Egentligen skulle jag skriva om jobbet här, och om sjukdomar och sånt elände, men de tar vi inte idag. Istället tänker jag berätta att när jag satte mig ner vid datorn idag efter först en date med Poppe och sedan ett långt, och som vanligt givande samtal med Joel så började jag att kolla mina mail.
Först fick man rensa lite bland de vanliga spammailen om att man kan gå ner i vikt fort och hur man får längre penis. På tal om sådana spammail: Jag vet inte om jag är paranoid men får jag inte väldigt mycket mail om att jag kan gå ner i vikt snabbt och att min penis kan bli längre? VEM?! har golat?????
Jaja, vidare i mailskörden hittade jag dagens mail från någon nöt som tyckte att bögar var äckliga. Jag svarade kort: Är det inte jobbigt att tycka att man själv är äcklig.
Sen hittade jag DET!
Det var ett sånt rart litet mail jag fått. Ett sådant där mail som gör en glad och lycklig och ger en ork att blogga i minst 1 månad till 😉 Killen som skrivit det hade hittat mig på google och kände igen sig i en del jag skrev, berättade han i mailet. Han skrev mycket annat också som var vettigt men det sparar jag till mig själv.
Jag blev så glad för detta mail, för det blir man av beröm men också för att man då och då får bevis på att folk läser det man häver ur sig. Siffror och statistik i all ära, som kan peka uppåt hur mycket dom vill (De pekar föressten ganska bra uppåt kan jag skryta om, Tack Yngve 😉 ) men mail som detta är mer betydelsefullt än all statistik i världen.
Så inatt har jag bestämt mig för en sak. Jag ska försöka komma ihåg att emellanåt kommentera eller maila de bloggar man besöker, bara några uppmuntrande ord på vägen som gör att den som skriver vet om att man läser och att man tycker om det man läser. Sånt betyder så mycket, och det kan man bjuda på.
Ja, tänkt så glad man kan bli av ett mail. Tack till dig som skrev, vi kallar dig för ”M”. Så vet i alla fall du vem jag menar 🙂
Så de blir inte så mycket till dagbok idag, bara dessa små glada ord från en glad liten snutt i en stad som äntligen våren kommit till. Allt annat tar vi i morgon.
Kram
P.s Jag kan hela texten utantill till Kikki Danielssons ”I dag och i morgon”, är jag gay då? D.s

1.8 miljarder kostar den och man undrar hur mycket politiskt spel det ligger bakom.
Sverige har redan en stor arena som tar en väldigt massa folk, Nya Ullevi heter den. Synd att den ligger i fel stad, för nationella matcher måste uppenbart spelas där Statsministern bor.
1.8 miljarder, det är mycket pengar det. Ge dom pengarna till ungdomsidrotten istället och låt Nya Ullevi bli nationalarena om vi nu ska ha den. Stockholmarnas iver att vara störst blir ibland patetisk

Dags då för att avslöja vilka som nu kan skryta med att ha vunnit världens första Walentine Awards. Diskussionerna i juyn har varit många och långa innan ett enande kunde ske. Nu är det i alla fall klart och vi gratulerar alla redan nu.
Förutom den enorma ära som vinsten innebär får också alla vinnarna ett vacket diplom att hänga på väggen. Man får även med en, laglig, nerladdning av låten Drama Queen med denna sajts mesta Idol Bimbo Boy. Vi slänger också med några klistermärken med regnbågsflaggan på som vinnarna kan hänga upp på väggen och njuta av i all evighet.
Så här följer vinnarna i Walentine Awards 2006
ÅRETS BLOGGARE: Mickey J. Barczyk
Bloggsverige blev roligare, smartare och charmigare dagen Mickey började blogga. Med humor, ironi och inte så sällan med inslag av sakasm har han vunnit mångas hjärtan, och han kommer säkert att vinna ännu fler i framtiden.
