
Musikalvärlden är en hård branch. Det kostar miljoner och åter miljoner att sätta upp en föreställning, och de kräver allt mer tekniska lösningar, effekter och annat för att locka publiken. Det är inte sällan det slutar i ekonomiska förluster för produktionsbolagen, och även om musikalen går i flera år behöver det inte betyda att musikalen gör någon stor vinst.
I London finns det två mycket speciella undantag, den ena är Phantom of the opera som har gått oavbrutet sedan 1986, och den andra är Les Misérables.
Victor Hugo släppte romanen som på svenska fick namnet Samhällets Olycksbarn, 1862. Det hade tagit honom 20 år att skriva berättelsen om Jean Valjean och hans öden. Romanen har filmatiserats ett otal gånger genom åren men det är som musikal berättelsen idag är känd för alla, även de som inte öppnat en bok i hela sitt liv. Många är också dom låtar från musikalen man hört men inte vetat att det är just i denna musikal de har sitt hem.
Claude-Michel Schönberg och Alain Boublil skrev Les Misérables som hade sin ursprungliga premiär 1980 i Paris. 1982 började producenten Cameron Mackintosh arbeta med en översättning och 1985 hade så musikalen premiär i London. Då hade nästan allt omarbetats och det är också denna version som idag är den enda som används, med vissa små skillnader beroende på var och hur den spelas. Mottagandet från recensenterna var ganska svalt från början men publiken älskade historien och musiken och en klassiker var född.
Sedan dess har Les Misérables spelats över 10 000 gånger i London, och den har också satts upp i ett otal länder, inkl Sverige. Musikalen har en enormt trogen publik och verkar hela tiden finna en ny.
Därför var det kanske inte så konstigt att Cameron Mackintosh bestämde sig för att fira musikalens 25 år jubileum med en hejdundrande fest.
Den 3 oktober brakade så konserten lös i jättelika The O2. Mackintosh hade själv valt ut vilka som skulle få sjunga de olika rollerna och kanske är detta den starkaste uppsättning som gjorts när det gäller denna musikal. Även om detta är en konsert mer än en föreställning så finns känslorna där, både vemodet, sorgen och emellanåt också skratten. Att då enbart ha en mikrofon framför sig kräver att de som framför stycket kan agera, och det kan de flesta riktigt bra. Aldrig har väl t.ex ”I dreamed a dream” varit så sorgsen.
Det är en helt fantastisk konsert vi får se. Man har inte sparat på något. Totalt medverker över 300 artister och orkestermedlemmar och det blir emellanåt så fantastiskt bra så man bara önskar att man var där när det spelades in. Tur är då att hela produktionen också tänkt på kamerorna så allt är väldigt snyggt filmat. Det växlas ofta mellan det gigantiska i O2 och det personliga. Les Miserables är ju en musikal som ofta spelar på just känslor, och man har verkligen lyckats få med det.
Alla dom låtar som vi alla känner till är naturligtvis med och vissa framförs bättre än andra. Bäst i alla kategorier är Alfie Boe som här spelar Jean Valjean. När han sjunger ”Bring him home” blir det så starkt och bra så man tappar andan. Även Ramin Karimloo är med och spelar här Enjolras, och gör sitt jobb lika bra som vanligt. Den enda man egentligen stör sig på är flickidolen Nick Jonas som spelar Marius. Nick sjunger inte dåligt men har ett enda ansiktsuttryck genom hela föreställningen och står hela tiden med knutna nävar. Det blir efter ett tag ganska löjligt.
Hela Konserten avslutas med en final som inte går av för hackor. In på scen kommer ungefär alla som varit medverkande till att Les Miserables blivit den succé den är, och när orginaluppsättningen från 1985 dyker upp slutar publiken aldrig att jubla.
Les Misérables 25th Anniversary Concert är en fin hyllning till en av de mest spelade musikalerna i historien. Det är en mycket pampig föreställning där man inte sparat på något, och tycker man om musiken normalt i denna musikal kommer man älska den här versionen. Att höra 300 personer samtidigt sjunga ”Do you hear the people sing” är mäktigt, hur mäktigt som helst
Betyg 4 av 5
En historia från jobbet…..
En liten historia från jobbet som jag tycker folk ska läsa….
Continue reading
Dagens Firande
Recension: Harry Potter och dödsrelikerna del 2, film
Allt slutar här! Så skriker annonserna om det som i alla fall sägs vara den sista filmen om Harry Potter, och vi får väl hoppas på det.
Personligen anser jag att Harry Potter filmerna gått från väldigt underhållande till allt mer röriga och opersonliga. Del 1 av Dödsrelikerna var dessutom sanslöst tråkig, och det var med en ganska pessimistisk förhoppning man satte sig för att se Harrys slutgiltiga kamp mot Voldemort.
