbord av program man hittade, och efter ett kort tag var jag fast, jag var kär och mest kär var jag i P1. Ingenting slår P1 i nyheter, snabbhet och framför allt när det gäller utvecklande program och det är en fröjd att lyssna.

För det är ju så med SR, de har ju alltid funnits. Medan tv-kanaler kommer och går, och medan SVT byter stil på sina kanaler oftare än Italien bytte regeringar på 80 och 90 talen så består SR. P1 har alltid varit ”pratkanalen”. P2 spelar klassisk/”smal” musik och P3 är lite lite mer ungdomligare och i P4 trängs pensionärer med radiosport och annat. Sedan har det ju tillkommit en himla massa andra kanaler men i detta inlägg kommer jag rikta in mig enbart på P1. Anledningen till att jag älskar P1 är att kanalen kräver lite av dig som lyssnare. Det är inte skvalmusik med Carola, och det är inte Svea 87 som vill höra på Gnestaflickornas inspelning från 1934. Nej i P1 kräver man att du i alla fall har några hjärnceller kvar (vilket säkert Svea 87 har ska tilläggas), och kanalens enormt breda utbud gör att man egentligen inte behöver någon annan form av media. Herregud, till och med sjörapporten blir ju intressant i P1!

Jag kommer här lista mina 10 favoritprogram i Sveriges Radio P1. Alla med länkar till programmen så alla miljoner som läser detta sedan kan springa dit och lyssna. SR har nämligen satsat stenhårt på webben, och de flesta av programmen kan du lyssna på direkt på hemsidan eller ladda hem som mp3. Då självklart med eventuell musik bortklippt för Sverige lever ju forfarande i den där idéen att om man klipper bort musik kommer folk köpa musiken istället. Tyvärr blir då de så kallade Podversionerna av programmen ungefär som om någon skulle läst Hemsöborna på följande sätt…

”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade…..”

”…Hon var dum bara! Dum!”
Nåväl, förhoppningsvis kommer vi till en tid då skivbolag och copyrightmänniskor inser att det kanske inte är så farligt att låta musiken stanna kvar i programmen. Då kanske det till och med går att lyssna på Lantz i P4 utan att blir alldeles rörigt i skallen när de sitter och pratar om ett liveframträdande man nyss hade men som du som lyssnare inte fick höra på grund av att det är bortklippt.
Fast här kommer nu Walentines Värld Top 10 Lista över bästa programmen på Sveriges Radio P1
10. Människor och tro
Ett program som tar upp tro, filosofi och och allt däromkring kan inte vara dåligt. Människor och tro blandar reportage från Sverige med reportage från hela världen. Det är brett och det är enormt intressant. Objektivt och grävande. Ja, detta är programmet för alla som känner det allra minsta intresse för religionen i vår värld. Man måste inte springa i kyrkan för att uppskatta detta, det gäller bara som sagt att ha några hjärnceller kvar så kommer man älska detta faktaprogram
P1 fredagar kl 14.03, repris lör. 17.00
9. Kino
Äntligen ett bra filmprogram, och att ens lyckas med att göra ett program om film i radio är bara det beundransvärt. Kino speglar film från alla möjlig håll. Från det breda till det smala och man gör det med ett intresse som smittar av sig. Man får tips om filmer man antagligen aldrig skulle ha sett annars och man lär sig både ett och annat om filmens värld. Kino är det enda filmprogram som behövs.
P1 fredagar kl 18.15, repris söndag kl 16.03
8. Vetenskapsradion Historia
Som det gammla historiefreak som man är fyller ”Historia” ens liv med kunskaper och färdigheter. Programmet är helt underbart att lyssna på och man lär sig enormt mycket. Här speglas allt från Sveriges alla krig till historiska händelser världen över. Varje program är en njutning för själen och man lotsas in i en försvunnen tid men som tack vare programmets redaktion dyker upp igen bara man sluter ögonen och lyssnar. Detta är som Arn, fast på riktigt och bra.
P1 torsdagar kl 13.20, repris lördagar 19.30
7. Ring P1
Här kommer det svenskaste av det svenskaste, Ring P1! Det är absolut underbart att lyssna på folks åsikter och mer ofta än sällan är de som ringer in människor som ibland kanske skulle mått bra av lite extra hemtjänst. Fast man ska inte bara göra narr av de som ringer. Ring P1 fyller en viktig funktion i och med att man låter ”vanliga” svenskar komma til tals. Människor som ingen annan kanske lyssnar på men som är en del av vårt land och samhälle. Därför är det självklart att Ring P1 finns med på denna lista. Detta är demokrati när det är som bäst!
P1 vardagar kl 09.20, kortversion kl 20.35, 5.35
6. Kulturnytt
På samma sätt som kulturnyheterna i SVT berättar om kultursverige och världen i TV, på samma sätt gör Kulturnytt det för radion. Skillnaden är att jag anser att radion gör det bättre. Nyheter, telegram och information om allt som rör kulturen till. Detta är det perfekta sättet om man vill följa med i vad som händer i kultursverige på alla plan. En stor ros också till redaktionen som kommit på att det finns fler städer i Sverige än Stockholm.