ÅRETS HOMOFOB: Carin Stenström
Ständigt i jakt på nyheter som kan sätta käppar i hjulet på en redan utsatt grupp, det är tidningen Världen Idags bästa kännetecken. Att vrida och vända på allt till sin egen fördel kräver kunskap och den kunskapen besitter tidningens chefredaktör. Ingen annan chefredaktör i Sverige kämpar så hårt emot de homosexuella. Därför är Carin Stenström en solklar vinnare som årets homofob.
ÅRETS HBT PERSON: Lars Gårdfeldt
Att slåss för vem man är är starkt. Att slåss för vem man är när man samtidigt hela tiden ifrågasätts av många är starkare. Lars Gårdfeldt visar gång på gång upp prov på sin styrka. Han är ett föredömen bland de kristna, och han får respekten för kristendomen att ständigt öka. För många är han en kämpe och en hjälte, må han aldrig ge upp kampen.
ÅRETS HÄNDELSE: Åke Green-rättegången
Att ha en lag som ska skydda mot hat men som visar sig vara helt värdelös när hatet kommer från en pingstlokal på Öland gjorde många upprörda. Den friande domen mot Åke Green visade hur långt det är kvar till det jämlika samhället, och det visade att mänskliga rättigheter inte gäller alla. Den friande domen mot Åke Green visade att samhället inte heller verkar bry sig då debatten tystnade och livet gick vidare. Under tiden fortsätter hatbrotten mot de homosexuella, och regeringen är tyst.
(Priset kommer att skickas till Sveriges statsminister Göran Persson)
ÅRETS GAYMEDIA: QX
QX vet vad som roar, och de vet vad som oroar. QX Förlag är en viktig del för många av Sveriges HBT-personer. Genom tidningar och internet visar de att vi inte är ensamma. De låter också det jobbiga ibland tryckas undan av en stund av lycka, underhållning och nöje.
(Priset kommer att skickas till QX:s VD Jon Voss)
ÅRETS ARTIST: Helen Sjöholm
Genom att bara vara Helen har Helen Sjöholm blivit folkkär. Hon sjunger så att själen njuter och hon är dessutom trevlig som person. Gabriellas sång har hon gjort till en sång där vemodet kan bytas ut mot styrka och där hoppet alltid finns. Helen Sjöholm är benämningen sångfågel med de allra vackraste fjädrar på.
ÅRETS TREND: Nedskärningar inom tv
Genom att gång på gång visa att det viktigaste i tv är inkomsterna istället för programmen har SVT och TV 4 visat att det viktigaste inte är att göra bra tv, det är att sända rörliga bilder. Medan SVT allt mer ägnar sin tid åt Stockholm anställer TV 4 fler blondiner är det finns blonderingsmedel . Vi ser med spänning fram emot en ännu sämre television där ingen alls längre kommer att titta.
(Priset delas mellan SVT och TV4)
ÅRETS KÄRLEKSSPRIDARE: Karin Långström Vinge
Karin visar gång på gång upp sin kärlek för alla människor. Hos henne är alla välkomna, hon dömer ingen och hon drömmer om en värld där jämlikhet och kärlek går före fördömanden och hat. För många är hon en förebild, och hon har blivit det genom att bara vara den hon är. Hennes blogg är en blogg om hoppet, och Karin ger många människor hopp. Inget kan vara lättare än att utse henne som årets kärleksspridare.
ÅRETS HEDERSPRIS GÅR I ÅR TILL ”CHADIE”
”Chadie” är för många ett föredöme i Bloggsverige. Hon var tidigt ute och är sedan dess en del i grunden alla bloggar står på. Detta tillsammans med hennes vilja att utveckla bloggen framåt gör att hon får årets hederspris – som tack för alla dessa år, och som tack för alla framöver!