Del 2 tar vid exakt där del 1 slutar och det är en mörk tid Harry och hans kompisar lever i, och med mörk menar jag mörk för allt är fullständigt kolsvart. Regissören har tagit i från knäna för att visa hur dystert allt är, och det är i och för sig effektfullt men blir samtidigt lite tråkigt i längden. Det är som att träden tappat färgen i rädsla för Voldemart och solen kommer inte fram förrän ja, ni fattar.
Harry själv är också väldigt mörkt och dyster, men vad sjutton! Det kanske man blir när man har hela världens framtid på sina axlar samtidigt som man springer omkring och letar efter svärd, bägare och annat.
Jag tycker också att det här märks att Daniel Radcliffe inte till fullo klarar av sitt skådespeleri. Han verkar bara ha två olika lägen, och de påminner dessutom väldigt mycket om varandra. Det blir väldigt stelt på sina ställen.
Allt är annars väldigt snyggt, och effekterna är otroligt välgjorda. Problemet för mig är bara att jag har så fruktansvärt svårt att ta åt mig av allt som sker. Mest för att jag inte riktigt förstår varför man som trollkar gömmer en bägare som i längden kan resultera i ens död och inte gör den osynlig. Om jag ska gömma något så inte fan ställer jag det högst upp på en stapel med annat bröte så att det sticker ut totalt från resten. Detta är nackdelen med fantasy, logiken är fullständigt bortblåst.
Jag känner så här i efterhand att jag begär mer av en filmserie som pågått i 10 år. Voldemort är lika mycket ett mysterium nu som han var i första filmen. Vem är han? Varför är han som han är och det viktigaste, varför följer en del honom? Vad får de ut av det? I sista filmen känns det mest som att alla som följer honom helst vill gå hem och se på Teletubbies istället.
Så det är med en ganska kluven känsla jag lämnar Harry åt hans öde. Dödsrelikerna är absolut ingen dålig film, men jag tycker att de kunde gjort finalen lite mäktigare och större med tanke på att vi väntat på detta i 10 år. En del saker har varit enormt utdragna i denna filmserie och när väl det slutgiltiga slaget sker mellan Harry och Voldemort tar det slut alldeles för snabbt.
Så jag lämnar Harry åt hans öde nu, och hoppas att han har det bra. Han har i alla fall lärt mig en sak: Det verkar jävligt jobbigt att vara trollkar
Betyg 2 av 5
Läs även andra bloggares åsikter om Film, recension, kultur, media
Linden Labs börjar bli desperata
Linden Labs, företaget som gav oss Second Life, har äntligen börjat inse att deras enda produkt tappar användare. Sedan boomen 2007 har det varit ganska tyst om Second Life i media, och skriver man om det idag handlar det mest om hur mycket den virtuella världen krymper.
Riktigt så illa som media vill påskina är det inte, men visst pekar siffrorna åt fel håll för Linden Labs.
På ett år har antalet användartimmar inne i Second Life gått ner med 4 miljoner timmar. Även Second Life’s storlek av landyta har krympt och har långsamt gjort det länge, och ingen av siffrorna är direkt munter.
Linden Labs har emellanåt försökt att locka till sig nya användare, men det finns ett stort problem i detta och det är att företaget verkar glömt av hur man för några år sedan lockade till sig folk. Då hette det att man kunde starta virtuella företag och man älskade att visa upp folk som blivit miljonärer på leksakskläder och annat. Man vägrade också att prata om att de som antagligen tjänade mest var de som byggde virtuella könsorgan, men det är en helt annan historia.
Nu försöker man bland annat rida på hela ”Farmville” grejen där virtuella djur visas upp i de allra sötaste av reklambilder. Samtidigt har Linden Labs glömt att de som brukar använda Farmville väldigt sällan betalar för det, och de kommer heller inte betala för Second Life.
Linden Labs har också sedan dag ett gjort sig känt som ett företag som fullständigt saknat all form av ekonomisk tänkande och planering. Hela idén med Second Life har varit byggt på att ”vi är först och störst så vi kan ta vilka priser som helst”. Detta har man också visat genom att ta ut fullständiga överpriser på sina simmar/landområden. Man har kunnat ta ut det för folk har betalat, samtidigt har man inte på långa vägar utvecklat produkten Second Life i den mening att det finns skäl att kräva 3500 dollar för en sim som har samma storlek idag som för 6 år sedan eller antal prims.
Men nu verkar det som att Linden Labs insett att de måste göra något om de ska ha en chans i framtiden. Så för första gången kan man nu ”köpa” sig en sim utan att behöva betala den svindyra start upp avgiften på 1000 dollar som företaget tidigare krävt av sina kunder. Mellan den 21 och 23 oktober behöver man ”bara” betala 295 dollar, vilket ju är 700 dollar mindre än innan.
