En tanke slog mig idag, jag är rädd att vara frisk.
Hur gör man när man inte behöver oroa sig för vad läkaren ska säga, eller hur gör man när man inte har ont i ben, mage och rygg när man ställer sig upp?
Hur gör man när det inte längre är normalt att pissa rött och ha smärtor i magen när levern skriker?!
Jag vet inte det, och hur konstigt det än låter har jag nog vant mig vid allt ovan.
Jag vägde mig idag, och insåg att senaste veckan inte går hem som världens bästa pointsvecka, och när jag står där på den supermorderna vågen som inte bara talar om hur mycket jag väger utan den talar också om hur många % av min kropp som är fett och hur mycket vatten jag har i kroppen, så slår mig tanken att jag pustar ut när jag INTE gått ner något. För just viktnedgång är ett superbra tecken på när man inte mår bra, och går jag då ner kan jag ju inte använda det som ”koll” på hur kroppen mår.
Jag kan förstå om det jag skriver verkar totalt sinneslöst men jag får väl skylla på att det är så det blir av år efter år av sjukdomar hit och dit. Man blir helt enkelt van att vara sjuk och sjukdomen blir en del av ens liv. Så man kan säga att det faktiskt finns en rädsla för att vara frisk.
Samtidigt vill man ju givetvis vara frisk, och man vill bli friskare så det blir en härlig situation när man samtidigt antagligen omedvetet ser till att man inte går ner för mycket för då kan man ju må bra.
Självplågarwalle kan spela en många spratt
Sucka

Jag har ibland fått mail från folk som frågat om Uppropet med alla kommenater och texter finns på tryck. Svaret på detta är att det inte finns det men…
Med tanke på att det uppenbart finns en del som gärna vill ha Uppropet på papper men inte vill skriva ut det själv så erbjuder jag mig i så fall att ordna det. Det kommer i så fall bli utskrivet och ihopsatt på ett sätt liknande bilden ovan snyggt sätt och kostnaden får bli självkostnadspris och porto.
Är just du intresserad av detta så maila mig eller skriv kommentar i tråden. Se detta som en intresseanmälan, jag villl se hur många som kan tänkas vilja ha alla söta kommentarer om fri kärlek på papper.
OBS: Detta är inget sätt att försöka tjäna pengar på Uppropet, det vill jag säga redan nu, men jag har inte råd att bjuda på det. Bloggandet på walentine.se genererar inte direkt många miljoner 🙂

Följande konversation utspelades idag på jobbet mellan mig och 2 boende…
Walle – Snart fyller kungen 60 år
Boende 1 (en man på 95) – Va? Är han så jävla gammal!?
Boende 2 (en kvinna på 87) – Jag tycker han ser ut som 90 minst
Walle – Nej 60 är han
Boende 1 – Där ser man
Walle – Ja det kanske snart är dags för honom att söka ett rum här
Boende 2 – Ja, han får gärna komma hit och ta mig när som helst
Boende 1 – Va fan ska du göra med Silvia då?
Boende 2- Äh, jag slänger ut tyskan
Jag skratta så jag grät 🙂

Jag är ju inne i en pointsperiod nu som förhoppningsvis ska få mig att må lite bättre och som dessutom kommer göra att speglarna inte skriker ”NEEEJ” när dom ser mig.
Idag skulle jag synda…
Jag fick för mig att äta mikropopcorn, där en påse är 11 points! Jag tyckte synd om mig lite och vad är då bättre än att äta? 😉
Så jag slängde in en påse i mikron och väntade. När det slutat poppa 3 min senare tog jag ut påsen och tänkte att ”det var väldigt vad det ångar om de här idag då”
In med påse och kaffe till storarummet och sätter mig ner. Ungefär då märker jag att det brinner i påsen, det ryker som faaan om dom och det lukar förjävligt. Så snabbt ut i köket och hela påsen under vattenkranen.
Efter det ville jag inte ha mer popcorn.
Så synden straffar sig ibland redan innan man ens hunnit börja synda 🙂