Ett stort grattis till alla vinnarna. Festen är flyttad från Stadshuset i Stockholm till Livets Ords lokal i Uppsala. Vi slå ihop firandet av vinnarna tillsammans med Världen Idags bolagsstämma som av en ren slump kommer hållas där (kanske) 🙂
Ni som vunnit och som vill ha era diplom med posten hör av er till sajten med adress så kommer ni inom kort få ett brev på posten. Ni som inte vågar ge ut eran adress då ni är rädda för att vi kommer sälja era adresser till något franskt porrföretag meddelar detta så ordnar vi det i alla fall.
Än en gång ett stort Grattis till alla.

Så var lördagen till ända, en dag som alla andra.
Har donat lite här hemma, köpt lite blommor till fönstren, lagat middag till mig och henke som vi åt ihop framför TV’n.
En dag som alla andra.
Det är riktigt fint här hemma nu. I lilla sängkammaren har jag äntligen fått iordning på gardinerna så nu hänger de som jag vill. Blommorna är på plats och en söt liten lampa hänger i fönstret. Det ser mysigt och ombonat ut, så som det ska se ut.
När kvällen blivit natt och Henke lagt sig sitter jag kvar uppe. Som vanligt kan jag inte sova, det är då tankarna kommer.
Man sätter sig och försöker spela någonting, men kan inte koncentrera sig. Man försöker hitta någon att tala med, men på en lördagskväll är ingen hemma.
Tankarna på jobbet kommer, detta förbannade jävla helvetes jobb som man nu ska tillbaka till på måndag. Det jobb som tar all min energi just nu. Jag får ingenting gjort av det jag vill göra. All energi min hjärna har till att bråka med ”kristna”, skriva om vad som helst och skriva på min roman försvinner till jobbet. När jag är där har jag panik, när jag är hemma är jag tom.
Inatt är allt värre än vanligt. Känner mig ledsen och trött. Satte mig på sängen och klappade Zuzzi, det räckte för att tårarna skulle komma. Dessa tårar jag just nu inte riktigt kan förklara var de kommer ifrån.
Med dom kommer sorgen över allt man gått igenom, sorgen över hur man blivit behandlad, sorgen över att vara Walentine.
Talade med en vän igår, fick veta hur stark jag är, hur snäll jag är, hur duktig jag är och hur viktig jag är. Hur gör man när man inte känner något av det inför en själv. När man känner sig som ett enda stort misslyckade från början till slut.
När man känner att sorgen över alla förlorade år slår så hårt när man tänker på dom:
Vad gjorde du i 20 års ålder Walle?
Jag sörje min flickvän som dött i Cancer
Vad gjorde du sen då?
Jag fick själv Cancer
Men när du blev 30 då, vad gjorde du då?
Jag blev ihop med en som förstörde mitt liv, mitt självförtroende och som lärde mig vad hat är.
Jag vill inte svara likadant när jag fyller 40 år. Jag vill hitta det som livet avsett för mig. Eller är detta meningen med livet. Att vantrivas, blogga om det och vantrivas lite till?
Jag vill så gärna få lugn och ro. Jag vill så gärna hitta en del i mitt liv som jag kan vara stolt över, en plats, en känsla, en möjlighet att kunna få luta sig tillbaka och bara känna sig nöjd.
Jag kanske är stark och öppen och allt detta, men inför mig själv är jag sluten, och inför andra är jag ännu mer sluten.
”Du har stängt av ditt känsloliv”, sade en person till mig för ett tag sedan. Kanske är det så jag gjort, men jag litar ju inte på någon riktigt, hur kan jag då låta någon komma in i mitt liv.
Jag litar ju inte på mig själv, hur ska jag då kunna lita på andra.
Det värsta med att blir sån här är att det är då hatet kommer över mig. Det är då jag blir svart i sinnet och meningarna som sades kommer över mig, så blir det en spiral och allt börjar om.
”Jag är så glad att jag inte såg honom när jag var där Walle, jag hade slått honom”, sade min vän till mig igår. Hatet finns hos fler uppenbart.