Fast glöm inte att det sedan tillkommer 295 dollar per månad så länge du hyr simmen, och räkna heller inte med en direkt bra hyresvärd, eller för den delen ett program som fungerar felfritt. För Second Life fungerar långt ifrån bra.
Men har du aldrig varit i Second Life så tycker jag du ska göra ett besök. För det finns massor att se och testa på, och om inte så kan Second Life visa hur framtiden kan se ut, om än då i något mindre tecknad form. Det finns massor med intressanta människor där inne, och en del mindre intressanta. Sedan kommer du också träffa på massor med människor som tar en Sobril till kaffet istället för ett Ballerina kex, men sådana finns det ju massor av även i den verkliga världen.
Personligen har jag alltid ansett att det bästa för Second Life vore att någon annan tog över, och att Linden Labs lade ner. Det företaget har världens mest trogna kunder för det finns inget annat företag som kunnat hitta på så mycket skit där kunderna ändå stannat kvar. Det handlar inte om elakhet från Linden Labs sida utan bara om att människorna som grundade företaget må vara duktiga på teknik, men är totalt inkompetenta på allt annat. Kanske har det börjat ändra på sig nu med tanke på helgens erbjudande, men frågan är om det räcker. Jag hoppas att Second Life hittar nya vägar till nya kunder och besökare, men också att de som faktiskt betalar för att vara i Second Life också får en ärlig chans till inkomst. För vem bryr sig om att hyra ett land för sin butik när alla ändå handlar allt på webben t.ex?
Kom också ihåg att Linden Labs själva målat in sig i ett hörn. De kan helt enkelt inte sänka priserna för gott för vad skulle då ske med alla de som hyr av dom idag och som betalat dyra priser innan? Så njut av denna helg för den lär inte komma tillbaka på länge och jag tror heller inte att detta är början till en permanent sänkning, för om det skulle bli en permanent sänkning av hyrorna, ja då skulle det bli revolution i Second Life.
Läs även andra bloggares åsikter om Second Life, Linden Labs, Virtuella Världar
Dagens Biografi
På måndag släpps biografiernas svar på DaVinci Koden. Det är då boken om Steve Jobs kommer ut i butikerna och nu börjar det poppa ut information om vad boken sägs innehålla.
Förutom vanligt biografipladder så ska det visst, enligt MacWorld, handla en del om Steve Jobs avsky mot Android som han svurit att krossa.
Säga vad man vill om Apple och dess Gud, men visst är detta det mest spännande som hänt sedan Falcon Crest slutade.
Dagens Hyckleri
Alla tidningar visar bilden på det som sägs vara den döende Gadaffi och sedan skriver dom ett tillägg om varför de visar bilden.
De gömmer sig bakom snack om allmänvärde och annat skitsnack men i själva verket handlar det enbart om att skaffa fler läsare.
Jag skiter i om de visar bilder på döda galningar eller inte, men göm er inte bakom snack om journalistiskt värde
Här är bilden och jag lägger upp den enbart för att jag kände för det!

Ångest
Dagbok 19 oktober 2011
Continue reading
Chess kommer till Göteborgsoperan
Operan i Göteborg meddelade igår att nästa års musikal inte blir något mindre än Chess, musikalen av Benny Andersson, Björn Ulvaeus, Tim Rice.
Chess hade premiär i West End 1986 och spelades sedan i tre år. 2 år innan premiären hade albumet med musiken släppts och blev en stor succé. Musikalen sattes också upp i Broadway men gick inte alls bra, och lades ner ganska snabbt.
2002 sattes så Chess upp igen i Stockholm och hade fått en svensk översättning och blev i farten också ganska rejält omgjord. Det är denna version vi kommer få se på Operan från och med september 2012. Vilka artister vi kommer få se är inte klart, men för den som känner för att vara med så kommer auditions hållas 21-23 november i år.
Läs även andra bloggares åsikter om Musikal, scen, kultur, Göteborgsoperan
Det går hyggligt för Google
,
För er som enbart läser tidningar från IDG eller som är chef inom Göteborgs Kommun så kanske det är lätt att tro att Apple är de enda som sysslar med datorteknik, mobilsystem och annat. Det stämmer inte riktigt för Google finns också och dom visar upp siffror som inte direkt är dåliga
Under tredje kvartalet i år inbringade Google 65 miljarder kronor, eller för er som vill 9.72 miljarder dollar. Av detta blev 18 miljarder kronor ren vinst, vilket ju får ses som helt ok faktiskt.
Googles mobilsystem Android går också bra. Det finns idag 190 miljoner Androidenheter där ute och siffran ökar allt snabbare.
Det är en hel del som hänt med Google sedan de enbart var en sökmotor.