Har nyss sett ”debatten” mellan Ulf Ekman och Göran Skytte, eller samtalet dom två emellan. Ni hittar den på Ulf Ekmans hemsida. Jag skriver inte nån länk för jag vill inte sammankoppla min sida med dom på google.
Efter detta samtal mådde jag riktigt dåligt. Är jag löjlig när jag skriver att jag är rädd för Livets ord? Att på 1 timme och 16 min kunna hävda ut sig så mycket smörja är nästan fantastiskt. Säga vad man vill om Ulf Ekman: Han är en av de skickligaste talare vi har haft någonsin i detta land.
Skytte måste vara en lightversion av frälsaren för en sådan som Ekman. Skytte var röd och sjöng röda sånger på 70 talet, nu tillhör han högern och ser sig som jättekristen. En sådan människa är en dröm så under programmets hinner man med ungefär allt, och på Ekmans vanliga skickliga sätt lägger han in pikar åt alla håll, och så hyllar man Jesus. Han nämns ungefär hur många gånger som helst, och alla problem i hela världen kan vi lösa genom att hänge oss åt Jesus.
Livets Ord är farliga, mycket farliga. Man är inte lika korkad som Maranata som skriker om synd, synd och synd i varannan mening. Nej Ekman och hans folk är smartare än så. De gömmer sitt skrik om synd och gör om det till ”du kan också finna Jesus” etc etc etc.
Snälla Svenska Kyrkan, ni måste snart agera. Det är dags för en gigantisk manifestation. Så länge ni är tysta kommer många tro att ni är det samma som ”de där kristna i Livets Ord”. För mig är det obegripligt att SK inte gör mer än de gör. Ut på stan med er, visa att kristendom inte behöver vara det samma som ständiga hysterital om Jesus, tungomål och dissande av alla som är annorlunda. Visa att Kristendomen kan vara något gott, något fint och en trygghet för alla!
Fast skickligt är det att på en timme lyckas med att både få till en lögn om ett ”KD kritiskt program i TV”, nämna nacka sändaren som gick sönder förra gången Carola var med i Melodifestivalen, hävda att Svenska Kyrkan fått homo på hjärnan, dissa Mikael Wiehe, beklaga sig över KG Hammar och förlöjliga Mona Sahlin.
Samtalet avslutas med att Skytte säljer sin bok till alla som var i lokalen. Tyvärr har han inte tid att bara ta i hand, men sälja boken hinner han. Så snällt va?
[tags]Livets ord, Ulf Ekman, Göran Skytte, frikyrkor[/tags]

Idag fyller denna sajts allt i allo och designer 25 år!
Så låt oss gratulera killen som jag sjungit George Michael låtar för 🙂
Grattis på dig Mike, din schnutt

HURRA! Domstolen har bestämt sig för att Da Vinci koden inte var något plagiat.
Heja denna bok som enligt mig inte är så fantastiskt bra men som är så underbar i detta att vissa kyrkor som ständigt skriker om yttrandefrihet när de själva dömer samtidigt talar om bannlysning och förbud när det gäller denna bok.
Dan Brown är min hjälte!