1 1/2 dygn tills jobbet kör igång. Ännu ett misslyckat kapitel i mitt liv. Jag känner att bladen i denna bok börjar ta slut

Walentines Värld som sedan 2004 befunnit sig på domänen www.walentine.se är uppköpt av det amerikanska företaget Moral sins.
Företaget som drivs av två homosexuella kvinnor i USA och som specialiserat sig på webbsidor inriktade på HBT personer har länge försökt få köpa webbsidan på grund av sidans domännamn. Man vill också komma in på den svenska marknaden där sidor med gayanknytning växt sig stark de senaste åren.
Detta kommer också att betyda att bloggsidan Walentines Värld kommer att läggas ner i sin nuvarande form i mitten på denna månad. Sidans ägare kommer att fortsätta med att arbeta med den nya sidan som beräknas ha premiär i början på maj.
Mer information kan fortsättningsvis fås av att new@walentine.se eller genom besök på www.walentine.se där fortlöpande information kommer att läggas ut
Vi ser fram emot att få ge Svenska folket en ny webbsida att kunna använda som mötesplats.
Walentine Andersson, Lutricia Adams och Alexandra Hedborn

Finns det något skönare än att nyduschad sitta ner med en kopp kaffe och bara känna att man känner sig hur duktig som helst? Nej, det gör det inte 🙂
Idag känner jag mig sån. Jag har varit hur duktig som helst idag. Det började med att fick för mig häromdagen att byta gardiner i datarummet. Idag insåg jag att dom inte ska hänga där utan dom ska bara i lilla sängkammaren (Jag är medveten om att det nu låter som att vi bor i ett slott, det gör vi inte, men en fyra bort vi i) När jag sedan är på väg ut mot köket inser jag att jag fan borde kanske ta ner julgardinerna nu *host* (Till mitt försvar vill jag säga att julgarinerna inte hade vare sig tomtar, julgranar eller nåt liknande på sig. De var knappt ”juliga” 🙂 )
Så fram med fönsterpust, balja, svamp och handduk! Första anhalt köket…
En stund senare sken fönstren och gardinerna jag fick av Eva-Britt för ett tag sedan kom upp utan nästan några ”Helvete va de hänger snett” alls. De blev jättefina! WOHO!
Fram med nya dukar på bord och bänk, som katterna självklart inspekterade med en gång. Köksbordet är för övrigt katternas. Vi har gett upp kampen om det bordet, så vi äter i storarummet.
Nästa anhalt lilla sängkammaren som fick putsat sina fönster och fick ett par skitfina spetsgardiner uppsatta, även dom från min ”extramma” Eva-Britt.
När jag sedan donat klart fönstren insåg jag att jag inte vill ha lilla sängkammaren som den var möblerad så fram med dammsugare och mopp. HÄR SKA STÄDAS!
När jag skriver lilla sängkammaren menar jag verkligen lilla sängkammaren. För jävlar va liten den är. Man kan inte ligga på sidan i sängen i rummet och få stånd för då blir det för trångt, så litet är det där inne. När jag sitter där ibland brukar jag filosofera om miljonprogrammet och vem som var tänkt att ha detta rum. Sossarna på 60-talet måste verkligen ha hatat sin befolkning…
Nåväl, efter 1 1/2 timme så var rummet klart och shit vad det skiner där inne nu. Själv var jag helt slut efter denna ommöblering men kände mig väldigt nöjd trots allt. Slutligen denna städardag gick jag igenom garderoben och strök en del kläder som såg ut som russin i ryget. Under tiden lyssnade jag på ”yrrol”. Jag älskar att dona i storarummet och se på TV eller rättare sagt lyssna på TV samtidigt.
Har bestämt att jag ska ge mig i kast med resten av köket innan jag börjar jobba igen bara. Det är underbar terapi att gå och dona och plocka undan. Framförallt att slänga saker är bra, man samlar på sig så mycket skit som inte behövs.