P1 vardagar kl 14.50, kl 21.35 och 01.03. P2 vardagar kl 18.03

5. Radioteatern
Radioteatern är en av de saker som kan förgylla ens liv. Sveriges bästa skådespelare i uppsättningar av världsklass. Här ryms allt från modern dramatik till de riktigt stora klassikerna. Alla de stora har eller kommer någon gång att arbeta med Radioteatern och detta är en av de inslag i vår radio som gör att licensen känns så kul att betala. Radioteatern ger…….hela tiden!
P1 Fredagar 19:03, lördagar 13:30
4. Studio ett
I ett mediasverige då varje inslag helst inte ska vara mer än 1 min behövs Studio Ett. Dagsaktuella ämnen tas upp grundligt, sakligt och objektivt. Det handlar om allt från inrikespolitik till katastrofer och händelser som formar vår värld. Man förklarar, man ställer frågor och man undersöker. Redaktionens fantastiska arbete gör Studio Ett till det kanske bästa aktualitetsprogrammen i Sverige oavsett medieform.

Vardagar kl 16.00-16.45 och kl 17.00-17.45, repris kl 22.12

3. På minuten
En av de äldsta programmen i SR och fortfarande lika kul! Ingvar Storm leder en panel med 4 personer. De ska på en minut tala om ett givet ämne och de får inte staka sig, upprepa sig, stjäla någon annans idé/ämne eller lämna lokalen. Allt är sanslöst kul och detta är radiounderhållning när det är som bäst. Tyvärr ser det ut som om programmet fått skära ner för det verkar ske färre inspelningar nu än tidigare, och repriserna har vi redan hört. Trots det platsar verkligen På minuten in på top 3 listan. Mycket roligare än så här blir det inte och må programmet leva för alltid!
lördag 15.03, repris söndag 08.30 och måndag 23.30
2. Spanarna
Nyss fyllda 20 år är Spanarna lika populärt fortfarande. Ingar Storm, denna fantastiska radioman, leder en panel som ska sia om framtiden genom att iakttaga nutiden. Personer som Jonas Halleberg, Per Naroskin, Johan Hakelius, Jessika Gedin, Göran Everdahl, Sissela Kyle och många andra iakttar, berättar och roar. Allt är underbart skoj och emellanåt mycket tänkvärt. Spanarna är inte bara ett radioprogram, det är ett sätt att leva och det är självklart att Spanarna kommer in på denna listas andra plats.