Dagen började med att jag sov väldigt länge, vilket jag tacksamt gjorde. Vaknade av att Henke ringde från jobbet och påminde mig om att gå upp 😉
Sen låg jag kvar med en kelsjuk Zuzzi och funderade på jobbet. Hur fan ska jag göra, tänkte jag. Insåg att jag i alla fall nu fick bestämma mig så jag tog beslutet att INTE sluta och istället gå ner i tjänst. Fegt kanske eller smart, det får tiden utvisa.
På väg till jobbet pajjade bussen jag åkte i, heja Västtrafik! så jag blev försenad med 10 min. En resa som tar 10 min med bil tog 55 min med kollektivtrafiken. Undra varför folk vill ha bil va.
På jobbet var det lugnt de första 10 min sen bröt kaoset ut totalt av olika anledningar. Sånt händer ibland men jag ska ju erkänna att jag hellre har kaos på jobbet på grund av boende än andra saker, men de boende är de som är lugnast av alla där.
Jaja, kaoset lade sig och kvällen slutade lyckligt, men chans att tala med någon chef fick jag inte. I morgon är jag ledig och känner inte det minsta för att åka dit på ledig dag, vilket jag inte hinner för den delen heller. Får försöka få tag i henne i alla fall.
Annars går ungefär all ledig tid åt just nu till planeringar av olika ting som jag inte ska skriva om än, men som nog lär synas när den tiden kommer. Det är kul att hålla på med sånt just nu, får tankarna på annat håll och det är skönt.
Ändå slog tanken mig idag hur ensam jag är, hur fruktansvärt ensam jag egentligen är. Jag har massor med folk på MSN, och ICQ listan men inga jag träffar. Det blir när allt annat är gjort, då ses man. Mycket av denna ensamhet är självvald just nu, men samtidigt känner man att man skulle vilja göra lite förändringar. Ha någon/några som faktiskt ville umgås med en, och inte bara över MSN och då umgås just för att de ville, inte för att i samma mening säga ”jag har ändå inget annat att göra denna helg”.
Jag blev igår påmind om egotrippade vissa av min ”vänner” jag är. Hur de totalt kan ignorera det jag berättar för dom, hur de frågar ”hur mår du då” mer av standardfråga än att de bryr sig. Hur de kan skaka av sig det jag sagt och fortsätta sitt blabbel som om ingenting skett och ingenting sagts. Det är dom jag lagt ner tid på, hjälpt, stöttat och legat sömnlös för. Besvikelsen ibland kan komma över mig totalt, och därför säger jag ingenting mer. De tror jag gör det, de tror jag berättar, men det de själva inte insett är att det jag säger till dom är det jag skriver här. Det andra är bara några få förunnade att veta. Mitt liv för dom är walentine.se, det andra som sker berättar jag ingenting om och tänker inte göra det heller.
Nej, mitt liv måste ändras och jag tror att det första steget i det är att jag faktiskt kommit till insikt att det måste ändras. Jag ska ändra det för min skull, på samma sätt som jag ska banta för min skull eller vad det handlar om. Tidigare i mitt liv har det mest handlat om att göra ditten och datten för att ”jag ska minsann visa” eller liknande men just att göra det för min skull och ingen annan är det viktigaste av allt.
Så därför reggade Walle idag ett litet företag: Walentine Productions
Vad det ska syssla med säger jag inte än, men jag hoppas det blir bra. Det är ingen plan på att bli miljadär och ingå partnerskap med prinsen. (Ok då det sista kanske har slått mig som ett mål;)) men det är en plan för att förverkliga lite av det jag funderat på sedan i höstas.
Det får bli ett steg till i min strävan efter att koppla mig loss från demonerna och istället satsa på mig själv. För jag har något som är viktigt i en människas liv: Drömmar.
Det har dom också, men skillnaden är att dom lever i drömmarna, och när dom vaknar ur dom finns bara svetten kvar på kudden efter ännu en mardröm.
Mitt liv har istället varit mer eller mindre som en mardröm, en lång jävla sådan, men jag hyser tro på att komma ur den. Just nu känns det svart, för jag befinner mig i ett svart hål just nu, men det kommer gå över denna gången också.
Det är ju det som kallas livet.