Så nu är jag nöjd som tusan och sitter här med mitt kaffe och njuter av att jag är så duktig. Ena molnet på en idag ganska blå himme är att jag talade med en vän som inte mår så bra alls just nu. Som tur är vill han ta itu med saker och ting och jag hoppas det löser sig för honom. Ska göra vad jag kan för att supporta honom. Han är en av dom som jag utan tvivel kan säga att jag aldrig klarat mig utan de sista åren, så det känns inte svårt att försöka hjälpa tillbaka.
Nu ska jag krypa ner i min säng och se på Die Hard 3! En film som är så underbart hjärndöd så man inte kan göra annat än att älska den. Att se Die Hard är bra för min läggnings skull också. Efter att ha fjollat omkring så mycket idag med gardiner och annat behöver man lite John Mclaine som motvikt!
Natti alla!
P.s Det där exemplet på hur liten lilla sängkammaren är kanske lät lite skrytsamt insåg jag. Fast jag har faktiskt vaknat en gång av att det var väldigt trångt. Fast då stod sängen intill väggen iofs… och jag låg väldigt nära väggen kom jag på nu….attans 🙁
😉 D.s

Juryn har nu bestämt sig och beskeden om vem vinnarna i Walentine Awards är fraktas nu av säkerhetspolisen till ett bankvalv där de kommer få ligga tills på lördag. Juryn bestämde sig också i sista stund för att plocka fram ett hederspris, även detta kommer att meddelas på lördag då alla vinnarna kommer presenteras.
Framtagningen av vinnarna har varit lång och svår för juryn. De blev inlåsta i en pingstlokal på Öland och de fick inte komma ut förrän de enats. När Juryn sedan enats på alla punkter lade man 20 exemplar av tidningen Världen Idag på en eld. Röken från tidningarna, som var alldeles svart, gjorde att människorna utanför kunde se att ett beslut var fattat. Nu är juryn på hälsohem på Fårö och ska bo där några veckor framöver.
Så välkommen hit på lördag. Då presenteras vinnarna i Walentine Awards 2006

Ordbankaren föreslog på sin sida att man ska lista upp 10 låtar som kan trösta en när man är depp, ledsen eller då man helt enkelt bara behöver ryckas upp (vilket ibland ju kan vara det samma som att först gråta ut en skvätt)
Enya – Only Time
Jag har älskat Enya ända sedan Orinoco flow och kommer älska Enya till den dagen jag dör. Då ska hennes musik spelas på min begravning. Hennes lugna musik och hennes texter får mig att både gråta när det behövs och slappna av när jag behöver göra det. Only Time är en av de bästa låtar hon gjort.
Psalm 249: Blott en dag
Jag är kanske inte mycket för religiös musik men jag älskar denna psalm. Tycker den är så vacker och så stark. En av de få psalmer jag kan utantill. (hoppas psalmnumret är det rätta)
George Michael – One more try
Denna låt deppade man till i sin ungdom, och denna låt deppar man till som vuxen. Det är en av Michaels bästa ballader och många tårar har fällts till denna sång.
George Michael – You have been loved
Jag är ett stort fan av George Michael och därför får han med två sånger på denna lista. You have been loved är en sång om tro och styrka, och styrkan man kan få av sin tro. Jag ryser när jag hör den, och kryper ihop i soffan.
Helen Sjöholm – Gabriellas Sång
Detta är min nationalsång. När hoppet känns långt borta och man tappar tron lyssnar jag på denna sång. Den är så stark och så vacker. Den ger mig kraft och den förklarar för mig ibland när jag bara frågar mig själv ”varför”
Shirley Clamp – Min Kärlek
Tröstare behöver ju inte vara ballader. När jag spelar denna låt vaknar bögen i mig. Jag älskar den, och många är gångerna man vickat på rumpan till ”Min kärlek AHA”, och shit vad glad man blir varje gång 🙂
Sarah Mclachlan -Angel
En av de finaste låtar som gjorts tycker jag. Hennes röst skakar om en och man blir vemodig och lycklig på samma gång. Fantastisk!