P1 fredagar kl 15.03 och lördagar kl 10.03

1. Lantz i P1
Låt mig avslöja det direkt, jag älskar Annika Lantz. Jag älskar hennes sätt, hennes stil, hennes skratt och hennes sätt att göra radio på. Alla är inte överens, faktum är att en del till och med avskyr henne. Till och med på SR’s egna hemsida kan man läsa att man antagligen älskar eller hatar Annika Lantz. Jag tillhör den glada första skaran.
Lantz i P1 går igenom dagsaktuella ämnen på sitt alldeles speciella sätt. Väldigt ofta är det skildrat runt, om och i Annikas eget liv, och hennes bisittare gör vad de kan för att supporta henne och ganska ofta kritisera/ifrågasätte henne. Det är kul, vansinnigt kul emellanåt, och också intressant. Här kan en skrapning Annika gått igenom bli ett aktuellt ämne och inom 10 min har man fått lyssna på allt från filosofer och majorer till gynekologer. Lantz sätt att ställa de där frågorna som ingen annan ställer gör också att man ibland antagligen lärt sig mer efter 45 min av Lantz i P1 än 100 Rapport ihopslagna tillsammans. Så därför vinner Lantz i P1. Det vinner för att det är radio när det är som allra bäst med Sveriges bästa programledare och som också har Sveriges bästa redaktion bakom sig.
Det ska också tilläggas att Lantz i P1 också går på fredagar som Lantz i P4. Då med mer musik och liveframträdanden och annat.
Tack världen för Annika Lantz och du Annika… Jag såg rapport igår!
[tags]Radio, Sveriges Radio, Annika Lantz, P1, topplista[/tags]
Länkad till Intressant.se