Bara rubriken gör att man skrattar sig blå! Tack SVT! ni har förgyllt min dag.
Hela nyheten lyder:
Två andhannar har bildat ett par i en
park i Malmö. Trots att andhonorna
flockas runt dem i rådande parnings-
säsong, har de lyckliga tu bara ögon
för varandra.
-De här två hanarna har fattat tycke
för varandra och intresserar sig inte
för honorna, säger fågelansvarige
Lennarth ”Silvertärnan” Blomquist.
Enligt etologiprofessor Magnus
Enquist är homosexualitet bland djur
inget att förvånas över. -Att männi-
skor sover i pyjamas är mer mot
naturen än homosexualitet, säger han.
Lås oss ta det sista igen:
-Att människor sover i pyjamas är mer mot naturen än homosexualitet.
Kommer även dessa ankor brinna i helvetet sen? Eller vad säger egentligen Gud om just homosexuella änder:
”Den manliga and som ligger med en annan manlig and har begått en styggelse”?
Men Tänk om alla änder blir bögar nu! Då kommer ju änderna att dö ut! Det är ju onormalt detta.
Till Upprop mot homosexuella änder. De sprider ju sig som en cancersvulst runt ankdammen. Tänk också på äggen som läggs runt om dom snart, bögankorna kommer ge dåligt inflytande till de små söta andungarna!

Idag har jag varit ledig, skönt det. Har haft mycket att tänka på, och har väl fortfarande. Vi kan ju börja med sjukdomarna, eller om det nu är just sjukdomar. Jag har senate tiden gått ner i vikt väldigt fort och har samtidigt känt en trötthet som jag känner igen sedan tidigare. Detta brukar tyda på något som jag haft förr, men jag vägrar deppa ihop för det innan jag får svar och dom har inte kommit än. Har inte tid med sånt nu känner jag, samtidigt är jag inte dummare än att jag inser att de kommer att komma tillbaka. Naiv på sånt är jag inte, snarare tvärtom då kanske.
Så den som lever får se, får man väl säga.
Jobbet då? Jo, jag var hos min chef i går. Har inte haft tid eller chans att prata med henne innan. Jag sade väl till henne ungfär som jag skrivit här innan, att jobbet just nu suger all must ur mig och att det inte är de boende som är jobbiga. Allt runt om får mig att tappa all ork för allt annat, och så orkade jag inte ha det förklarade jag.
Jag sa att jag hellre slutar än att jobbet äter upp mig totalt, vilket snart är på väg att ske.
Jag är en person som måste brinna för saker, oavsett om det gäller sura gubbar i från Öland eller om det gäller Melodifestivalen så måste jag brinna. Jag måste tro på det jag gör och helst av allt vill jag stå mitt i skottlinjen. Då trivs jag, men när jobbet tar all energi så det inte finns mer som kan brinna mår inte jag bra. Då blir jag mer eller mindre apatisk och då rasar min värld.
Sån e jag, och kanske är det en nackdel men jag är likförbannat sån.
Den senaste tiden har jag blivit helt översvämmad av patetiska straighta människor som ena dagen snackar om sin bibel och fördömer och nästa dag bryter de mot ungefär 200 lagar i Gamla testamentet. Sånt skulle förr göra mig vansinnig, men nu orkar jag inte bry mig. Fast det är en avsaknad av ork som är skadlig för jag vill bry mig, hur mycket som helst!
Ungefär sådant drog jag för min chef, och hon förstod. En av anledningarna till att hon är chef är ju just för att hon nog ser fan så mycket mer än vad vi ”på golvet” förstår.
Jag har tidigare talat med henne om att gå ner i tjänst och hon föreslog att jag ju kunde göra det redan nu, så slapp jag säga upp mig. Hon va orolig både för hur jag skulle klara mig, och jag misstänker väl att hon också vill ha mig kvar där.
Något bestämt blev det inte, jag sade att jag skulle fundera på allt några dagar. Vilket man kan säga att jag gör också, vad jag kommer komma fram till vet jag inte. Har någon några råd att ge så skriv gärna ner dom här. Tas tacksamt emot!
Annars har dagen gått åt vila och lite pyssel här hemma. Jag har startat en sak som jag inte kommer tala om än, och dessutom är jag snart klar med del 1 om Arvid så det går så sakta framåt.
Ändå känner jag att något måste hända snart. Jag börjar så sakteliga känna att det är dags att se lite folk igen. Nytt folk, och nytt blod. Långt ifrån de gamla.
Livet rör på sig, kanske mer än jag förstår