Aram Chatjaturjan – Adagio för Spartacus och Phrygia ur Spartacus
Ok, detta är ingen ”låt” men jag älskar klassisk musik och detta är ett stycke som får räknas lite som en favorit. Att lägga sig ner i soffan, sluta ögonen och blunda med denna musik påslagen är fantastiskt, mäktigt och vackert. Musiken är känd från serien Onedinlinjen och visst känns havet komma emot en när orkestern tar i från fotknölarna.
Peter Lemarc – Mellan månen och mitt fönster
Lemarcs låtar trollbinder mig, och denna låt är nog den som spelats ofta. Text och musik både värmer och gör en kall. En låt att fundera till samtidigt som man sjunger med.
Enigma – Sadeness
Detta är underbart! Blandningen av det lätta tillsammans med munkar som sjunger kan inte bli annat är super. En låt för mys, en låt för avslappning och en låt bara för att få koppla bort allt runt omkring en. Första albumet med Enigma spelas flitigt än här hemma, fråga mina grannar 😉
Det var min lista det 🙂

Jag satt och funderade lite, och en tanke slog mig…
Jag är homosexuell. Har inte en homosexuell ögon? Har inte en homosexuell händer, kroppsdelar, människomått, sinnen, känslor, passioner? Lever han inte av samma föda, såras han inte av samma vapen, drabbas inte han av samma sjukdomar och botas han inte med samma läkemedel som en kristen, känner han inte likt en kristen sommarens värme och vinterns köld? Blöder inte vi om ni sticker oss? Skrattar inte vi om ni kittlar oss? Skulle inte vi hämnas om ni kränker oss?
Liknar vi er på alla andra sätt, måste vi likna er också på det sättet. Om en homosexuell förorättar en kristen, vad bjuder den kristliga ödmjukheten? Hämnd! Om en kristen förorättar en homosexuell, vad lär oss de kristnas exempel om tålamodet? Hämnd! Den ondska ni lär ut skall jag praktisera. Och jag ska göra allt för att överträffa läromästarna.
Texten kommer från Köpmannen i Venedig, akt III, där ordet jude är utbytt mot homosexuell. Vi kanske kan lära oss något av texten, ja kanske av hela pjäsen.
En del menar att Köpmannen i Venedig är antisemitisk, andra menar att den är det raka motsatta. Texten ovan är i alla fall väldigt tänkvärd anser jag.
Så Sluta kriga, börja älska! Det gäller både de homosexuella och de ”kristna”. Jag tror inte på hat, däremot på kärleken. Det kanske naivt och tycka så, därför passar jag också på att hylla det naiva.
[tags]homosexualitet, religion, kärlek[/tags]

Klockan är som vanligt för mycket, och jag borde ha sovit för längesedan.
Är sjukskriven denna vecka. Jag insåg i måndags när jag var ledig att detta inte håller längre. Jag får magont, håll och ren panik när jag vet att jag ska gå dit igen. Ja, panik är ett bra ord att använda.
Natten mellan måndag och tisdag låg jag och funderade på allt möjligt. Plötsligt slog tanken mig: ”Jag ska till jobbet i morgon” Direkt fick jag ont i magen, och varje andetag gjorde ont i bröstet. Så ska det inte vara, så ska det verkligen inte vara. Så på tisdagen ringde jag och sjukanmälde mig för hela veckan och nu försöker jag bara ta det lugnt.
Jag gör sånt som hör till att ta det lugnt, jag rår om mig själv. Jag har handlat lite mat som jag tycker om, donat lite här hemma, läst en del, skrivit en massa och bara slappat. Jag var hos doktorn idag och förklarade min situation. Jag fick erbjudande om sömntabletter vilket jag vad läkaren stoppa upp någonstans. Vad är det med det här landet och dess pillerknapande? Så denna vecka är jag sjukskriven och sen ska jag tillbaka, om jag ska ska behöva krypa dit.