Berättelsen om BOSA

By | | ,
2 Comments

Jag tänkte i detta inlägg ge en lång och spännande inblick i hur min relation med mitt arbete är.
För ungefär ett år sedan fick vi på ett APT möte på jobbet reda på att våran avdelning skulle studsa in i det så kallade BOSA projektet.
Ganska många av er, antagligen nästan alla, vet nog inte vad BOSA står för. Det står för ”Bättre Omsorg, större arbetsglädje” och är till skillnad från nästan alla andra projekt som kommunerna hittar på något som faktiskt bygger på en bra idé.
BOSA bygger på den så kallade genombrottsmetoden som i sin tur bygger på att ”makten” ska finnas hos de anställda. Deras idéer ska testas, genomföras och utvärderas, jättebra eller hur? På detta sätt får alla en chans att känna sig delaktiga och även de som kanske annars inte vill eller vågar säga sin mening får här en chans att lämna förslag på hur man vill förändra verksamheten. Det kan vara allt från måltider till rutiner. Grundregeln är att ALLT ska prövas.
Projektet skulle pågå i ett år och ett team skulle utses i gruppen där tre personer skulle på utbildning och också lära upp andra hur BOSA skulle införas.
Jag sade redan på introduktionen att jag var intresserad men självklart fick jag inte det uppdraget. Istället gick det till tre andra personer i personalgruppen, vilket jag nästan räknat med. Detta är en liten tradition vi har på mitt arbete att jag inte får några uppdrag alls.
Teamet skulle bland annat ha en som var ansvarig för redovisning över data, man skulle också sätta ihop en poster och man skulle också slutligen ta fram en framställning över vad man lyckats åstadkomma under året. Så man behövde någon som:
1. Kunde Data i någon form
2. Kunde formulera sig skriftligt
3. Kunde framställa en poster
4. Kunde klara av att göra en bra framställning inför Publik.
Som ni inser passar ju inte det mig alls….OBS IRONI
Nåväl, det ska tilläggas att personen som fick uppdraget att vara ansvarig för databearbetningen respektive postern är jätteduktig så det klagar jag inte på. Detta handlar egentligen inte alls om några av mina kolleger på jobbet. Detta handlar om hur ens chef behandlar en.
Nåväl, tiden gick och projektet startade. Ungefär efter 2 veckor hoppade en av de tre team medlemmarna av och jag sade igen att jag var intresserad att gå med. Även denna gång fick jag nobben och uppdraget gick istället till en person som arbetat på vår avdelning i ungefär 3 veckor och som redan sagt att hon ville byta avdelning. Teamet i sig kom inte överens men det verkade ingen i ledningen bry sig om. Självklart slutade allt med att denna tredje person också hoppade av teamet och ni kan kanske förstå vad som händer nu. Jo! Jag meddelade, denna gång skriftligen, att jag var MYCKET intresserad men se, nix. Jag fick nu veta att anledningen till att jag inte fick gå med i BOSA berodde på att jag var, Citat ”För tight med de två andra medlemmarna i BOSA teamet”
I samma veva hade en ny personal börjat jobba hos oss, ja faktiskt i två hela veckor. Och uppdraget gick nu till henne och nu hände en massa saker. Som av en slump infördes förslag som vi diskuterat länge att de skulle införas. Själv sket jag i hela BOSA nu för samtidigt hade jag på andra vägar fått veta att anledningen till att jag inte fick jobba i teamet var för att jag hade så låg tjänst vilket blir lite småkul när man ser till att personen som fick det uppdrag jag ville ha endast arbetar 7 timmar mer än mig i veckan.
Samtidigt fungerade inte systemet alls med hur BOSA skulle genomföras i gruppen. Ingen förutom teamet brydde sig och vår enhetschef som skulle vara coach åt teamet och åt personalstyrkan lös med sin frånvaro. Detta gjorde ju samtidigt att teamet i sig hade ett helsike att förankra det hela utåt. Det enda man fick lära sig egentligen var att ingen fick vara negativ. Man skulle vara så positiv så man kräktes och gud nåde den som kritiserade något.
I samma veta som allt detta hände valde jag att hoppa av ansvaret som schemaansvarig. Jag hade blivit det hösten 2007 men även där blev jag helt och hållet utmanövrerad av min enhetschef. Vi var två som var schemaansvariga och mer än en gång blev enbart den andra kallad på möten om scheman. Kom chefen upp och diskuterade anställningar eller liknande var det bara en av oss hon talade med. Jag försökte ta upp detta på ett möte en gång. Istället för att då säga som det är ljuger man mig rakt upp i ansiktet och säger ”men jag har kallat dig till möte men dom kom inte”. Tittar man i vår dagbok kan man istället läsa ”*den andre schemaansvarigas namn* time care möte med *chefen*. Så jag fick helt enkelt nog och hoppade av. Inte ett ljud sade chefen när jag meddelade det. Istället tog det 8 millisekunder innan den nya personal som även hamnade i BOSA gruppen också fick uppdraget som Time Care ansvarig. Så chefen fick som hon ville och jag var borta även där ifrån.
Nu ska det tilläggas. Så här har det alltid varit hos oss. Ingen chef i världen visar sin kärlek så till visa utvalda som min gör. Det har alltid funnits favoriter och dom får göra allt. De får göra allt det där extra som gör att man som personal utvecklar sig och känner att man kommer någonstans. Det intressanta med det hela är att ingen verkar tänka tanken, varför har 80% av personalen slutat här. För det är exakt så det är. Av 12 huvuden är vi 3 som jobbat längre än 1 ½ år. Gissa om det varit rörigt med all omsättning av personal, och gissa vilka det går ut över. Ja exakt, de boende.
Nåväl, denna BOSA tragiska historia kunde ju ha slutat här men i början på november kom avdelningen under oss upp och frågade om jag kunde hjälpa dom med deras poster, LOL!
De var nu också med i BOSA men hade inte riktigt fått den hjälp de behövde. Dum som man är sade man ja och det slutade med att jag gjorde hela postern åt dom, från början till slut. I samma veva frågade också avdelningen om jag kunde hjälpa dom med time care.
Ungefär 20 timmar har jag lagt ner på BOSA och Time Care, på en annan avdelning än den jag arbetar på. Jag hade egentligen ingen lust men gjorde det för de som arbetar där. De var nöjda och tacksamma vilket ju är kul, men samtidigt blir man behandlad som en jävla nolla där man själv arbetar. Kanske skulle man helt enkelt skitit i det och bara sagt Nej, men jag vill inte vara sådan men kanske är den sådan man ska vara.
Nu är BOSA ”slut” fast tanken är ju att genombrottsmetoden ska leva vidare, men det har jag inga direkta förhoppningar om att den kommer att göra. De som arbetat i teamet har gjort ett bra jobb, och postern blev skitsnygg. Jag och Henke var och såg på avslutningsfestivalen och alla gjorde ett bra jobb. Det som är roligt är bara att detta var ytterligare ett sätt för min chef att skapa sina favoriter. Jag hyser inget agg mot vare sig teamet eller hon som kom in och fick allt ansvar. Självklart tar hon för sig som man ska göra, men det är samtidigt synd för min chef skickar verkligt konstiga signaler. Det hon säger med sitt handlande är att det minst viktiga med vårt jobb är att ta hand om gamla, det kan alla göra. Resten däremot är avsett för eliten. Mitt svar på det hela har blivit att jag skiter blankt i alla deras projekt och idéer. Jag har för dåligt betalt för att känna mig nedtrampad av en verksamhetsansvarig som uppenbart inte på något sätt är intresserad av sin personals färdigheter eller kunskaper. Det enda budskap hon sänder ut är ”Om du vill utvecklas, stanna inte kvar här”

