
Världen verkar skaka efter HP’s besked om att de lämnar pc-tillverkningen.
”Mediabolag” som IDG ställer sig frågan om detta är slutet för Microsoft etc och med ens är alla expert, läs nördar, igång med sitt eviga kunnande om precis allt.
Det var iPad som knäckte HP menar man, den och andra läsplattor tar nu över datorvärlden med stormsteg.
Min datorvärld kommer den inte tas över. Jag kommer aldrig någonsin förstå tjusningen med en läsplatta, eller vad ni vill kalla dom just idag. Jag anser fortfarande att iPad är datorvärldens svar på Furby
Visst, det är kul att läsa tidningen på dom, men skriva går inte, inte i längden. Att sitta och skriva ett Facebook inlägg är en sak, men att skriva längre texter är en plåga och kommer så förbli.
Så jag ska berätta en hemlis från framtiden:
Microsoft kommer inte gå under. Jag förstår att alla MS hatare där ute bara väntar på det men jag är ledsen att göra er besvikna. Hur mycket ni än hoppas på motsatsen så arbetar det inte idioter på MS, dom kommer se till att MS liksom andra bolag utvecklas.
Och kanske ska vi inte räkna ut PC’n riktigt än heller, jag tror den lär hålla ett tag till. Att Apple sedan, gud bevare oss, en dag kommer bli störst även på riktiga datorer kommer säkert ske. Fast den dagen önskar jag långt in i framtiden, när jag har dött av hög ålder.
Dagens Tack!
Tack till GP som nästan helt och hållet förklarade hur en graviditet går till
Tack till alla tidningar i hela Sverige som ägnat tidningarna åt att berätta att vi ska få en prins eller prinsessa i mars.
Tack till all media som totalt släpp all form av kritiskt granskade och som lallat med i nyheten om att Vickan är på smällen.
Tack till hovet som nu låter alla glömma eventuella kopplingar med nazismen
Tack till hovet som nu gjort att alla tycker om kungafamiljen igen
Tack till alla för att ni gör en nyhet om en brud som är på smällen som det största som hänt sen månlandningen
Dagens träningsverk
har jag….
Den som rör mina ben dör.
Så jag skiter i sex ikväll
Ett nytt liv
Dagbok 15 augusti 2011
Continue reading
Dagens Michele Bachmann
Dagens ödla

Visst är den söt!
Det offentliga Sverige har tagit ännu ett offer
Enligt GT har läkaren Arvin Yarollahi valt att säga upp sig från sin tjänst efter att han startat kampanjen mot nedskärningar.
Än en gång har det offentliga Sverige sett till att en person som brinner för sitt jobb nu väljer att lämna det. För saken är den att det går inte att påverka som anställd inom kommun och landsting om man vill behålla sinnesfriden. Väljer du att göra det blir du brännmärkt och din arbetssituation blir också därefter. Man får det förklarat för sig att det är jättebra att man protesterar men blir samtidigt varnad för att ”Passa dig du”. Man ska följa linjen, oavsett om den linjen visar sig vara hopplös att följa. Gud nåde dig om du dessutom tänker själv, då är du slut.
Det finns något ruttet i det offentliga Sverige, något riktigt genomruttet. Arvin är en hjälte, en av många av de som försöker förändra och göra saker till det bättre, men på Sahlgrenska och i det offentliga livet uppskattas inte sånt. Det blir nästan komiskt när man tänker på att de som idag styr västsverige är samma partier som älskar att framhålla det offentliga som något bra och öppet.
Det är på ren svenska förjävligt.
Detta är bara så sött!
Ett litet klipp från SVT’s Mitt i naturen, och kan dessutom vara bland det sötaste jag sett någonsin
Dagens lärdom
Det är vid kriser man märker vem som är ens vänner.
Japp, det märker man
Resten kan dra åt helvete
Till minne av Göran Koch-Swahne
När jag öppnade dagens GP, 11 aug, fick jag en chock. Där ser jag Göran Koch-Swahnes dödsannons, och med ens blev en ganska regnig och småkall dag iskall.
Jag hade äran att få kontakt med Göran 2005 när jag var inne i det som kallades för Uppropet mot prästförtrycket. Göran kontaktade mig och sade att han delade flera åsikter med mig. Det blev starten på en lång resa där Göran ständigt verkade se över mig.
Göran var på många sätt min mentor. Han kanske är den människa som starkare och mer än någon annan lärt mig att känna respekten för Gud och kristendomen utan att för den skull vara religiös. Många frågor har jag skickat till honom, och alltid fick jag svar.
Det var aldrig svar som gick ut på att han skulle omvända mig, göra mig till kristen etc utan det var svar som alltid handlade om att vara humanist, att älska varandra och att känna respekt för varandra, men också att kunna känna tröst i Gud
Ibland kunde det komma små kommentarer på mina inlägg. Det kunde vara råd, eller bara små rader som ”Ser dig Walentine”. Han varnade mig alltid för att hata och när jag var som mest Alexförmörkad på den tiden sade han alltid till mig att ”Hatet tar tid att komma över, se bara till så att det inte tar dig”
Göran tillhörde en liten skara människor som vågade ifrågasätta. Han tillhörde också den ännu mindre skara människor som hade argument för sin sak och som vågade förklara dom och som stod för dom. Fast han gjorde det aldrig på elakt sätt utan var alltid vänlig, förklarande och alltid med respekt.
Ja Göran var min mentor. Jag vågar gå så långt så jag kan markera mitt liv före och efter Göran. För innan jag fick äran att lära känna denna fantastiska människa så var jag hatisk mot all form av religion. Jag såg ner på troende människor och jag ”hatade Gud”.
Göran lärde mig att inte hata Gud. Han lärde mig att respektera de som säger sig tro på Gud om de respekterar mig. Han lärde mig att inte döma om jag förväntade mig att inte bli dömd av dom.
Jag kommer ihåg en gång när jag mailade Göran och bad om tips på böcker om religion. Det tog en dag sedan kom ett svar med ett trettiotal böcker han tyckte jag skulle läsa. Överst på listan och underst hade han skrivit samma bok, Bibeln. ”Den kan vara bra att ha läst också om man ska uttala sig, något som inte så många verkar ha gjort” förklarade han och jag följde hans råd och läste och läste och läste.
Nu är Göran borta, tagen av en sjukdom som han, om jag förstått det rätt, slogs emot i flera år. Vår värld har blivit lite mörkare och tråkigare, men vår himmel har fått ett nytt ljus i sommar. Han rycktes ifrån oss alldeles för tidigt, för han hade så mycket mer att delge oss och lära oss.
För Göran, även om jag inte tror på Gud så tror jag på dig. Jag tror och känner att du är på en plats där sjukdomar inte finns, och där rättvisa, jämlikhet och kärlek vunnit alla krig och där det nu råder fred. Vi är många som är dig tacksamma Göran. För din kunskap, för din tro och för allt du stod för.
Vila i frid Göran, min mentor och vän och kamrat
/Walentine Andersson