Men frågan har ju sen alltid dykt upp, vad gör jag sen då? För så här kan det inte fortsätta längre. Någon hjälp får jag ju inte utan jag får höra att jag är hysterisk och negativ. Jaja, då är jag det då. Jag orkar inte ens argumentera emot. Så beslutet är fattat och taget:
Jag kommer säga upp mig.
Jag anser nämligen inte att jag har tillräckligt bra lön för att känna mig halvknäckt på mitt arbete. Att ständigt känna osäkerhet om man gör någonting bra eller dåligt, hur folk ska säga sen, att få skit när man inte förtjänar det. Sånt tar jag inte mer nu.
Så jag lämnar in besked om avgång på måndag och 4 veckor senare är det slut. Jag orkar inte ens bry mig om att kämpa om omplacering, för inte fan är det bättre någon annanstans heller. Jag var på väg att göra detta redan i onsdagskväll, men då fick min mor mig att vänta med det och fundera på saken. Nu har jag gjort det, och känner inte att jag ändrat mig.
Kanske är det mig det är fel på, kanske är det jag som överreagerar, kanske ligger skulden helt hos mig. Jag vet inte och på ren svenska ger jag fan i vilket. Jag anser att allt handlar om en enorm rädsla för konflikter hos alla, och finns den rädslan där bygger man inga broar. Man sopar undan problemen och sen låtsats man som att det regnar.
Mötet förra onsdagen fick mig att tappa all luft inför arbetet. Att ens behöva sitta och försvara ett schema som inte ens var färdigt blev droppen. Det ihop med en total tystnad samtidigt. Jag var så förbannad efter mötet, jag tror inte jag varit så arg någon gång i hela mitt liv faktiskt. Jag blev helt tyst, och dom som känner mig vet att det INTE är Walle. Jag hade så ont i bröstet så jag var övertygad om att ”nu kommer hjärnattacken när som helst”.
Nu är jag inte arg med, bara en blandning av ledsen och likgiltig och det sistnämna är det värsta som finns att vara. I alla fall i mitt liv.
Men men…
Det är ju kul i alla fall att personalgruppen tycker att de nya rutinerna är bra. Vilken tur att en negativ hysterisk människa gjorde något åt saken och föreslog dom förändringar som det tjatats om sedan 2002. Att inte bara sitta och gnälla utan istället göra något åt saken. Martyr jag??? Japp, just nu känner jag mig jävligt mycket som en martyr.
Jag kommer sakna mina gamla, fy fan vad jag kommer sakna dom. Jag kommer sakna att inte få sjunga ”ja de e våren, ja de e våren” med dom när du våren tänkt infinna sig i år. Jag kommer sakna massor med saker, men det spelar ingen roll. Mitt liv har åt helvete för mycket handlat om att hela tiden anpassa sig efter mina egna sjukdomar och elände. Jag vill inte ha det så längre, och då tänker jag fanimej inte bli knäckt av mitt arbete heller.
Om jag har agg mot mina arbetskamrater? Nej, det har jag inte. Faktiskt inte. Varför skulle jag? Det är inte dom det är fel på ju. Felet ligger hos mig. Så tiden som är kvar kommer en annorlunda Walle visa sig. En tyst sådan som inte kommer yttra sig mer än i nödfall. För min egen skull är det bäst så.
När det gäller arbetskamraterna finns det många där med gott hjärta. Senast idag fick jag veta bevis på det. Medan ny personal försöker vinna poäng genom att snacka skit, försvarade dom mig. Sånt värmer, massor! *kram* på dom!
Nu ska jag sova, är trött och känner mig sliten. Såg mig i spegeln nyss. Jag ser verkligen ut som ett vrak. Har inte ens kammat mig idag, och rakat mig har jag inte gjort sen i torsdags. Nej fan! Detta går inte! Dags för nya tag!
I morgon…