I serien korkade svenska filmtitlar översatta från engelska har vi idag kommit till filmen The rise of the Planet of the apes som på svenska fått titeln Apornas Planet (R)evolution. Varför man valt att göra så här vet bara högre makter om för till skillnad från den svenska titeln så avslöjar den engelska att det är en prequel vi talar om.
I slutet av 60-talet kom den första filmen om Apornas Planet och är idag en stor klassiker. Efter det har ett flertal andra filmer och serier kommit och det var inte utan spänning och förväntan man satte sig för att se hur man lyckats föra arvet efter aporna vidare. Låt mig direkt avslöja att man lyckats väldigt väl, för detta är årets mest underhållande film hittils i alla fall.
Dr. Will Rodman (James Franco) försöker hitta ett botemedel mot Alzheimers genom att testa det på apor. Han vill rädda sin pappa som allt snabbare insjuknar i sjukdomen. Det första experimentet går totalt åt skogen men när allt hopp verkar ute hittar Rodman en annan apa, Ceasar, som visar sig ha fått läkemedlet i sig och som nu sakta muteras till något som är allt annat än en liten halvkorkad apa. I början är allt frid och fröjd, men när Caesar försvarar en dag försvarar någon han tycker om förändras hans liv och blir till ett helvete.
Låt mig direkt säga att vill man se skådespelare som nästa år kommer vinna Oscars för bästa prestation så ska man se en annan film. Detta är verkligen Apornas film och det är Andy Serkis film. Samma man som gav Gollum och senare King Kong liv är han som fått stå modell för Ceasar och det är helt otorligt hur skickligt det är gjort.
Att verkligen lyckas få liv i datoranimerade apor kräver något utöver det vanliga och det har man verkligen lyckats med. Att följa Ceasar från den snälla och lite menlösa apan till han som startar revolution är bland det snyggaste jag sett på film sedan…tja…..Gollum pratade med sig själv.
Annars lämnar ingen skådespelare några bestående intryck. John Lithgow som här spelar en sjuk pappa brukar ju vara hur bra som helst men här är han väldigt nedtonad. Även James Franco verkar gå lite på rutin och även han lämnar över skådespeleriet till aporna. Kanske är det bra att dom gjort det, för filmen griper tag i en och man blir berörd av aporna och hur de emellanåt behandlas. Sakta, ibland kanske för sakta om man ska klaga lite, byggs ilskan och förtvivlan upp hos Caesar och när kampen börjar har han gått från att ha varit en söt liten apa till en revolutionär.

En annan detalj som bör nämnas är filmens längd. Idag när böcker ska ha tusen sidor och alla filmer ska vara i över 2 timmar är den en fröjd att se en film som verkar ha förstått att ibland finns det ingen anledning att göra en film evighetslång. Filmen ligger på runt 1:40 och det är väldigt tacksamt. Jag har fortfarande mardrömmar om Sagan om Konungens Återkomst vars sista halvimme var lika underhållande som testbilden på SVT.
Att (r)evolution är en prequel vävs mycket snyggt ihop under filmens gång. Har man inte sett de gamla filmerna spelar det egentligen ingen roll. Enligt Fox ska detta vara den första av en serie nya filmer, men det finns samtidigt tydliga kopplingar till de äldre. Ibland väldigt små korta scener och ibland tydliga. Det blir både som en fristående film och samtidigt lite av en hyllning.
Apornas Planet (r)evolution är en bra film. Den är underhållande, välgjord och spännande och det märks att filmens skapare velat göra något nytt av en gammal idé utan att för den skull upprepa sig eller gå på tomgång. Om fortsättningen blir lika välgjord kan jag redan nu säga att detta är den mest spännande filmserie som kommit sedan Sagan Om ringen filmerna. För det krävs skicklighet att göra datoranimerade apor mänskliga, och det har man lyckats med stort.
Och för er som kommer ihåg slutet av första Apornas Planet, ni ska inte resa er när eftertexterna börjar…
Betyg 4 av 5
 
Intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om Film, Apornas planet, bio, biograf, kultur, recension, recensioner