Nu börjar valet!

By | |
Kommentarer inaktiverade för Nu börjar valet!

Aftonbladet, DN, SVD, GP och ungefär all annan media berättar nu att oppositionen meddelar att man ska bilda koalitionsregering. Äntligen rör det på sig säger jag!
Jag har mer än en gång den senaste tiden funderat på vad Socialdemokraterna håller på med. Sahlin har misslyckats totalt de senaste veckorna. Med en kris som växt till enorma proportioner samtidigt som vi har en regering vars politik nu drabbar de som blivit varslade och arbetslösa borde saken varit så enkel för oppositionen. Istället lyckades man med konsttycket att få minskat stöd, vilket självklart delvis beror på det flummeri som omgärdat debatten om samarbete över partigränserna hos S, MP och V.
Jag ger inte mycket för Alliansen men om det är något jag beundrar denna skara partier för så är det just hur man i nästan allt klarat av att visa en stark hållning utåt. Man har lyckats få till en enad front och alla av alliansen partier har verkar på det klara med att just samarbetet måste hålla. Detta har varit en styrka, men kan också i den långa loppet bli en svaghet. För vad är det man röstar på när man röstar på Alliansen? Är det någon idé att vara miljövänlig centerpartist när ledaren för partiet snart kommer erbjuda sig ha ett kärnkraftverk på sin bakgård om Alliansen så kräver? Är det någon idé att vara kristdemokrat när man har Folkpartiet som samarbetspartner och som står för en ganska annorlunda syn på familjeliv och ”traditioner”? Jag vågar sätta en krona att det i valet 2010 kommer bli en stor förflyttning mellan Alliansens medlemmar, och frågan är ju nu hur många av dom Oppositionen kommer kunna knycka.
Debatten den närmaste tiden kommer självklart nu handla om hur olika S, MP och V är. Det kommer också dyka upp partimedlemmar som inte alls vill samarbeta med ditten och datten. Jag hoppas nu att ledarna för Oppositionen står redo för det. För för måste de lära sig att visa en enad front. Samtidigt hoppas jag att de också lärt sig att de ska visa upp sina olika synsätt och ideologier. De ÄR olika och SKA vara olika, men kan samarbeta i alla fall. Detta kan vara en styrka och folk som ska rösta på dom ska veta att även om de samarbetar kommer deras politiska åsikt att visas.
Valet 2010 har startat. Må bäste allians vinna, och låt oss be för att den alliansen ligger mer till vänster än eländet vi har nu
[tags]Valet 2010, Politik, inrikespolitik, Alliansen, val, Socialdemokraterna, Vänsterpartier, Miljöpartiet[/tags]
Länkad till Intressant.se

Ingen Julkalender idag…

By | |
1 Comment

DN berättar att det var strul hos SVT idag och folk blev arga och ringde.
Själv undrar jag mest vilka som egentligen ringer till SVT. Vad är det för sorts människor och tror dom verkligen att de kan komma att förändra saker och ting. Jag menar, det är ju inte så att SVT’s tekniker och sändningsledare sitter i fikarummet, och så ringer telefonen och någon berättar att ”Något är fel”. Ändå är det på något sätt ganska gulligt att folk bryr sig.
Heja Sverige!
Bloggkartan